# ID: svediakorp-gov449023
# author: Lamassoure (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 322
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag är en av dem som tillsammans med er inom konventet först förespråkade att den framtida konstitutionen skulle läggas fram för ratificering av folket, och om möjligt under samma dag.
Det gläder mig att notera att beslutet att genomföra folkomröstningar börjar slå igenom.
Problemet med en folkomröstning är emellertid att samtidigt som det är det mest demokratiska förfarandet är det också till sin natur det förfarande där risken är som störst för att det skall användas för fel syfte.
I alla de berörda länderna finns en risk att den europeiska folkomröstningen övergår till en nationell folkomröstning.
Med tanke på att faran och syftet är identiska överallt ligger det dessutom i våra regeringars intresse att anta en gemensam strategi för ratificering.
Enligt min mening måste en sådan strategi åtminstone bestå av tre delar.
För det första bör frågan till allmänheten och de förklarande noterna som rör den presenteras gemensamt.
För det andra bör det finnas en tidtabell.
I detta avseende vore den bästa lösningen att hålla folkomröstningar samma dag i alla berörda länder, vilket några parlamentsledamöter redan har påpekat.
För det tredje, och denna punkt är enligt min uppfattning särskilt viktig, måste Europeiska unionens slutliga gränser tydligt fastställas.
Detta är en diskussion som varken parlamentet, rådet eller kommissionen hittills har vågat föra.
Det är dessutom omöjligt att framställa skapandet av ett politiskt Europa för allmänheten utan att närmare ange vad vi menar med ordet ” Europa ” och utan att fastställa gränserna eller åtminstone kriterier för att bestämma gränserna.
I flera länder, inklusive mitt, skulle idén att tillhöra en politisk union utan gränser – den framtida sammansättningen som helt och hållet skulle lämnas åt den goda viljan hos framtidens regeringar – förkastas av den breda majoriteten.
Rådet måste vara medvetet om detta när det gäller beslutsfattandet om Turkiet.
