# ID: svediakorp-gov449290
# author: Bourlanges (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 917
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Något har blivit fel: jag har glömt mina anteckningar.
Jag har därför ägnat de senaste fem minuterna åt att ställa samman dem igen.
Mitt anförande kommer därför att bli mer livfullt, men kanske inte så sammanhängande.
Tillåt mig först att tacka kommissionsledamot Vitorino för hans värdefulla synpunkter.
Förbindelserna mellan er och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har mycket riktigt varit exemplariska och högst tillfredsställande.
Ni sade att detta var ert sista anförande i parlamentet som kommissionsledamot.
Jag skulle vilja säga er att i morgon är en annan dag.
Jag vill också tacka det nederländska ordförandeskapet, som redan när det tillträdde visade mycket stor kapacitet att lyssna till Europaparlamentet, särskilt Jan Piet Hein Donner som har visat sig vara mycket lyhörd för de argument vi har fört fram om tillämpningen av artikel 67.2, som syftar till att utvidga användningen av kvalificerad majoritet, medbeslutande och, hoppas jag, EG-domstolens garantier till att omfatta hela avdelning IV i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.
Herr rådsordförande!
Ni sade att vi får vänta lite när det gäller EG-domstolen.
Jag förstår hur ni resonerar och vilka svårigheter ni har, men låt mig få visa hur märkligt detta argument är.
Bara för att ett sjukhus är fullbelagt, talar man då om för människor att de får åka någon annanstans för att dö?
Det stämmer att EG-domstolen har problem, och visst måste vi lösa dem, men under tiden får detta inte innebära att människor som väntar på rättegång saknar rätt till rättvisa.
Mina damer och herrar!
Vi bör medge att det betänkande jag lägger fram för er är ett bevis på den stora enighet i utskottet där jag är ordförande – en enighet som inte alltid har varit självklar.
Det centrala i detta betänkande som vi vill betona är att användningen av kvalificerad majoritet och medbeslutande bör utvidgas till att omfatta avdelning IV i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.
Enligt vår mening är omröstningar med kvalificerad majoritet en effektivitetsgaranti och medbeslutandeförfarandet en garanti för demokrati.
Vi vill tillägga att EG-domstolens överinseende garanterar rättssäkerhet.
Herr rådsordförande!
Vilken är rådets ståndpunkt i det här fallet?
Genom Amsterdam- och Nicefördragen har ni laglig grund att genomföra denna utvidgning.
Det tycks också finnas en politisk vilja för detta, eftersom alla regeringar har enats om ett utkast till konstitution eller konstitutionellt fördrag som föreskriver en sådan utvidgning.
Om ni både har valmöjligheten och den politiska viljan, ja då vill jag säga att ni också har skyldighet att genomdriva denna utvidgning.
I annat fall skulle ni bana väg för vad det nu kan vara för motsägelsefulla strömningar som uppenbarligen skapar oro inom rådet, och det skulle vara mycket olikt er, herr rådsordförande.
Om ni har mycket att göra på institutionell nivå för att stödja det konstitutionella fördraget har ni därför något konkret att göra på detta särskilda område för att – som ni sade – denna mycket viktiga förändring skall komma till stånd i april.
Sedan är det också frågan om öppenheten i rådet.
Jag skulle kunna peka på många saker, till exempel skyddet av grundläggande rättigheter.
Parlamentet lägger stor vikt vid att inte bara skydda utan även främja de grundläggande rättigheterna.
Ett särskilt syfte med all EU-lagstiftning måste vara att utvidga dessa rättigheter och att se till att de inte bara betraktas mot bakgrund av hur de eventuellt kan förvridas.
Detta förändrar inriktningen och innebär också att vi vill att byrån för mänskliga rättigheter snabbt inrättas.
När det gäller asyl och integration – i nuläget mycket känsliga frågor som i högre grad än de andra frågorna på dagordningen har orsakat en del oro bland ledamöterna i mitt utskott – vill jag tala för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och klart och tydligt säga följande: om det skall bli några förvarsenheter för asylsökande så är den centrala frågan – den fråga som allt annat är beroende av – att det inte råder några tvivel om vilken administrativ och rättslig myndighet som ansvarar för dessa asylsökande.
Enligt vårt utskott är det otänkbart att det skall kunna vara någon annan myndighet än en medlemsstat eller Europeiska unionen.
I den här frågan måste en rad olika lösningar prövas under förutsättning att det inte finns någon önskan att de människor som tas i förvar nästan behandlas som fångar, vilket har konstaterats på en del håll.
Vi är hur som helst övertygade om att saken inte kan lösas utan ökad ekonomisk solidaritet.
Som António Vitorino påpekade för rådet (rättsliga och inrikes frågor): för att visa solidaritet krävs det pengar.
Jag skall avsluta med ett par ord om terrorism och grundläggande rättigheter genom att belysa följande paradox, som förvånar mig.
Nu när alla skulle vilja att polisen kan utbyta information samtidigt som försiktighet är honnörsord när det gäller utlämning av personuppgifter, uppstår följande situation: det är uppenbart mycket svårt för polisen att utbyta information, men samtidigt sprids personuppgifter till jordens alla hörn på villkor som inte är rättsligt tillfredsställande.
Vi förväntar oss att rådet bringar ordning i saken vid mötet i november och ser till att människors grundläggande rättigheter garanteras när det gäller skydd av personuppgifter.
