# ID: svediakorp-gov449042
# author: Nicolaï, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,322
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag håller mig naturligtvis till era regler.
Min uppfattning är att ett antal av era ledamöter har gjort några väsentliga påpekanden om vems ansvar det är, och i vilken omfattning, att slutföra dessa ratificeringsförfaranden med positivt resultat.
Richard Corbett, Íñigo Méndez de Vigo, Alexander Stubb och många andra har påpekat att det självklart finns ett gemensamt ansvar för att förfarandet blir en framgång efter den 29 oktober när ratificeringen har skrivits under, även om det beror på att vi alla är beroende av varandra.
Vi är alla beroende av att samtliga 25 ratificeringsförfaranden blir framgångsrika för att detta fördrag skall kunna träda i kraft.
Där vi kan – detta säger jag särskilt på rådets vägnar; vi kommer faktiskt att göra detta också i rådet – där vi kan måste vi stödja och stärka varandra i detta sammanhang och också lära av varandra.
Det vore olyckligt, som Johannes Voggenhuber påpekade i sina kritiska kommentarer, om vi skulle skylla på varandra och vältra över ansvaret på varandra.
Därför anser jag det vara verkligen viktigt och värdefullt, som så många i denna kammare har sagt, att de tre institutionerna tar ansvar i detta sammanhang.
Det är min övertygelse att kommissionen hittills har spelat en mycket konstruktiv och positiv roll i kommunikationen med Europa för att upplysa allmänheten om fördraget.
Det skulle faktiskt vara fel att lägga allt ansvar på dem, eftersom jag anser att medlemsstaterna och parlamentsledamöterna också har ett mycket stort ansvar på detta område.
Många av er tog upp samordningen i tiden av de olika folkomröstningarna.
Många fina ord har sagts om hur bra det skulle vara att låta folkomröstningarna hållas vid en symbolisk tidpunkt inom en begränsad tidsram.
Jag hoppas att ni håller med mig om att vi inte överväger det, även om vi kan tycka om idén, eftersom det är specifika frågor som relaterar till konstitutionell lagstiftning och som bör hållas inom den nationella sfären.
Vad gäller subsidiaritet och frågan om vilken administrativ nivå som skall ta hand om vilket område antar jag att denna kammare i vilket fall inte skulle vilja lägga sig i.
Det som är av stor vikt är dock att medlemsstaterna undersöker när och hur harmonisering skulle vara möjlig, och det är just det vi i rådet och rådets sekretariat gör.
Vi publicerar de nationella tidtabellerna och ger alltså regeringarna och parlamenten möjlighet att på nationell nivå överväga dessa när de planerar sina egna tidsplaner, så att de kan se om datumen kan organiseras nära varandra.
Detta har ingenting att göra med om ni tror på en EU-strategi i den här frågan eller inte, som några av er hävdade.
Det handlar helt och hållet om konstitutionell lag och angår precis de känsliga frågor som många av er har nämnt, att folkomröstningar riskerar att bli en nationell leksak.
Många ledamöter har gett uttryck för denna oro.
Det är därför som rådet är övertygat om att det är bra att ge de nationella parlamenten och de nationella regeringarna lite spelrum för att välja ett lämpligt datum till en sådan folkomröstning.
Detta kan sammankopplas med många olika saker, till exempel andra val eller andra aktuella frågor, i de berörda länderna.
Jag tror att den ratificering som skall ske i 25 länder underlättas av de länder som har god uppsikt över varandra, men att det nationella ansvaret samtidigt bör förbli intakt.
Med hänvisning till Sylvia-Yvonne Kaufmanns och Carl Schlyters kommentarer skulle jag, vad gäller folkomröstningarna, vilja påpeka att för närvarande har nio medlemsstater beslutat att genomföra folkomröstningar, elva medlemsstater har beslutat att inte göra det och fem länder har fortfarande inte fattat beslut.
