# ID: svediakorp-gov449012
# author: Leinen (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 675
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Vi har framgångsrikt övervunnit de två första hindren för konstitutionen för Europa, i form av konventet och regeringskonferensen.
Under de två kommande åren står vi nu inför ett tredje hinder som kan komma att visa sig vara det mest komplexa och krävande hindret för detta historiska projekt – konstitutionens ratificering i EU: s 25 medlemsstater.
Vi måste inse att arbetet på intet sätt kommer att vara fullbordat i och med det ceremoniella undertecknandet av konstitutionen på Capitolium i Rom den 29 oktober.
Tvärtom måste arbetet fortskrida, och alla måste slutföra detta projekt med samma energi, styrka och disciplin.
Jag och vårt utskott är medvetna om att det finns en risk för att den europeiska andan, som var i hög grad närvarande i konventet, men som blev mer och mer frånvarande vid regeringskonferensen utan att helt försvinna, kommer att gå förlorad i de nationella debatterna och de nationella politiska striderna under de kommande månaderna och de kommande två åren.
Det är redan märkbart att en populistisk och opportunistisk rörelse mobiliseras mot konstitutionen för Europa, och det faktum att denna bakterie redan har infekterat en av upphovsmännen till den europeiska idén, vilket tydligt framgått av debatterna under de senaste veckorna i Frankrike, är ett skäl till oro.
Det faktum att en populistisk och opportunistisk rörelse vänder sig emot konstitutionen borde göra att vi stannar upp och tänker efter, även i de fall där skälen till detta har litet att göra med detta projekt.
Vi får inte tillåta att den nationella politikens maktspel eller maktkamper urvattnar eller till och med förstör detta historiska projekt, och alla som har kämpat för konstitutionen under de gångna åren och årtiondena måste motsätta sig detta.
Parlamentet, kommissionen och rådet deltog aktivt i konventet och vid regeringskonferensen, och jag anser att de tre EU-institutionerna också bär ett särskilt ansvar under detta ratificeringsskede eftersom vi måste tala för den kompromiss som nåtts.
Det är därför oacceptabelt att enskilda artiklar avlägsnas från den övergripande kompromissen och används som förevändning för att förkasta hela konstitutionen, och det får inte ske.
En övergripande kompromiss har nåtts, och vi måste se skogen och inte bara träden, för att uttrycka sig symboliskt.
Det är också EU-institutionernas uppgift att förklara de grundläggande målen och innebörden i konstitutionen för EU: s 450 miljoner medborgare och att informera dem om frågan.
Vi vill därför fråga kommissionen och rådet om det finns någon kommunikationsstrategi och om lämpliga åtgärder för att informera EU-medborgarna om projektet håller på att utarbetas.
Parlamentet vill också fråga rådet om det finns någon strategi för att samordna ratificeringen i de 25 medlemsstaterna.
Vi är väl medvetna om att ratificeringen kommer att äga rum i enlighet med varje medlemsstats nationella lagstiftning, och det är också tydligt att vissa länder kommer att behöva mer tid än andra.
Det vore emellertid helt felaktigt om man inte gjorde något försök till samordning, särskilt när detta redan har gjorts i de tio anslutningsländerna i fråga om ratificeringen av anslutningsfördraget, och med tydlig framgång.
Kommissionen, rådet och parlamentet får nu inte luta sig tillbaka och nöja sig med att vara passiva åskådare.
Tvärtom, och som jag sade tidigare, måste samma kraftfullhet och samma målmedvetenhet fortsätta att styra oss under de kommande två åren för att garantera att detta projekt klarar de sista hindren.
2004 års konstitution får inte drabbas av samma öde som utkasten från 1984 och 1994, vilka arkiverades direkt och aldrig omvandlades från trycksak till verklighet.
2004 års konstitution måste bli verklighet, eftersom det endast är då som framstegen kan leda till ökad demokrati, insyn och effektivitet inom Europeiska unionen och därmed för EU: s medborgare.
Det är vårt mål, och det är vad vi måste arbeta mot.
