# ID: svediakorp-gov448911
# author: D'Alema (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 582
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
När vi diskuterar Iraks framtid ser vi bilderna från detta land framför oss.
Det är bilder av krig, ett krig som tycks pågå för evigt, en konflikt där det är svårt att vara optimistisk.
Samtidigt våndas vi över de människor som tagits som gisslan, denna avskyvärda form av våld och utpressning.
Det internationella samfundet måste stå enat för att rädda dessa människor, som är journalister och frivilligarbetare eller medborgare i Irak och andra länder.
Vi bör vädja till den arabiska och islamiska världen att isolera terrorismen och bryta det samförstånd som råder kring den typen av våld.
Samtidigt menar jag att vi bör vädja till Iraks övergångsregering och de internationella koalitionsstyrkorna att göra de ansträngningar som krävs för att frigivningen av gisslan skall kunna fortsätta utan hinder, dvs. avstå från militära insatser och bombningar, som skördar så många civila offer i irakiska städer och sannerligen inte bidrar till ett gott förhandlingsklimat som kan rädda livet på de kidnappade.
Bortom den tragiska utvecklingen när det gäller gisslantagande har vi i de anföranden som rådets och kommissionens företrädare har hållit riktat vår uppmärksamhet mot Iraks nuvarande situation och framtidsutsikter.
Det står klart att det måste till en politisk förändring, både i Irak och mer generellt i kampen mot terrorism, om vi skall kunna komma ur denna förfärliga krissituation.
Detta har också framgått av förmiddagens debatt.
Irakkriget och den militära ockupationen av Irak har visat sig vara ett tragiskt misstag.
I stället för att förhindra terror har följden blivit starkare och farligare terror, och hatet mot väst har spridit sig över den islamiska världen och hotar att dra in världen i ett civilisationernas krig, vilket är den absolut bästa grogrunden för fundamentalism.
Från Irak till Tjetjenien och Palestina har krigets vardag, brutalt förtryck och undertryckande av mänskliga rättigheter och folkrätten bidragit till terrorismens uppkomst.
Nu är det dags att välja en annan väg.
Det innebär inte att man skall sluta att använda maktmedel, men att politik och internationell rätt åter skall ges företräde.
Vi kritiserar inte den amerikanska högern för att den har bekämpat terrorismen.
Tvärtom, vi kritiserar den för att den har bedrivit kampen på fel sätt och därmed bidragit till ökad osäkerhet i världen.
Vad vi behöver är att återupprätta multilateralismen och erkänna att det sannolikt kommer att krävas mycket tydliga och modiga beslut för att freden skall kunna återställas i Irak.
De amerikanska väpnade styrkornas närvaro i landet bidrar till exempel knappast till att återställa freden, eftersom det står klart att de som ville ha kriget och som påbörjade det drar till sig terrorism genom sin blotta närvaro i stället för att åstadkomma lugn.
Man måste inse att styrkorna måste dras tillbaka när det är dags för val och ersättas av styrkor från länder som inte berörs av konflikten, under FN: s överinseende.
Inom alla verksamhetsområden finns ett behov av återgång till politik, multilateralism och internationell lag.
Så tycker man i Europa och så tycker man i Europaparlamentet.
Vi behöver starka institutioner som kan omvandla denna åsikt till konsekventa politiska åtgärder, inte bara till vädjanden.
Slutligen vill jag tacka kommissionsledamot Chris Patten för hans arbete och även för hans utmärkta anförande i förmiddags, som återspeglar den rådande uppfattningen hos Europas medborgare.
