# ID: svediakorp-gov449495
# author: Oomen-Ruijten (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 342
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Låt mig börja med att svara Helmut Kuhne.
Vi ville inte ha någon resolution om denna fråga av den anledningen att vi i en resolution skulle bli tvungna att skriva: ” Vi vill att alla européer genast byter in sina bilar och ser till att köpa nya Opel- och Volkswagenbilar. ”
Vi har inte planekonomi och kan inte organisera något sådant.
Det som händer är helt enkelt att konsumenternas efterfrågan håller på att stagnera i vårt samhälle.
Det finns inget förtroende för ekonomin, inte i Europa och definitivt inte i Tyskland.
Därför säljs färre bilar, vilket i sin tur påverkar produktionen.
Produktionsenheterna försöker hur som helst minska produktionskostnaderna.
De datoriserar, flyttar verksamheten och så vidare.
Nedskärningarna inom Volkswagen och Opel visar på behovet av att slå in på en annan väg.
Vilken är då denna andra väg?
Jag delar er uppfattning om att vi måste uppmana löntagarna att vara mer flexibla så att även arbetsvillkoren kan förbättras, men dessa löntagare kan inte lösa problemet på egen hand.
Vi måste visserligen återupprätta förtroendet för ekonomin, men löntagarna inom de berörda företagen bör också få uppbackning, inte bara från regeringarna utan också från arbetsmarknadens parter, så att problemen kan lösas gemensamt.
Jag talar inte enbart om arbetskostnaderna, för vi har precis fått höra från kommissionären att arbetskostnaderna inom EU fortfarande är lägre än i Förenta staterna.
Det är framför allt de indirekta arbetskostnaderna som ställer till med problem inom EU.
Därför måste vi – och detta är en av de frågor som måste lösas – försöka minska de indirekta arbetskostnaderna, och Lissabonprocessen kan bidra till detta.
Vi kommer då enligt min uppfattning, tillsammans med högnivågruppen som jag ser mycket positivt på, att behöva tydliga resultat från de undersökningar som snart skall vara klara.
Äras den som äras bör, herr kommissionär, och det säger jag även på vår grupps vägnar.
