# ID: svediakorp-gov449003
# author: Samaras (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 273
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag kanske kan acceptera att stabilitetspakten har varit till nytta.
Den behöver emellertid ändras eftersom den inte alltid tillämpats korrekt eller rättvist.
I vissa länder har kommissionen varit alltför noggrann och i andra har rådet varit alltför överseende.
Jag instämmer i att vi inte bara kan ta hänsyn till det nuvarande utan också till det strukturella underskottet genom att förbise cykliska fluktuationer i BNP.
Om vi hade gjort det skulle inte Tyskland ha haft problem vare sig 2002 eller 2003, eller ens i år, medan Frankrike skulle ha haft problem under 2002 och 2003, men inte år.
En källa till motsättningar skulle på så sätt ha utrotats.
Jag instämmer också i att vi inte får bortse från upplåningen, men det innebär att vi behöver använda det grundläggande strukturella underskottet – vi behöver med andra ord dra ifrån kostnaderna för amorteringar.
Jag håller även med om att vi behöver granska i vilken utsträckning ett land har orimliga utgifter som det inte ensamt är ansvarigt för, vilket är fallet med Grekland och de extraordinära utgifterna för Olympiska spelen.
Avslutningsvis vill jag ha en pakt som kan göra euroområdet stabilt, inga medlemsstater skall behandlas olika, en pakt med en långsiktig strategi, inte reflexmässiga reaktioner, som garanterar Lissabonmålsättningarna utan att ekonomierna dras in i en ond cirkel av tillbakagång.
Om vi skall lyckas uppnå allt detta måste vi klart och tydligt ändra stabilitetspakten, själva förordningen, och inte bara hoppas att den kommer att tillämpas bättre i framtiden.
