# ID: svediakorp-gov449293
# author: Roure (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 581
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vid rådets möte den 5 november skall medlemsstaterna fatta beslut om nya politiska riktningar för att åstadkomma ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Med hänsyn till européernas växande förväntningar i den här frågan är det mycket viktigt att vi är framsynta när vi formulerar våra nya prioriteringar.
När det gäller området med frihet, säkerhet och rättvisa har vi nått en avgörande tidpunkt.
Vad som är säkert är att många framsteg har gjorts sedan Tammerfors.
De långtgående mål som då sattes upp ledde till att den europeiska arresteringsordern kunde antas, om än med svårigheter.
Detta är ett mycket viktigt redskap i kampen mot terrorism och organiserad brottslighet.
Vi har också lyckats fastställa minimistandarder på asylområdet, även om vi kan beklaga att de utgår från den lägsta nivån.
Trots detta är det övergripande utfallet otillfredsställande.
De resultat som uppnåtts ligger långt under vad vi hade anledning att förvänta oss efter toppmötet i Tammerfors.
Medlemsstaternas brist på politisk vilja är slående och kravet på enhällighet har i många fall gjort oss handlingsförlamade.
Följden är att medlemsstaterna inte har införlivat EU-beslut i god tid.
En stor del av EU: s lagstiftning har i bästa fall införlivats efter oacceptabla förseningar.
När det gäller asylområdet har kravet på enhällighet begränsat oss till att söka efter minsta gemensamma nämnare.
EU bör tvärtom möjliggöra harmonisering uppåt, särskilt när det gäller skydd av grundläggande rättigheter, asylförfaranden och kampen mot alla former av diskriminering.
Medlemsstaterna har slutligen inskränkt EU: s invandringspolitik till att gälla det repressiva maskineriet.
Rådet har således – mot parlamentets råd – antagit bestämmelser om gemensamma flygningar för återsändande av flyktingar.
Som vi alla har sagt görs det inte tillräckligt mycket för att tillåta laglig invandring.
Det senaste mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) bådar tyvärr inte gott.
EU: s bidrag för att stödja utformningen av de nationella asylsystemen i Mauretanien, Marocko, Algeriet, Tunisien och Libyen ger återigen intrycket att medlemsstaternas prioritering är att fösa tillbaka problemen utanför gränserna.
Inte heller får debatten om hanteringen av asylansökningar och transitläger utanför EU någonsin leda till att asyl blir något som hanteras utanför EU.
De nya prioriteringarna för området med frihet, säkerhet och rättvisa måste framför allt möjliggöra en tillämpning av alla hittills fattade EU-beslut.
De nya målen måste bland annat innebära mer än främjande av grundläggande rättigheter och verklig harmonisering på asylområdet.
Jag vill därför fråga rådet och kommissionen vad som har hänt med direktivet om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus.
Åtgärder bör också vidtas i framtiden för att se till att medlemsstaterna tvingas införliva EU: s beslut i nationell lagstiftning inom utsatt tid.
Det är slutligen avgörande att Europaparlamentet är fullt delaktigt i området med frihet, säkerhet och rättvisa.
Jag vädjar därför till rådet att följa föredraganden och ordföranden för vårt utskott när han ber medlemsstaterna att fatta de beslut som krävs för att medbeslutandeförfarandet skall kunna tillämpas på det här området.
De sista sekunderna vill jag använda för att tacka kommissionsledamot António Vitorino för det utmärkta arbete han har gjort och bedrivit tillsammans med Europaparlamentet.
Man brukar säga att ingen är oersättlig, men den som är rätt person på rätt plats kommer att saknas när han inte längre är där.
