# ID: svediakorp-gov449294
# author: Ludford (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 624
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Innan jag påbörjar mina planerade kommentarer vill jag rätta till PPE-gruppens försök att skriva om historien: PPE-gruppen och dess allierade på högerkanten röstade i måndags i syfte att förhindra Rocco Buttiglione från att bli kommissionsledamot över huvud taget.
Under de kommande fem årens arbete med att bygga upp ett område med frihet, säkerhet och rättvisa krävs aktiva och sammanhängande åtgärder, demokratisk legitimitet, rättslig säkerhet och respekt för de grundläggande rättigheterna.
Detta skulle bli en stor förbättring jämfört med de senaste fem åren.
Trots António Vitorinos tappra ansträngningar – jag sänder honom en hälsning och kommer att sakna honom mycket – kan inte ens han uträtta mirakel i rådet.
Låt oss se på effektiviteten.
Enligt kommissionens meddelande är området för rättsliga och inrikes frågor nu helt och fullt ett av unionens prioriterade politikområden.
Men när kommissionen lyfter fram det antal rättsliga och inrikes frågor som EU-institutionerna arbetar med och det faktum att dessa frågor regelbundet förekommer på Europeiska rådets dagordning som ett bevis för att de är av grundläggande betydelse, är jag rädd att fel referenspunkt har valts, eftersom rättsliga och inrikes frågor står för 30 procent av översättningsarbetet i rådet men endast ger upphov till fem procent av besluten.
Vi vet också att förbindelserna mellan polismyndigheterna och underrättelsetjänsterna är bristfälliga: de tyska och de spanska myndigheterna hade olika upplysningar som tillsammans kunde ha identifierat terroristerna från den 11 september, även om det inte skulle ha kunnat förhindra detta illdåd.
Siffrorna för genomförandet av de EU-beslut som fattas är dåliga.
I Italien, där Rocco Buttiglione fortfarande är minister, har man inte genomfört den europeiska arresteringsordern.
Under tiden bryter Italien mot FN: s flyktingkonvention genom att deportera invandrare till Libyen och utestänga dem från förfarandet för asylbeslut.
Italiens regering smular följaktligen sönder rättsordningen, en medlemsstat som påstår sig vilja tillhandahålla nästa kommissionsledamot för frihet, säkerhet och rättvisa.
EU: s arbete med att upprätthålla de grundläggande rättigheterna, som redan nu är bristfälligt, är i farozonen och måste förbättras radikalt.
De senaste fem årens åtgärder på asyl- och invandringsområdet är ofullständiga och obalanserade och innefattar några av de värsta aspekterna i medlemsstaternas nationella politik.
Vi har knappt gjort några framsteg alls i arbetet med att finna vägar för laglig invandring.
Inte undra på att smugglare och människohandlare skrattar hela vägen till banken.
Vi ställs inför tilltagande hot mot privatlivet från olika håll, däribland förslag om lagring av trafikuppgifter, överföring av flygpassagerares personuppgifter, sammanslagningar av flera olika databaser osv.
Samtidigt är dataskyddsmyndigheterna underbemannade och har dåligt med resurser, och det finns inga särskilda EU-bestämmelser på det straffrättsliga området.
Vi måste upprätthålla våra standarder och värderingar i framtiden, inte urholka dem ännu mer.
EU måste absolut höja standarderna för skydd av medborgarnas rättigheter och skapa en kultur av respekt för de grundläggande friheterna för att skapa det ömsesidiga förtroende som krävs för ömsesidigt erkännande.
Byrån för mänskliga rättigheter, vilken jag hoppas kommer att inrättas snart, bör kontrollera och bedöma läget utifrån de normer som fastställs i fördragen.
Sist men sannerligen inte minst finns det ett trängande behov av insyn och demokratisk kontroll.
Varför drar rådet, som Jean-Louis Bourlanges sade, fötterna efter sig och trotsar Nicefördraget, enligt vilket det krävs en halvautomatisk väg till medbeslutande och röstning med kvalificerad majoritet?
Oräkneliga förfaranden för rättsligt och polisiärt samarbete mellan nationella tjänstemän – inte EU-byråkrater, märk väl – måste komma under parlamentarisk kontroll, och det gäller även de åtgärder som vidtas av samordnaren för kampen mot terrorism.
