# ID: svediakorp-gov448976
# author: Désir (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 509
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär, herr rådsordförande!
Som Martin Schulz just har sagt, så stöder min grupp fullständigt det förslag som kommissionär Joaquín Almunia har lagt fram.
Det bryter tabut som säger att man inte skall mixtra med paktens ursprungliga definition och antyder att man skall vara pragmatisk och dra lärdomar av de första fem åren efter EMU: s införande.
Man gör så för att kunna inleda en ny period i den gemensamma valutans historia som gör det möjligt, i praktiken, att kombinera stabilitet med en prioritering av tillväxt och sysselsättning.
Den nuvarande ramen har inte bara visat sig vara undermålig som tillväxtinstrument i jämförelse med resultaten i världens övriga stora valutaområden, däribland dem av EU: s medlemsstater som stannat kvar utanför euroområdet; den har också visat sig vara sårbar när det gäller dess egen trovärdighet, och då menar jag inte bara antalet och storleken hos de medlemsstater som har överträtt dess bestämmelser, utan även den osäkerhet som utlöstes genom beslutet i november 2003 som domstolens dom i juli egentligen inte dämpade på något sätt.
Vi stöder alltså era förslag, särskilt dem som handlar om att ta större hänsyn till kopplingen mellan skulder, underskott, konjunkturer och länders specifika situationer, i syfte att komma bort från tankesättet att en lösning är lämplig för alla; vi stöder också den betoning ni lägger på förebyggande, på tidiga varningar, på grupptryck och, slutligen, på att förutse händelser i stället för att bara förlita sig på sanktionsmaskineriet.
Min grupp framhåller emellertid ytterligare två punkter, som mina kolleger snart kommer att ta upp, eftersom vi anser att det behövs kompletterande åtgärder.
Reformeringen av pakten måste främst inriktas på målen tillväxt och sysselsättning; en ökning av dessa kommer att bidra till stabilitet – eller, för att vara mer exakt, kommer att ge euroområdet en verklig grund för stabilitet – och kommer att åstadkommas genom att man gör en koppling, som i själva verket inte finns just nu, mellan reformering av pakten, Lissabonstrategin, samordning och medlemsstaternas ekonomisk – politiska riktlinjer.
Vi anser sålunda att den fråga man måste diskutera handlar om hur man skall främja investeringar i tillväxt och hur man skall ta hänsyn till, på ett nyanserat sätt, de investeringar som bidrar till Lissabonstrategin och till uppfyllandet av dess mål, dvs. forskning, innovation, infrastrukturer och de viktigaste transeuropeiska näten, utan att glömma livslångt lärande.
För det andra känner vi också oro när det rör den långfristiga skuldsättningskaraktären, och vi vill samtidigt se till att hänsynen till åldrandet inte blir en förevändning för att driva medlemsstaterna mot en privatisering av deras sociala trygghetssystem, i synnerhet pensionssystemen.
Vi skulle föredra att detta klargjordes och att detta argument inte användes framöver i ett försök som går ut på att minska det sociala skydd och den sociala trygghet som Europas folk åtnjuter.
