# ID: svediakorp-gov449172
# author: Schmidt, Frithjof (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 555
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det burmesiska folkets kamp för demokrati har varit lång.
En strimma av hopp tändes 1990 när National League for Democracy, vars ledare Aung San Suu Kyi tilldelades Nobels fredspris för sitt arbete för fredlig förändring, vann valet med 82 procent av rösterna.
Sedan dess har dock landet styrts av en brutal militärdiktatur, som har satt Aung San Suu Kyi i husarrest och trakasserat henne.
Det finns över 1 000 politiska fångar i landet.
Olika organisationer vittnar exempelvis om att de väpnade styrkorna dessutom har börjat använda systematiska våldtäkter som ett vapen mot etniska minoriteter.
Det förekommer omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Militärdiktaturen har sedan dess fördömts upprepade gånger av olika internationella organ, däribland Europaparlamentet och rådet, och man har hela tiden ställt tre krav: rätten för NLD att delta i den politiska processen, frigivandet av Aung San Suu Kyi och inledandet av en politisk dialog för att påskynda landets demokratiseringsprocess.
Ett stort genombrott skedde när de asiatiska länderna, vid ASEM-toppmötet i Kildare 2004, stödde dessa villkor som ett minimikrav innan Burma skulle tillåtas delta i kommande ASEM-möten.
Vi kan alltså konstatera att det råder ett brett samförstånd inom det internationella samfundet om att dessa villkor måste uppfyllas, och det är något som denna kammare gång på gång har betonat.
Därför är det helt obegripligt och ytterst beklagligt att EU: s utrikesministrar nu har fattat beslutet att helt enkelt frångå de kriterier och politiska villkor som de själva ställde upp, och gå med på att låta Burma delta i ASEM-mötena utan att landet har uppfyllt dessa krav.
Det finns heller ingen anledning att tro att förhållandena i Burma har förbättrats, eller något i närheten av detta, under de senaste månaderna – det rakt motsatta är fallet.
En sådan helomvändning är helt obegriplig och riskerar att skada trovärdigheten i EU: s politik, för varför skulle någon nu ta våra resolutioner på allvar?
Vem kommer att ta resolutionerna från rådet (utrikes frågor) på allvar när de i tio års tid har sagt att ” detta villkor måste uppfyllas innan ni kan delta ” och sedan, när situationen uppstår, säger ” vi menade inte så, vi struntar i det ”.
Vi alla är naturligtvis medvetna om att det bakom kulisserna har pågått diskussioner om de kommersiella intressen som ligger bakom.
Vi känner alla till att man i affärskretsar menar att vi nu måste tillämpa ett mer försiktigt förhållningssätt till Burma, att Kina vill lägga beslag på den burmesiska marknaden och att EU: s konkurrenskraft riskerar att försämras om vi inte intar en mjukare hållning gentemot Burma.
Det är spelet bakom ett sådant beslut och jag anser att vi i denna kammare högt och tydligt måste tala om att det som står på spel här är tillförlitligheten i EU: s utrikespolitiska värderingar.
Vi måste med all tydlighet visa att det fortfarande är dessa värderingar som styr unionens utrikespolitik, och att vi står fast vid våra egna resolutioner.
Vi måste göra klart att utrikesministrarna har fattat ett felaktigt beslut och att denna kammare fortsätter att ha en kritisk hållning gentemot den burmesiska regeringen.
