# ID: svediakorp-gov449473
# author: Hamon (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 371
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Bortsett från den osäkerhet som skapats av förskjutningar i priset på olja har Europeiska centralbanken (ECB) lyckats tämligen väl i sin strävan efter prisstabilitet.
Är euroområdets ekonomi bortsett från detta vid god hälsa?
Uppenbart inte.
Resultaten är allt annat än lysande, tillväxten är svag, den inhemska efterfrågan håller på att tappa styrfarten och arbetslösheten är svår, samtidigt som ojämlikhet och fattigdom är på uppåtgående.
Lamslaget av ECB: s oberoende, som trots sin absurditet omhuldas och snart kommer att befästas i konstitutionen, vanmäktigt i avsaknad av ekonomisk styrning, försvagat av en stabilitets- och tillväxtpakt som är både rigid och enfaldig har EU underordnat sig själv ECB: s beslut och betalar för prisstabiliteten i Europa med svag tillväxt och hög arbetslöshet.
Den avgående kommissionen föreslog en reform av stabilitets- och tillväxtpakten som byggde på sunt förnuft och ändå – genom sin ordförandes stämma – uttryckte ECB, helt hängiven sin monetaristiska dogm, sin oro för att reformen skulle bli mer än enbart kosmetisk, i synnerhet genom införandet av den gyllene regeln att stöd skulle göras tillgängligt för den investering som krävs för att uppfylla Lissabonmålen eller genom grundläggandet av en anticyklisk budgetpolitik som klarar att starta om maskineriet under nedgångsperioder.
Jag är personligen övertygad om att den dogmatiska ledningen av ECB är den naturliga konsekvensen av det för EU och dess medborgare ödesdigra valet att undanta alla former av ekonomisk styrning från politisk kontroll.
Jag borde lägga till att valet haft till följd att de mest destruktiva strategier främjas.
Betänkandet är således, vad författaren än må säga, symtomatiskt för detta fenomen.
Kravet på strukturreformer stigmatiserar sociala system och pensions-ordningar.
I betänkandet efterlyser man också en ökning av arbetstiden för Europeiska unionens arbetstagare.
På detta stadium lyckas betänkandet således inte övertyga oss, inte minst därför att det har fördärvats av de ändringsförslag som lagts fram av Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater.
Följaktligen kommer vi under debattens gång att lägga fram flera ändringsförslag och om dessa ändringsförslag inte antas kommer vi att rösta mot.
