# ID: svediakorp-gov448972
# author: Whittaker (IND/DEM ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 349
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det är tydligt att regeringarna i de större länderna i euroområdet inte har för avsikt att binda sina händer genom att lova att respektera gränsen på tre procents underskott.
Ingen förväntar sig heller det.
Stabilitetspakten är snarare som den gemensamma fiskepolitiken: varje land har ett intresse av att andra länder håller sig till reglerna samtidigt som man själv slipper alla begränsningar.
Fiskepolitiken fungerar inte särskilt bra, och det gör inte stabilitetspakten heller, men – för att hålla skenet uppe – kommer vi nu att få en flexiblare pakt som tar hänsyn till ekonomisk tillväxttakt och landsspecifika omständigheter.
Det låter som en god idé, men i praktiken beror alla dessa kriterier på omdöme, som Joaquín Almunia just har förklarat.
Det enda detta kommer att betyda i slutändan är att ett land som har svårt att följa paktens regler inte behöver göra det.
En flexibel regel upphör att vara en regel.
Orsaken till problemet är att det inte finns några trovärdiga tvångsmedel, det har det aldrig gjort.
Det har alltid varit löjligt att anta att en regering som har svårt att betala sina räkningar skulle kunna straffas genom utdömande av böter.
Samtidigt är en sund finanspolitik avgörande för euron, som Europeiska centralbanken påpekar.
Det finns många exempel på vad som händer med system med fast växelkurs när regeringar inte håller ordning på sin budget.
Ett EMU är bara en sofistikerad form av en fast växelkurs.
Senast en sådan kollaps inträffade var i Argentina.
Problemet skulle naturligtvis kunna lösas med mycket bättre kontroll av nationella budgetar, men det ter sig inte särskilt görligt just nu.
Vi britter skulle sannerligen inte vilja se Bryssel styra vårt finansdepartement.
Låt mig avsluta med några positiva ord.
Jag kan bara säga att jag är väldigt tacksam för att Storbritannien inte har anslutit sig till euron ...
... och allteftersom stabilitetspaktens brister blir allt mer uppenbara blir risken för att vi någonsin kommer att ansluta oss allt mindre.
