# ID: svediakorp-gov449372
# author: Talmannen. (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 731
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Mina damer och herrar!
Det här är en särskild dag här i parlamentet.
Det är ett stort nöje för oss alla att slutligen få höra Leyla Zana tala.
När ni tilldelades Sacharovpriset nämnde vice talmannen Klaus Hänsch i sitt tal här i parlamentet att han otåligt väntade på den dag då ni skulle kunna tala direkt till oss.
Den dagen mottog er make Mehdi Zana priset för er räkning, och i dag vill jag välkomna även honom, som är en fri man efter flera år i fängelse – och vi talar om inte mindre än 16 år i fängelse – och flera års lidande under de senaste årtiondena.
Fru Zana!
Innan jag ger er ordet vill jag erinra om varför parlamentet tilldelade er Sacharovpriset, priset för åsiktsfrihet, och jag vill också ta tillfället i akt att välkomna Dagmar Roth-Behrend och Catherine Lalumière som är med oss i dag, vilka som ordförande för sina respektive grupper var några av dem som föreslog att ni skulle tilldelas detta pris för nästan tio år sedan.
Fyra år tidigare, under den värsta konfliktperioden i sydöstra Turkiet, var ni den första kurdiska kvinna som valdes till den turkiska nationalförsamlingen.
När ni intog er plats i parlamentet lovade ni – på kurdiska – att kämpa för att kurder och turkar skulle kunna leva tillsammans i demokrati.
Av den anledningen och på grund av era följande tal och skrifter dömdes ni till 15 års fängelse av nationella säkerhetsdomstolen i Ankara, tillsammans med era tre kolleger, de turkiska parlamentsledamöterna Dicle, Sadak och Dogan.
Ni var helt medveten om vilken verkan era ord skulle få när ni svor eden och vilken effekt det språk ni använde skulle få.
Ni har fått betala dyrt för dessa ord, både i år och i hälsa.
Trots detta höll ni fast vid er demokratiska kamp för ert folks rättigheter och avvisade erbjudandet om benådning som ni fick på grund av hälsoskäl.
Ni vägrade att tiga, också när detta innebar att er dom skulle förlängas.
Och ni tvingades bära denna börda ensam.
Men många människor inom världssamfundet stödde er.
Detta parlament – Europaparlamentet – fördömde anklagelserna och domen mot er, som vi ansåg vara en kränkning av de demokratiska principerna.
Europaparlamentet krävde i många resolutioner att ni skulle frikännas.
Ni kan emellertid känna er mycket tillfredsställd över att ert lidande inte var förgäves och att er personliga kamp på ett markant sätt har bidragit till de förändringar som ägt rum i Turkiet sedan ni valdes till parlamentsledamot.
Det är till exempel inte lägre olagligt att tala kurdiska, radiosändningar och undervisning på kurdiska börjar tillåtas, det råder inte längre något undantagstillstånd och inga krigslagar gäller längre i sydöstra delen av landet, efter det ensidiga vapenstilleståndet från PKK: s sida, och den långa väpnade konflikten som har pågått i 15 år har praktiskt taget avslutats.
Utan tvekan återstår ännu mycket – och ni har förklarat det för oss under de senaste dagarna – och många praktiska förbättringar måste fortfarande göras när det gäller respekten för det turkiska folkets friheter och rättigheter.
Men när den turkiska appellationsdomstolen slutligen beslutade att frige er den 9 juni i år – mina damer och herrar, vi talar inte om något som skedde för länge sedan, utan den 9 juni i år befann sig Leyla Zana fortfarande i fängelse – bestyrkte ni vår tro på er genom att uppmana era landsmän att kämpa för fred och erkännande i sydöstra delen av landet och begära att Kongra-Gel, PKK: s efterföljare, skulle upprätthålla vapenvilan.
Fru Zana!
Om och om igen har ni visat på sanningen i det som ni sade när ni åtalades igen: ” Jag är först och främst kvinna, sedan mor och slutligen politiker.
I min egenskap som kvinna, som mor och politiker, svär jag att jag kommer att kämpa för broderskap mellan de turkiska och kurdiska folken. ”
Tillåt mig, fru Zana, att använda era egna ord och välkomna er på ert eget språk, kurdiska:
Fru Zana!
Det är en stor ära för oss att ta emot er här i vårt parlament.
