# ID: svediakorp-gov449084
# author: Krupa (IND/DEM ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 472
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Först vill jag tacka Gud för att Han har gett mig möjligheten att tala inför parlamentet om den viktigaste frågan i modern tid, nämligen försvaret av livet.
Detta har en särskild betydelse när över 50 miljoner barn varje år dödas redan i moderlivet, vilket motsvarar ett folkmord av betydligt större omfattning än de miljoner som föll offer för Förintelsen.
Många människor runt om i världen frågar sig om det kan finnas ett värre förfall eller någon värre grymhet än att mörda ett barn i moderlivet.
En mor bör förkroppsliga kärlek och ömhet, och hennes livmoder bör vara den tryggaste av alla platser.
Men tyvärr kan den bli en grav.
Att döda ett barn i moderlivet är inte någon mänsklig rättighet.
Vilket slags rättigheter är det därför ” Women on Waves ” vill försvara, om ledaren för denna organisation inte ens hade rätt att bedriva medicinsk verksamhet i de länder där de steg i land och trots det skrev ut livshotande hormonläkemedel för att framkalla tidig abort och även gjorde reklam för läkemedel som kan avbryta en graviditet och därmed framkalla abort?
Jag undrar om européer i det tjugoförsta århundradet verkligen önskar en frihet som ger fria tyglar åt människor med störda personligheter, utan samvete, högre känslor, värdighet eller medkänsla, människor som på senare tid har beskrivits som omogna för att inte väcka sovande samveten.
Sådana människor klassificerades förr i tiden faktiskt som psykopater.
Förnuftiga och ansvarskännande läkare och forskare har med fasa observerat den manipulation med och degradering av vetenskapen som äger rum vid laboratoriemikroskopen.
Det är liktydigt med terrorism, i tunn förklädnad, riktad mot de allra svagaste barnen, och leder till att moderna utrotningsläger bildas.
På vilket sätt skiljer sig dödandet av försvarslösa barn i moderlivet från blodbadet i Beslan?
Mot allmänhetens önskan har dödsstraffet för de allvarligaste brotten avskaffats i Europa.
Men samtidigt åberopar man samma allmänna opinion och förespråkar dödsstraff för de mest försvarslösa och oskyldiga.
På vilka grunder vågar Europeiska unionen ta sig rätten att fatta beslut om människors liv och död?
Det är på grund av en sådan inställning till en fråga som gäller de mest grundläggandena värdena och det mänskliga livet som Europa och hela den västerländska civilisationen nu löper allt större risk att bryta samman.
Den som inte kan se detta har blivit både blind och döv av strävan efter politisk korrekthet.
Jag har den största respekt för de portugisiska myndigheterna och jag lovordar dem för att de har hindrat detta dödens skepp från att ta sig in på deras territorium.
Avslutningsvis vill jag uppmana till respekt för livets okränkbarhet, från befruktning till en naturlig död.
