# ID: svediakorp-gov449245
# author: Prodi, Romano, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 710
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag kommer att fatta mig kort, för jag har noterat de yttranden och råd som riktats till mig och jag anser inte att det är nödvändigt att ge ett analytiskt svar just nu.
Jag har noterat och tillägnat mig det ni alla har sagt om industrins utveckling, om behovet av en ekonomisk uppgång i EU och att de bestämmelser som gäller för industrin inte bör fungera som en broms för denna utveckling.
Det samma gäller förslagen om energin, miljön och de framsteg som bör göras.
Jag skulle i stället i all enkelhet vilja avsluta med en kommentar och framföra min tacksamhet.
Min kommentar är följande: i alla era tal – även de som innehöll kritik eller särskilda ståndpunkter – var ni i grund och botten medvetna om att den europeiska modellen har en särskild karaktär och att vi har gett världen en lektion i hur man kan uppnå framsteg genom att använda en metod som inte bara är traditionellt maktpolitisk, och att man kan göra det utan att bedra sig, utan att tro att vi är något som vi inte är och utan att tro att världen är vad den inte är.
Vår prioritering av multilateralismen, vårt sätt att se på världen som en helhet, för första gången någonsin i så många olika sfärer – miljö, ekonomi och energi – och att vi därför försöker hitta arbetsmetoder som svarar mot denna uppfattning: detta är det extraordinära bidrag som EU strävar efter att ge den globaliserade världen.
Jag har hört berättigad kritik mot globaliseringen: men globaliseringen existerar och växer.
Problemet är att tolka den, och hittills är det bara EU: s system som gjort det.
Varför då?
För vi har gett ett exempel i och med vårt sätt att förena oss, och nu i slutet av mitt mandat skulle jag vilja upprepa EU: s sanna, unika, storartade definition, som jag fick höra när jag åkte till det rumänska parlamentet för att inleda de första förhandlingarna.
Vid det tillfället fick jag höra följande: ” Vi vill ansluta oss till EU eftersom det är en minoriteternas union, en union där inte någon sätter sig till doms över någon annan, där inte någon har makt över någon annan. ”
Vi är verkligen både små och stora länder som gått samman i denna viktiga men svåra balansakt, och det är en lektion för hela världen, en betydelsefull lektion som vi ger.
Sedan förekommer det självfallet också misslyckanden, både individuella aspekter och svårigheter med att omsätta strävandena och känslorna i vardagspolitiken.
Detta är emellertid en kraftansträngning som i allt högre grad förstås.
Under de senaste veckorna har jag besökt länderna i Kaukasien, och där såg jag den nationella flaggan vaja bredvid EU: s flagga, om så bara för känslan av att vara trygg vid sidan om en stor organisation som inte har några önskemål att dominera eller att vara överlägsen någon annan: det är denna lektion vi kan ge världen.
Detta är vad vi har försökt göra i kommissionen, givetvis inom vissa gränser och med vissa brister men med en mycket stor känsla för samförstånd.
I den här kommissionen har man aldrig märkt av några konflikter eller spänningar; vi har aldrig uppträtt illvilligt mot varandra.
Kanske har även vi, inom själva kommissionen, påverkats av den där EU-stämningen av att vara en minoriteternas union och följaktligen tillgodogjort oss den lektion som enligt min uppfattning är det mest betydande arv vi kan ge till världens alla medborgare.
Jag skulle vilja avsluta med att tacka för ert samarbete och er förståelse och också för att ni har tolererat vissa utsvävningar och vissa val som ni inte har samtyckt till, men vars andemening ni kanske har förstått: Om vi inte har ett starkt och politiskt kraftfullt parlament och en stark och politiskt kraftfull kommission i framtiden kommer det sannerligen att bli svårt för oss att uppnå våra mål, mål som – vad jag kan se – vi alla med rätta delar.
