# ID: svediakorp-gov449461
# author: Lipietz (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 643
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr ordförande i Europeiska centralbanken (ECB), mina damer och herrar!
Jag vill hylla den höga kvaliteten och på vissa punkter innovativa utformningen hos ECB: s årsrapport för 2003, som lagts fram under ledning av Jean-Claude Trichet.
En period som 2003 kan analyseras ur två perspektiv: vad som exakt hände under 2003 och vad som beslutades under 2003.
Dessa är två skilda saker, eftersom valutabeslut enligt ekonometrin påverkar den aktuella utvecklingen någonstans mellan 12 och 18 månader senare.
Vi diskuterar därför här i dag i vissa avseenden politiken för 2002 och dess riktlinjer för 2003.
För det första var prisstabiliteten hög under 2003: lite över 2 procent i början av året och faktiskt lite lägre i slutet av året, trots att oljepriserna stigit.
Tyvärr upplevde vi under 2003 också en omfattande nedgång i EU i förhållande till de största konkurrenterna – bland annat Förenta staterna, Japan och Kina.
Mot bakgrund av den här informationen måste vi därför analysera de riktlinjer som ECB gav 2003 och som var både praktiska och dogmatiska.
Låt oss börja med de praktiska riktlinjerna: Under 2002 behöll ECB samma räntesats praktiskt taget till december, i motsats till den politik som fördes av våra grannländer, Bank of England och amerikanska Federal reserve.
Från december 2002 fram till, låt oss säga, den första halvan av 2003 skedde en mycket kraftig sänkning av räntan i Europa, och vi har börjat se de positiva effekterna av detta under 2004.
Räntesänkningen illustrerades av det vi kallar ” 8 maj-aviseringen ”, som analyserades noggrant och förklarades på ett mycket intressant sätt i ECB: s rapport för 2003.
Vi stöder fullständigt denna inriktning och hur den motiverades i 2003 års rapport.
För det första får vi veta att för att kompensera risken för inflation är det viktigt att ha en inflation som ligger under men nära 2 procent, så att den faktiska räntan kan ändras till en negativ nivå.
För det andra får vi veta att penningmängdsmåttet M3 är viktigt på lång sikt, men ännu inte när det gäller att fastställa valutapolitiken.
Jag anser att båda dessa teorier är fullständigt motiverade.
I vårt betänkande välkomnas denna huvudinriktning, och vi kommer att lägga fram ändringsförslagen igen för att välkomna den ännu tydligare.
Rapporten för 2003 innehåller ytterligare en punkt som är mycket viktig inför framtiden, något som är ett tydligt uttalande från ECB som en offentlig myndighet, att den är ansvarig inför allmänheten och att detta ansvar medför dialog med parlamentet.
Jag anser att genom att framställa sig som ett verkställande organ, med hänsyn till att bankens förhållande till allmänheten innefattar samspel med parlamentet, utgör denna rapport från ECB ett stort steg framåt.
Jag anser att nästa steg är att utveckla dialogen ytterligare, och i vårt betänkande lämnar vi förslag i den riktningen.
För det tredje tänker vi naturligtvis på de nya ländernas anslutning i våra förslag inför framtiden.
Vi anser att dessa länder bör behandlas lika och enligt samma kriterier, när det gäller uppfyllandet av konvergenskriterierna, som de som hittills gällt för alla länder.
Det är inte fråga om två olika måttstockar.
Samma regler gäller för 2005, 2006 och 2007 som för 1997.
Avslutningsvis måste vi börja ta hänsyn till den nya generationen sedlar.
Vi anser att vi måste behålla en- och tvåcentsmynten och många av oss tycker att vi bör införa en sedel på en euro.
Det är enligt vår uppfattning grundläggande att sedlar och mynt för allmänheten närmare valutan.
Det är dags att placera levande människor på våra sedlar som alla länder i världen gör.
