# ID: svediakorp-gov448997
# author: Brunetta (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 474
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, kommissionär Almunia, mina damer och herrar!
Vi säger varje dag i våra debatter att för att EU skall bli konkurrenskraftigt i världsekonomin krävs större ekonomisk tillväxt, mer konkret och materialbaserad infrastruktur och mera reformer.
Varje dag säger vi att vi måste genomföra Lissabonstrategin, men alla kan se hur det har gått.
Stabilitets- och tillväxtpakten kan i sin nuvarande utformning inte heller erbjuda någon lösning för tillväxten, infrastrukturklyftan eller kravet på reformer.
Den är bara en dålig ersättning för en gemensam politik för ekonomi och tillväxt som inte existerar.
Det var de starka länderna som ville ha den eftersom de inte litade på de svaga, men i slutändan var de starka länderna först med att inte följa den.
Det finns därför sådant som inte fungerar, och vi måste vara ärliga och tillstå det.
Som vi alla vet kan de tre strategiska målsättningarna tillväxt, infrastruktur och reformer sammanfattas av dem som inrättar politiken i en formel som inom den ekonomiska teorin kallas för den gyllene regeln, vilket innebär att investeringskostnader mellan generationerna kan finansieras genom budgetunderskott och att det samtidigt krävs att nuvarande utgifter skall finansieras utan att det leder till budgetunderskott.
Hittills har EU: s byråkrati och regeringar sagt nej till att införa den gyllene regeln, av rädsla för att medlemsstaterna skulle uppträda opportunistiskt.
En sådan rädsla är berättigad, men EU kan inte byggas på rädsla.
Om den gyllene regeln införs är det, för att förebygga nationell opportunism, viktigt att vi får tydliga EU-målsättningar och tydliga EU-regler, men även en tydlig finansiering med kontroller i förväg när det gäller lämplighet och i efterhand när det gäller resultatet, utan att lämna något utrymme för redovisningstricks eller översittartaktik, vilket tidigare har använts alltför mycket, även av länder som betraktas som tuffingar.
Varför inte prova den gyllene regeln?
Om den gyllene regeln inte tas med när pakten skall reformeras kommer ECB att ha rätt när man säger att det är bättre att ge upp och lämna pakten som den är, dum och möjlig att kringgå för de starka efter eget gottfinnande, men också oanvändbar eller till och med skadlig, med tanke på att blygsamma tolkande korrigeringar när det gäller flexibiliteten för underskott under medellång tid, som stöds av olika parter, inte är till stor nytta, och det gäller även skuldernas hållbarhet.
Herr Almunia!
Jag önskar er allt gott i ert arbete och ber er verkligen vara så tapper som behövs i en sådan svår tid för integrationen i vårt EU.
Lyssna inte till horderna av egennyttiga förklädda sirener som för alltid kan minska inte bara trovärdigheten för pakten utan också trovärdigheten för EU som helhet.
