# ID: svediakorp-gov448913
# author: Beer (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 465
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Mina varmaste tack till kommissionsledamot Chris Patten för hans klara ord i slutet av anförandet.
Herr kommissionär!
Ni har visat att vår debatt i dag inte bara handlar om Irak, utan om att vi också måste komma fram till en övergripande politisk strategi.
Det har tydligt visat sig att till Europas främsta intressen hör framför allt att hitta en fredlig lösning för Irak, och inte bara för Irak utan för hela regionen.
Vi måste utforma en konsekvent politik för Irak, Iran, Syrien och, givetvis, Israel och Palestina.
Det finns inga enkla lösningar, men i vår strävan efter en lösning måste vi utgå från denna debatt när det gäller klargörande och analys, även om vi ännu inte vet vad det slutliga svaret kommer att bli.
När det gäller Irak har vi blivit vittnen till ett gränslöst våld de senaste månaderna med förebyggande attacker från de allierade, Guantánamo, Abu Ghraib-fängelset och alla förfärliga försök att rättfärdiga tortyr, fasansfulla terrorattentat och avrättning av oskyldiga människor som tagits som gisslan.
Och fortfarande hålls människor som gisslan.
I detta sammanhang vill jag nämna några andra uppgifter som jag blev mycket skakad över i dag, nämligen underrättelseuppgifter om att Syrien skall ha testat kemiska vapen på sudanesiska medborgare.
Alla dessa ohämmade våldshandlingar fördömer vi utifrån vår grundläggande övertygelse, och inte bara det; vi bekämpar dem och vårt fördömande av dem finns med i den europeiska konstitutionen.
Var står vi då i dag?
Efter gårdagens grymma attack, där över sextio människor dödades, kan man få en bild av åsiktsskillnaderna och den förvirring som råder i den politiska världen genom att ta en titt i tidningarna. ” Ut ur Irak! ”, står det i.
I kan man läsa att ” USA måste utkämpa detta krig till slutet ”, medan rapporterar att ” Irak faller samman inför ockupanternas ögon ” och att ” Bush har meddelat att de pengar som har avsatts för säkerheten skall användas nu, i stället för att säkra vattenförsörjningen för människor ”.
Vilket ansvar har vi och hur skall vi gå vidare?
Trots våra skilda åsikter måste vi, anser jag, försöka enas och upprätta ett politiskt ansvarstagande.
Jag menar att vi måste bli trovärdiga, för utan trovärdighet får vi inget stöd från medborgarna och FN kommer att förbli svagt.
Detta innebär att vi måste fördöma det som måste fördömas och göra allt som står i vår makt för att med alla demokratiska medel försöka åstadkomma fria val så snart som möjligt, så att Iraks folk kan återfå sitt självbestämmande.
