# ID: svediakorp-gov449345
# author: Lamy, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,155
# sentences: 87
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det allmänna preferenssystemet har nu funnits i närmare trettio år.
Systemet innebär beviljande av tullförmåner eller sänkta tullar för närmare 180 utvecklingsländer och bygger på allmänna principer som vi ser över vart tionde år.
Eftersom det allmänna preferenssystemet gör det förmånligt för europeiska importföretag att köpa in varor från dessa länder utgör systemet i praktiken ett utvecklingsstöd genom handel.
Systemet, som infördes för tio år sedan, upphör i slutet av 2005 och en ny tioårsperiod inleds 2006.
Därför lade jag fram ett meddelande från kommissionen till rådet och parlamentet i juli vars syfte var att fastställa de allmänna principer som skall ligga till grund för lagstiftningens genomförande under den nya perioden.
Denna lagstiftning kommer i sin tur att utgöra en ram för rådets förordningar, och det kommer att bli möjligt att se över dessa vart tredje år så att de kan anpassas efter de ekonomiska förutsättningarna, om det visar sig att dessa har ändrats.
Europeiska unionen är den i särklass mest generösa partnern när det gäller handelsförmåner.
Förmånerna omfattar en handelsvolym på närmare 53 miljarder euro, och då är AVS-ordningen inte ens inräknad.
De här siffrorna innebär att vi med god marginal överträffar alla andra länder på detta område, eftersom endast en handelsvolym på 17 miljarder amerikanska dollar omfattas av förmåner beviljade av Förenta staterna, som är den näst största givaren.
För övrigt vet vi alla att EU: s utvidgning med tio nya medlemsstater bara kommer att öka unionens försprång på detta område.
Som svar till Luisa Morgantini och Enrique Barón Crespo har det allmänna preferenssystemets resultat utvärderats och vi har fått alla uppgifter som för närvarande finns tillgängliga.
Utvärderingen visar att systemet generellt har haft positiva effekter, men att det fortfarande finns saker som kan förbättras.
Det må vara hur det vill med den saken, men systemet har haft positiva effekter.
Av de senaste slutliga uppgifter som finns tillgängliga framgår till exempel att vår import inom ramen för detta system ökade mellan 2000 och 2002 från 47 till 53 miljarder euro, vilket är en betydande ökning, särskilt eftersom vissa produkter har lyfts bort från systemet av tekniska skäl.
På samma sätt har utnyttjandegraden för det allmänna preferenssystemet, dvs. förhållandet mellan handelsvolymer som skulle kunna omfattas av det allmänna preferenssystemet och de volymer som faktiskt åtnjuter tullförmåner, ökat stadigt de senaste åren och uppgår för närvarande till 55 procent.
Det är alltså de positiva aspekterna, som visar att systemet fungerar.
Däremot har de två nuvarande stimulansordningarna varit mindre lyckade, framför allt när det gäller tillämpningen av den sociala klausulen och miljöklausulen, eftersom det bara är två förmånsländer som gynnas av den sociala klausulen, nämligen Sri Lanka och Moldavien, vilka knappast är några större aktörer i världshandelssammanhang.
Dessa erfarenheter bör beaktas, och syftet med kommissionens föreslagna reform är därför att göra preferenssystemet enklare, generösare, mer inriktat på de länder som behöver det och mer objektivt.
För det första måste systemet förenklas.
Varför?
För att ett enklare system mer skulle inriktas på utvecklingsländer och på företag i dessa länder som behöver säkerhet.
Det är därför vi föreslår att vi skall gå över från ett system med fem ordningar, som vi har nu, till ett system med tre ordningar.
De fem ordningarna omfattar en allmän ordning, den sociala klausulen, miljöklausulen, narkotikaordningen och ordningen ” allt utom vapen ”, som riktar sig till de minst utvecklade länderna.
Jag föreslår en övergång från fem till tre ordningar.
Den allmänna ordningen kommer att behållas och ordningen ” allt utom vapen ” kommer att finnas kvar för de minst utvecklade länderna.
Det kommer också att finnas en övergångsordning kallad Allmänna preferenssystemet +, som skall främja alla aspekter av hållbar utveckling, däribland sociala frågor, miljöfrågor och frågor om god förvaltningssed samt kampen mot narkotika.
I Allmänna preferenssystemet + avskaffas tullar för förmånsländer som förbundit sig att ratificera och genomföra de viktigaste konventionerna på detta område.
