# ID: svediakorp-gov448990
# author: Evans, Jonathan (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 454
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag är väl medveten om att jag företräder en nation som inte är med i Europeiska monetära unionen och ett parti som motsätter sig framtida medlemskap i EMU.
Jag tänker inte be om ursäkt för det, eftersom jag anser att den brittiska ekonomin klarar sig bättre utanför euroområdet, vilket bekräftas av att vi har betydligt högre tillväxttakt än genomsnittslandet i euroområdet.
Som min partiledare, Michael Howard, framhöll i ett tal nyligen i Berlin anser vi att olika kombinationer av medlemsstater bör ha möjlighet att dela sitt ansvar på olika områden som de själva har valt.
Vi önskar således våra kolleger i euroområdet lycka till.
Jag instämmer helt i principen att regeringar bör undvika alltför stora budgetunderskott, särskilt när en ekonomi växer snabbt och arbetslösheten är låg.
Det borde ha varit enkelt för oss att hålla våra utgifter inom de gränser som krävs av Europeiska unionens medlemsländer, eftersom vi alla – inte bara EMU-medlemmar – förutsätts foga oss efter dessa riktlinjer.
När Storbritannien överskred taket på tre procents budgetunderskott slapp landet kommissionens kritik tack vare att det inte tillhör euroområdet.
Befolkningen i andra europeiska nationer var inte lika lyckligt lottade: holländarna och portugiserna har varit tvungna att hålla tillbaka sina offentliga utgifter i en kraftansträngning att rätta sig efter pakten i en tid när de har drabbats av lågkonjunktur.
Men i stället för att gratuleras fick de ett slag i ansiktet av Frankrikes och Tysklands regeringar, som använde sina muskler till att tänja på reglerna och undkomma de böter som, om de hade dömts ut, kanske skulle ha gett dessa länder en drivfjäder att bli de lagspelare som de ibland uppmanar oss att vara.
Det är svårt att överdriva den skada detta har orsakat.
Euron är ett ambitiöst projekt.
Alla sådana projekt kräver tillskott av en väldig mängd politiskt kapital.
Starka valutor kräver trovärdiga ledarskap, vilket saknas i det här fallet.
Ända sedan euron infördes är själva upphovsmännen till reglerna de som är minst beredda att foga sig efter dem.
De nya riktlinjer som tillkännagavs i förra veckan svarar skenbart mot behovet av tydliga och effektiva regler.
I själva verket är de en kapitulation för politisk makt.
Många har antytt att eurons eventuella framgång i långa loppet kommer att mätas av om Storbritannien, Sverige och Danmark beslutar sig för att gå med.
Jag tänker inte sia om framtiden, men jag måste säga att de senaste åtgärderna från valutans väktare inte har gjort någonting för att uppmuntra dem av oss som är försiktiga och tveksamma när det gäller att gå med.
