# ID: svediakorp-gov449013
# author: Nicolaï, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 709
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Tack så mycket, jag skall försöka att fatta mig kort.
Jag får ytterligare ett tillfälle senare när jag svarar på andra kommentarer om detta ämne, men det är en mycket viktig fråga.
Till att börja med skulle jag vilja säga att Jo Leinens ord i mycket hög grad stämmer in på min egen uppfattning, särskilt när han betonar den oerhörda vikten av att fortsätta med samma iver efter de steg vi nu tagit och kommer att ta den 20 oktober när vi undertecknar fördraget, med tanke på att vi ännu inte är framme vid målet.
Jo Leinen har helt rätt när han säger detta, och ett mycket viktigt nästa steg kommer att tas i samband med ratificeringen och de folkomröstningar som kommer att hållas i ett antal länder.
Jag håller också helt och hållet med honom om att detta ansvar delas mellan parlamentet, kommissionen och rådet.
Hittills har våra tre institutioner lyckats med att uppnå detta, och vi kommer förvisso att behöva fortsätta på samma sätt under nästa skede.
Det gläder mig att han själv påpekade att det naturligtvis finns ett nationellt ansvar när det gäller lagstiftning och genomförande, organiserandet av ratificeringen och också av eventuella folkomröstningar, och att detta inte hör till Bryssels ansvarsområde.
Vi kommer dock hur som helst att se till att information om denna ratificeringsprocess samlas in, vilket vi också har diskuterat.
Rådets sekretariat kommer att ingående jämföra denna information och sammanställa ett uppdateringsbart dokument, så att ny information om planeringen och organiserandet av ratificeringarna och eventuella folkomröstningar kan införas i detta dokument när som helst.
Detta kommer att vara en ständig angelägenhet för oss i rådet, och det kommer också att diskuteras vid Europeiska rådets möten.
Jag kan tala om för er att vi också har samtyckt till att detta rutinmässigt kommer att behandlas av ministrarna för Europafrågor, som vanligtvis träffas vid åtminstone varje möte i rådet (allmänna frågor) för en informell lunch.
Tack vare detta utgångsläge kommer vi att kunna följa med i utvecklingen under de kommande månaderna.
Europeiska rådet har uppmärksammat problemet i större utsträckning än endast ratificeringen och allmänhetens övergripande deltagande, delvis på grund av det låga valdeltagandet i det senaste valet till Europaparlamentet.
Vi i ordförandeskapet, och särskilt ministrarna för Europafrågor, kommer att se till att vi kan lägga fram konkreta förslag som kommer att diskuteras vid Europeiska rådets möte den 5 november.
Vi kommer att ta oss an denna uppgift i Amsterdam den 5 oktober, och vi kommer, vilket redan nämnts, att diskutera såväl kommunikation i mer allmän bemärkelse som att specificera de bästa sätten att beakta ratificeringsförfarandena i de olika medlemsstaterna och den harmonisering som krävs i detta syfte.
Det innebär hur som helst att vi kommer att utbyta information och lära av varandras erfarenheter under detta förfarande.
I de fall där en tidsmässig harmonisering är möjlig borde en sådan tillämpas, men det är återigen ett nationellt ansvar.
Vi vill också se till, och det kommer troligen att hanteras centralt, att alla medborgare får tillgång till ett exemplar av fördraget.
Också i detta hänseende måste dock utrymme lämnas för att man skall kunna hantera alla eventuella informationsrelaterade kampanjer och verksamheter på nationell nivå.
Jag anser att den signal som den nya kommissionen har sänt ut, också genom att ge den första vice ordföranden särskilt ansvar för kommunikation, är ett viktigt steg, och kommissionen fäster också ytterligare uppmärksamhet på kommunikation.
Jag skulle vilja avsluta med Jo Leinens kommentar om orosnivån, som kanske stiger på sina håll i medlemsländerna på grund av den allmänna opinionen.
Det är precis detta som också gör det så viktigt för de nationella regeringarna att kunna välja rätt väg och ha tillräckligt utrymme att göra sina egna tolkningar av hela ratificeringsprocessen och eventuella folkomröstningar.
Var säkra på att vi i ordförandeskapet och rådet är mycket medvetna om vårt ansvar och kommer att göra allt vi kan för att se till att hela detta förfarande skall få ett lyckat resultat.
