# ID: svediakorp-gov448991
# author: Goebbels (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 446
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
En gemenskap med en gemensam framtid, som vårt EU, kan inte fungera om man inte följer frivilligt accepterade regler.
Detta var det centrala i EG-domstolens budskap i fråga om stabilitets- och tillväxtpakten.
Genom domstolens utslag bekräftades att medlemsstaterna har oinskränkt makt till sitt förfogande och att de inte är skyldiga att följa kommissionen.
Domstolen stödde också tjänstvilligt kommissionens enväldiga initiativrätt.
Kommissionen tog nyligen ett initiativ som syftade till att ändra befintliga regler.
Vi måste välkomna denna politiska handling från Romano Prodis kommission och tacka kommissionär Joaquín Almunia.
Socialisterna förespråkar en politik som innebär stabilitet och inflationsbekämpning, och ändå leder stabilitet utan tillväxt till att framtida utgifter offras och till en åtstramningspolitik som gör att de fattigaste grupperna bland allmänheten blir de första som drabbas.
Även om paktens två pelare, de berömda 3 och 60 procenten, inte bygger på ren vetenskap får inte målen ändras.
Den individuella situationen i var och en av de tjugofem medlemsstaterna varierar påtagligt.
Det är självklart att en stat med en skuld på ca 60 procent av sin BNP har större manöverutrymme än en stat som kämpar med en offentlig skuld på över 100 procent.
Socialisterna skulle vilja ge medlemsstaterna en flexibilitetsmarginal i händelse av en ekonomisk nedgång, så att de kan fortsätta en strukturpolitik för pånyttfödelse, även om det innebär – och på den punkten är jag överens med Alexander Radwan – att en strängare budgetdisciplin måste införas i tider av stark tillväxt.
Vi måste framför allt bedöma kvaliteten på de offentliga utgifterna.
Vi måste välja mellan konsumtionsutgifter och utgifter för framtiden.
Upplåningen måste begränsas till enbart produktiva investeringar.
Detta bygger på antagandet om ett bättre ekonomiskt styrelseskick på EU-nivå och en mer noggrann samordning av den ekonomiska politiken.
Även om man måste vara positiv till att eurogruppen har en permanent ordförande i Jean-Claude Juncker kvarstår ändå faktum att en ordförande endast leder sammanträdena; han fattar inga beslut.
För att stabilitetspakten också skall bli en tillväxtpakt måste tvångsåtgärder genomföras när det gäller nationell budgetpraxis.
ECB har reagerat negativt på kommissionens förslag.
Jag är tacksam mot Gerrit Zalm för hans något frostiga svar på vad Europeiska centralbanken har sagt.
ECB: s oberoende är och förblir hugget i sten genom fördraget.
Ansvaret för den monetära politiken vilar helt på Centralbanken, men ansvaret för den ekonomiska politiken är helt och hållet medlemsstaternas.
EU: s ekonomiska politik måste samordnas genom politisk makt, inte emot ECB utan oberoende av en världsbild som enbart är begränsad till monetära beslut.