Vilka konventioner rör det sig då om?
Vi föreslår att man väljer de konventioner som, så att säga, inte ifrågasätts internationellt, t.ex.
FN: s konventioner om politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, Internationella arbetsorganisationens grundläggande konventioner och FN: s konvention mot korruption.
Det kommer att vara obligatoriskt för länderna att ansluta sig till vissa av dessa konventioner för att de skall få ta del av Allmänna preferenssystemet +.
Som exempel på konventioner kan nämnas de två FN-konventionerna, Internationella arbetsorganisationens åtta konventioner, konventionerna mot rasdiskriminering och diskriminering av kvinnor och samtliga konventioner om tortyr, barns rättigheter och folkmord.
Vi kommer givetvis att kräva att dessa konventioner ratificeras, och inte bara det, de måste också genomföras i praktiken – för att besvara Luisa Morgantinis andra fråga.
Vi förväntar oss att två utvärderingar skall göras på detta område, den första när ansökningarna bedöms, eftersom tillträde till Allmänna preferenssystemet + kommer att nekas förmånsländer som inte gör några åtaganden på detta område.
Den andra utvärderingen kommer att bestå i att behöriga internationella organisationer uppmanas att göra något slags utvärdering av hur de olika konventionerna genomförs.
Ett land som Vitryssland skulle till exempel inte kunna komma i fråga i dag, oavsett vilka framsteg landet har gjort när det gäller att ratificera konventionerna.
Detta om konventioner.
Systemet kommer alltså att bli enklare och även mer generöst.
Varför mer generöst?
För att tullar ofta urvattnas under multilaterala handelsförhandlingar, vilket innebär att de jämförbara fördelarna för länder som omfattas av preferenssystemet också urvattnas.
Vi måste därför kompensera denna urvattning av tullarna om vi vill att utvecklingsländernas förmåner inom preferenssystemet skall bibehållas, och vi föreslår att det allmänna preferenssystemet skall utökas så att det omfattar ett visst antal nya produkter, så att urvattningen kan kompenseras genom ökad export.
Vi håller på att diskutera en sådan ökning inom kommissionen, och diskussionerna skall vara klara nästa vecka.
Jag kommer att återkomma till detta.
Vi kommer att hantera svåra, vanskliga och känsliga frågor, men vi vill göra framsteg på området, precis som vi har gjort med fiskeriprodukter.
När det gäller större generositet, och som svar på Luisa Morgantinis tredje fråga, har vi för avsikt att lägga fram förslag för att anpassa ursprungsreglerna.
Som flera undersökningar har visat är ursprungsregler ett nödvändigt villkor för beviljande av handelsförmåner.
Syftet med de villkor som vi inför för produkters ursprung är inte att ge med ena handen och ta med den andra, utan att se till att förmånerna faktiskt gynnar det land som de riktar sig till, och inte andra länder.
För att uppnå detta krävs villkor som reglerar ursprung och ursprungskontroller.
Det är dock sant att dagens regler infördes för flera årtionden sedan, då Europeiska unionen var mer defensiv i sin handelspolitik än vad den är i dag.
Vi måste därför anpassa reglerna så att vi kommer bort från det gamla systemet och så att hänsyn kan tas till det faktum att dagens processer har förändrats.
Mot bakgrund av globaliseringen och den internationella spridningen, som har lett till att produktionsprocesserna har delats upp mellan olika länder, måste man till exempel åter uppmärksamma frågan om huruvida en ursprungskumulation bör göras mellan det land som varorna kommer ifrån och vissa länder som producerar andra beståndsdelar som används vid tillverkningen.
Som ett led i detta planerar vi därför att lägga fram förslag som är en uppföljning till den grönbok som vi offentliggjorde tillsammans med Frits Bolkestein i slutet av förra året.
Som Enrique Barón Crespo föreslog nyss kan man till exempel undersöka hur systemet kan mjukas upp för att främja regional integration av de länder som åtnjuter förmåner.
Det tredje syftet med reformen är att inrikta förmånerna på de länder som behöver dem bäst.
Det är tydligt att detta är en politiskt känslig fråga, eftersom den typen av reformer alltid resulterar i vinnare och förlorare.
Vi vill inrikta preferenssystemet på de förmånsländer som behöver det bäst, vilket i praktiken innebär de minsta utvecklingsländerna, kustlösa länder och de mest utsatta länderna, inte de stora länder som redan har en allt viktigare ställning inom den internationella handeln.
