# ID: svediakorp-gov449469
# author: Wagenknecht (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 345
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Det finns ekonomiska teorier som är häpnadsväckande motståndskraftiga mot verkligheten.
En av dem är antagandet att en centralbank som strävar efter att hålla priserna stabila automatiskt också ger bästa möjliga bidrag till full sysselsättning och tillväxt.
Att priserna i euroområdet har varit stabila i åratal är ingen tvistefråga.
Om vi bortser från effekten av stigande oljepriser och indirekt beskattning ligger inflationen i euroområdet strax över 1 procent, vilket är på gränsen till deflation.
Har det gett oss lägre arbetslöshet och större tillväxt?
Krisen beror naturligtvis inte enbart på missriktad penningpolitik.
Den beror framför allt på den så kallade reform-politik som gjort sig till slav under lönsamheten, som tillintetgör arbetstagarnas rättigheter, som främjar avfallsdumpning och privatiserar sociala trygghetsförmåner, och som därigenom medverkar till att strypa de breda lagrens köpkraft och öka fattigdomen i Europa.
Penningpolitiken bär dock sin del av ansvaret genom räntesänkningar som kommit för sent och varit otillräckliga.
Det är en cynisk beskrivning att Europeiska centralbanken fullföljt målet om full sysselsättning när miljontals kvinnor och män har förlorat sina arbeten under de senaste åren – inte så få av dem på grund av de höga lånekostnader som fått småföretag att förblöda.
En centralbank har faktiskt också till uppgift att slå larm när den ständigt ökande koncentrationen av ägandet ger den privata banksektorn större makt över marknaden och när sänkningar av viktiga räntenivåer främst tjänar syftet att öka finanshusens vinstmarginaler, i stället för att komma mindre företag och konsumenter till del.
Också i detta avseende har ECB misslyckats.
De som lögnaktigt utmålar den gemensamma europeiska valutans historia som en succé visar endast på nytt vilka egenintressen som färgar deras syn på de politiska händelserna i Europa: Det finns inget som mäter sig med en monetär union som framgångs-modell i den europeiska finansiella elitens ögon, vars uppmärksamhet är fixerad på konglomeratens guldkantade balansräkningar och ökande vinster.
För ECB är de som ser världen ur den här vinkeln …
