# ID: svediakorp-gov449034
# author: Lambrinidis (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 391
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Genom en start kan halva striden vara vunnen, men det är inte hela striden och inte slutet på striden.
Konstitutionens start ägde rum genom regeringskonferensen i och med godkännandet av det konstitutionella fördraget, en konferens som avslutade sitt arbete under Greklands ordförandeskap i juni 2003.
Det är en framgång som vi alla är särskilt stolta över.
Detta är emellertid bara halva historien; denna konstitution måste godkännas.
Det vore ett tragiskt misstag och något schizofrent av oss, för att använda en klyscha, om vi ansåg vår oro vara över och att hela frågan och hela problemet nu hade förflyttats till de nationella regeringarna.
Även om denna konstitution blir godkänd av alla skulle dess godkännande, om den blev godkänd på grundval av inrikespolitiska och mikropolitiska diskussioner i varje land, vara en pyrrhusseger för Europa.
Med tanke på att lejonparten vad gäller information förstås ligger hos medlemsstaterna, de nationella parlamenten och medborgarna anser jag att det finns tre grundläggande samordningsdelar som är avgörande för oss:
För det första, som EU-organ och institutionella organ får vi inte ingripa eller ägna oss åt avvisande agerande.
Vi måste samordna så att den vänstra handen vet vad den högra gör.
För det andra måste vi åtminstone hjälpa till att informera medborgarna med tydliga och enkla ord om skillnaderna mellan Nicefördraget och den nya konstitutionen.
Den som invänder mot denna konstitution måste kunna förklara för sig själv och för andra varför och hur det nuvarande fördraget på ett bättre sätt värnar deras skäl för invändning jämfört med vår konstitution.
Vi kommer nämligen att fortsätta fungera, även om det bara blir med Nicefördraget.
För det tredje, och denna del är särskilt viktig, måste upplysningen också fortsätta efter folkomröstningarna.
Konstitutionen är vid liv.
Det slutar inte med dess godkännande.
Tvärtom börjar det med dess tillämpning.
Den ger våra medborgare rättigheter, rättigheter till deltagande och samarbete för att tvinga oss att lagstifta.
Det handlar om rättigheter de måste känna till för att kunna utnyttja dem.
Detta är vår skyldighet om vår konstitution skall vara en konstitution som inte bara främjar demokrati, inte bara öppenhet, utan också medborgarnas makt i den union vi bygger tillsammans.
