# ID: svediakorp-gov448955
# author: Mauro (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 339
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Under debattens gång har jag lyssnat på kloka, genomtänkta anföranden om geopolitik, som jag faktiskt instämmer i till stor del.
Det är dock helt klart att EU – och särskilt rådet – trots en uttalad gemensam europeisk känsla inte kommer att göra någonting för de fyra europeiska medborgare som just nu hålls som gisslan av terroristerna.
EU – och särskilt rådet – kommer inte att göra någonting för att dessa fyra europeiska medborgare skall upphöra att betraktas som bara italienskor eller fransmän, bara journalister som utför det arbete som tillkommer dem som känner att de är skyldiga att rapportera sanningen, bara biståndsarbetare som utför det arbete som tillkommer dem som känner att de är skyldiga att arbeta för det gemensamma bästa, och börja betraktas som Europas barn.
Detta konstaterande må vara bittert, men skall inte ses som ett tecken på uppgivenhet.
Jag framhärdar i mina krav på att alla i gisslan omedelbart skall släppas, utan att de behöver gå igenom fler prövningar, och att alla ansträngningar för att nå detta resultat skall uppmuntras.
Med sitt folk, sina frivilliga och sin solidaritet har Italien alltid gjort sitt yttersta för befolkningens bästa i de italienska insatsområdena, också vid fredsbevarande insatser och krishanteringsoperationer.
De två kvinnliga italienska frivilligarbetarna är, som så många andra, där för att hjälpa, för att skydda de svaga och göra goda gärningar.
Det är därför som vi vill ha dem frigivna, tillsammans med alla de andra i gisslan.
Vi kräver också att Enzo Baldonis kropp återlämnas och att hans familj också visas medlidande i detta sammanhang.
Vi får inte nu tillåta att det ideal som dessa två unga kvinnor representerar förtrampas, för det finns en faktisk möjlighet att bygga upp en känsla för det gemensamma bästa och brödraskap i irakiernas sinnen.
De två kvinnorna och de två journalisterna är genuina företrädare för Europa.
