# ID: svediakorp-gov449229
# author: Angelilli (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 319
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsordförande!
Såsom brukligt är när man gör bokslut är det, samtidigt som man gläds åt de framsteg som har gjorts, också värt att peka på de målsättningar som inte har uppnåtts, eller inte uppnåtts till fullo, förutsatt att detta görs på ett sätt som är konstruktivt för framtiden.
För det första har införandet av euron givetvis varit ett viktigt framsteg.
Kommissionen kunde dock ha gjort mer för att hjälpa medlemsstaterna att motverka den prisökning som följde och för att stödja de företag som tvingades utjämna sina konton mot en euro som var för stark.
För det andra är problemen med utvidgningen långt ifrån lösta.
De nya länderna uttrycker missnöje över att de fortfarande betraktas som andra klassens medlemmar, medan de gamla länderna står inför en situation där det inte finns lika mycket ekonomiskt stöd att få och där arbetskraften i utvidgningsländerna är mycket billigare än deras egen.
Slutligen måste vi beklaga att reformen av stabilitetspakten, som sedan 2001 har ansetts vara en brådskande angelägenhet, fortfarande inte är helt genomförd, särskilt efter den kris som följde efter den 11 september.
Liksom andra ledamöter vill även jag påminna er om att det var Romano Prodi själv som i denna kammare, eller snarare i kammaren i Strasbourg, helt riktigt beskrev pakten som dum.
Av den framtida kommissionen förväntar vi oss konkreta och snabba lösningar på dessa problem, och vi förväntar oss att den får snurr på EU-byråkratin så mycket som möjligt.
Avslutningsvis, herr Prodi, har det uppriktigt sagt varit mycket tråkigt för oss att alltför ofta se er spela en ledande partipolitisk roll i den nationella politiken i Italien, kanske därför att även vi gav er vårt förtroende 1999.
Jag anser att omdömet på denna punkt inte kan bli annat än negativt.
