# ID: svediakorp-gov449179
# author: Meijer (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 420
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman! Efter en lång rad våldsamma sammandrabbningar i det forna Jugoslaviens delstater mellan 1992 och 2001 hoppades alla att de överlevande skulle kunna leva fredligt sida vid sida.
Dessvärre trakasseras icke-serber återigen av människorna omkring dem i Vojvodina, där invånarna utsattes för bombningar under något som nästan utvecklades till ett etniskt krig.
I dag uttrycker vi ännu en gång vår förfäran inför situationen och kräver fred och försoning.
Vi löser dock inte detta problem enbart genom att fästa vårt fördömande och vår moraliska indignation på papper.
Om det är det enda vi gör befarar jag att vi kommer att bli tvungna att skapa nya resolutioner om detta om och om igen, eftersom de inte uppmärksammas av dem som det angår.
Våld och hot som utövas av vanliga medborgare förekommer ofta varhelst den rådande uppfattningen är att många av de egna utestängs av delstatsgränser, medan många andra, som ansågs vara ockupanterna, blir kvar i folkets land.
Den gängse uppfattningen bland den serbiska allmänheten, när det gäller landets ledning, är att de serbiska invånarna i norra och östra Bosnien samt i norra Kosovo orättfärdigt har utestängts från sitt hemland, och att de områden som betraktas som serbisk mark därför bör förklaras helt serbiska.
Alla som är av en annan åsikt betraktas som fiender och anses vara av samma skrot och korn som de tidigare turkiska och tyska ockupanterna.
De politiska partier som har denna uppfattning, vilken också delas av en stor andel av befolkningen, kan räkna med många röster, eftersom de vågar göra det som allmänheten vill.
På 1856 års karta, som hänger på andra våningen i denna byggnad, kan vem som helst se hur etniskt uppdelat Vojvodina var mellan ungrare, kroater, tyskar, slovaker, rumäner och serber på den tiden.
Sedan uppdelningen 1918, då Vojvodina blev en del av Serbien, har området successivt blivit alltmer serbiskt och andra grupper har flyttat eller drivits bort.
Sedan 1989 har även den stora ungersktalande minoritetens självbestämmanderätt inskränkts betydligt.
De senaste oroligheterna utgör en del av denna sedan länge pågående utveckling.
Utan tydliga och brett förankrade överenskommelser om språkliga rättigheter, självbestämmande och administrativa gränser blir det svårt att förhindra framtida etniskt motiverade våldshandlingar i och omkring Serbien.
Vi måste därför göra mer än att enbart anta denna resolution, även om det är ett steg i rätt riktning.