Det avgörande är hur vi, de olika institutionerna, de olika regeringarna, går in i ratificeringsförfarandena, hur vi går in i diskussion med den allmänna opinionen och hur vi hanterar folkomröstningarna i de länder där folkomröstningar kommer att hållas.
Jag tror till att börja med att Íñigo Méndez de Vigo eftertryckligen sade att vi borde vara för detta, och jag anser också att detta är en uppmaning till medlemsstaterna och regeringarna.
Vi kommer från regeringarnas och rådets sida att skriva under fördraget och är för det.
Vi är inte opartiska gentemot detta fördrag.
För oss är det viktigt att detta fördrag antas och ratificeras.
Det är viktigt eftersom alla som läser detta fördrag kommer att se att Europa tack vare det nya fördraget kommer att bli mycket mer demokratiskt, hur man än ser på det.
Tänk bara på det oerhört utökade ansvar som parlamentet kommer att få.
Äntligen är det ett fullfjädrat Europaparlament.
Eller tänk på nivån när det gäller handlingskraft, som kommer att förbättras påtagligt med det nya fördraget, återigen ett exempel på beslutsfattande genom majoritetsomröstning.
Tänk på den öppenhet och tydlighet som det här fördraget medför.
Ytterligare en punkt som är mycket viktig när jag lyssnar på alla era kommentarer är att även euroskeptikerna, enligt min uppfattning, är nöjda med detta fördrag.
Varför?
Eftersom det effektivt och i detalj fastställer denna subsidiaritet, de frågor om vem som beslutar vad.
Som ett resultat blir Europa inte bara mer demokratiskt på europeisk nivå, utan också nationellt, eftersom de nationella parlamenten kan hävda sig och argumentera för att något kan göras mer effektivt på nationell nivå och inte är en fråga för Europa.
Jag anser inte att det finns en konflikt – som några av er nämnde – mellan att ägna all vår uppmärksamhet åt de som är för eller att bearbeta motståndarna eller, eftersom frågan har tagits upp, att ge faktisk information i stället för preliminär information.
Som jag ser det har Brian Crowley, bland andra, rätt att säga att de två inte på något sätt utesluter varandra.
Jag riktar också min uppmärksamhet mot kommissionen, eftersom den av goda skäl redan har antytt detta faktum.
Faktisk information är ett sätt att avfärda myterna, lögnerna som de kallades här.
Genom att använda faktisk information kan vi illustrera varför detta fördrag innebär framsteg för alla i Europa.
Avslutningsvis skulle jag vilja kommentera det möte som skall hållas i Amsterdam den 5 oktober, som gäller ministrarna för europeiska frågor, att de speciellt skall ta upp kommunikationen med Europa och också ratificeringen och de inplanerade folkomröstningarna.
Det gläder mig att höra Jacques Barrots åsikter om detta.
Det är också glädjande att António Vitorino skall närvara på det mötet, och jag välkomnar hans uttalande om att det vi diskuterade bör påverka kommissionens vidare planer och i sin tur självfallet också beslutsfattandet i Europeiska rådet den 5 november.
Jag är också förtjust över att parlamentets ordförande Josep Borrell Fontelles redan har bekräftat att han kommer att närvara på det mötet eftersom, vilket jag sade tidigare, vi utan de tre institutionerna är oförmögna att avsluta detta på ett positivt sätt.
Detta möte borde handla om att kommunicera med Europa, men det bör även vara ett möte där det framgår hur det är möjligt att kommunicera om Europa.
Det kommer inte vara en plattform för att läsa upp skriftliga uttalanden; medierna kommer att vara närvarande, och jag hoppas att vi kan visa att Europa gynnas av diskussioner.
Det som underlättar i det sammanhanget är att er tidigare talman, Pat Cox, är beredd att agera som moderator under detta möte.
Den princip som ligger till grund för detta möte, och otvivelaktigt hela det framtida ratificeringsförfarandet för detta fördrag, är att det gagnar allmänheten och att vi tar allmänheten på allvar.