Ett exempel är Kinas ställning i den internationella handeln med textil- och beklädnadsprodukter.
Vi vill givetvis behålla ordningen ” allt utom vapen ” för de allra fattigaste länderna, eftersom integration av handeln inom ramen för detta system är ett av de utmärkande dragen för EU: s utvecklingspolitik.
Förutom att begränsa kriterierna måste vi därför också fortsätta att hjälpa ett visst antal länder att få tillträde till vår marknad och, när de väl har fått det, följa upp detta med ett graderingssystem.
Vi vill helt enkelt, och detta är också ett svar på Luisa Morgantinis första fråga, radikalt förändra graderingssystemet för att uppfylla WTO: s krav, till följd av de mål mot Indien angående narkotikaordningen som prövats av WTO-panelerna, och som vi åtminstone delvis förlorade.
Vårt svar kommer att bli att inrikta graderingen på konkurrenskraften hos de produkter som omfattas av preferenssystemet.
Huvudkriteriet kommer att bli marknadsandelar, och graderingen kommer att kopplas till en viss procentandel av importen till gemenskapen.
Så snart ett utvecklingsland uppnår en viss andel av EU: s marknad kommer vi att anse att vi har gjort vad som krävs för att hjälpa landet att exportera och att landet nu kan stå på egna ben, för att använda en metafor.
På vilken nivå skall tröskeln ligga?
Det är fortfarande lite tidigt att ge er några siffror, eftersom vi fortfarande diskuterar detta inom kommissionen.
Detta kommer uppenbarligen att få konsekvenser för de berörda länderna.
Jag kan dock redan nu försäkra er om att vilken slutlig nivå vi än väljer, blir det de allra största exportländerna som eventuellt påverkas, och inte majoriteten av våra förmånsländer, som uppgår till 180 stycken, som jag nämnde nyss.
Till sist, herr talman, vill jag svara på de muntliga frågorna.
Av Luisa Morgantinis anförande framgår att hon är mån om att parlamentet skall få yttra sig fullt ut om detta nya projekt.
Givetvis hoppas vi att parlamentet skall yttra sig, eftersom denna reform är viktig både utvecklingsmässigt och handelspolitiskt, och jag vill tacka Enrique Barón Crespo för hans ord om kommissionens arbete, särskilt när det gäller kommissionens samarbete med parlamentet, något som inte kommer att förändras.
Det är helt enkelt så att vi har ett antal tidsbegränsningar, vilket jag berörde helt nyligen när jag talade i det parlamentsutskott som ansvarar för dessa frågor.
För det första kunde vi inte inleda reformen före anslutningen av de nya medlemsstaterna i maj.
Det är absolut nödvändigt att vi gör dem delaktiga i ett beslut som är bindande för unionen ända till 2015.
För det andra var det nödvändigt att avvakta beslutet om en tvist som skulle lösas av WTO, nämligen de förfaranden som Indien hade inlett mot oss med anledning av narkotikaordningen.
Beslutet fattades i april 2004 och först då kunde vi inleda arbetet på allvar.
Eftersom reformen träder i kraft den 1 januari 2006 bör den om möjligt dessutom utarbetas ett år i förväg.
Varför ett år i förväg?
För att göra det möjligt för förmånsländerna och företagen att anpassa sig till den.
Det innebär att den första tillämpningsförordningen bör antas under de närmaste månaderna.
Nästa vecka, den 20 oktober, kommer jag att lägga fram förordningen för mina kolleger, varefter den omedelbart kommer att göras tillgänglig för er.
Jag är medveten om och inser att parlamentet behöver ha en viss tid på sig, och vi kommer givetvis att göra allt vi kan för att se till att parlamentet får det.
Som ni vet står vår personal helt till ert förfogande.
Målet är med andra ord att hjälpa utvecklingsländerna att exportera varor till oss.
Eftersom de är utvecklingsländer behöver de per definition mer tid än andra för att anpassa sig till regler som ibland kan vara komplicerade, även om det system som vi inför kommer att vara enklare.
Sannolikt kommer de därför att behöva minst nio eller tio månader på sig, och det är detta budskap jag vill framföra till parlamentet.
Jag är säker på att de av er som värnar om systemet av utvecklingspolitiska skäl kommer att förstå hur jag resonerar här.
