# ID: svediakorp-gov449260
# author: Napoletano (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 388
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Somliga har hävdat att kriget i Irak skulle främja en snabb lösning på konflikten i Mellanöstern.
En cynisk prognos som bidrar till att rättfärdiga ett felaktigt och illegalt krig.
En prognos som vederläggs av den fruktansvärda situation vi upplever: desperation i det palestinska lägret, växande terrorism och fundamentalism, kris inom den palestinska myndigheten och fruktan i det israeliska samhället, en fruktan som ger premiärminister Sharon chansen att släppa lös ett godtyckligt förtryck och oförfärat fortsätta att bygga muren.
Det är verkligen inte sagt att det tillbakadragande från Gaza som har utannonserats kommer att bereda vägen för ett återlämnande av de ockuperade områdena på Västbanken.
Tvärtom kan det bli upptakten till att Israel slutgiltigt erövrar större delen av dessa områden, via den bosättningsverksamhet som har trappats upp, så att palestinierna förvisas till enklaver som inte har någonting att göra med den självständiga stat som de har rätt till.
Färdplanen har inte gett oss några verktyg för att förhindra att förhandlingarna än en gång omintetgörs av våldet.
Världssamfundet, och framför allt Mellanösternkvartetten, borde dra vissa slutsatser av allt detta och fundera över detta faktum.
När det gäller möjligheten att lösa konflikten har förhandlarna i Genève, i motsats till vad som var fallet i Camp David, visat att det går att finna värdiga lösningar som båda sidor kan stödja i alla de frågor som konflikten handlar om, också de mest känsliga och kniviga, såsom Jerusalems status och rätten att återvända till dess att staden har fått en slutlig status.
Vidare borde Mellanösternfrågan ha allra högsta prioritet i förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenta staterna – i förhoppning att det blir ett regeringsskifte där.
I dag kan vi också förlita oss på den positiva roll som en del arabländer – Egypten och Jordanien – spelar och på våra förbättrade förbindelser med Syrien och normaliseringen av förbindelserna med Libyen.
I morgon kan läget vara ett helt annat.
Om säkerheten för gårdagens Europa hängde samman med utvecklingen i öster beror den i dag på den södra och sydöstra dimensionen.
Det är också av dessa skäl som Mellanösternkonflikten inte är någonting som går oss förbi: tvärtom är den central för den europeiska säkerheten i framtiden.
