# ID: svediakorp-gov448880
# author: Schulz (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 819
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Som kommissionär Chris Patten just sade är detta en sorgens dag och inte en dag för att hålla föreläsningar för Ryssland.
Jag håller verkligen med honom om detta.
Ingen som medverkar i denna debatt kan slå dessa bilder ifrån sig.
Jag tror att vi alla kan förstå vad det innebär när det i en stad inte finns någon familj som inte sörjer ett offer, och där de flesta av dessa familjer har förlorat ett barn.
Vi måste tänka oss in i detta, att det finns en plats i denna värld där det inte finns en enda familj som inte har förlorat ett barn – ett barnbarn, ett syskonbarn, ett barn.
Beslan kommer att få leva med detta trauma under lång tid, men det handlar inte bara om Beslan – vi kommer alla att få leva med detta trauma under lång tid.
Den medievärld vi är vana vid är flyktig och kortsynt – redan i dag är nyhetssändningarna fyllda av andra bilder.
Därför vill jag ta upp något som Daniel Marc Cohn-Bendit har sagt, och som jag tycker är mycket klartänkt. ” Terrorismen har tagit ett avgörande steg ”, sade han.
Detta stämmer verkligen.
För första gången har vi kunnat se en terrorism som kännetecknas av två element.
Det är en oskriven men uppenbar mänsklig lag att barn inte får utsättas för sådana handlingar.
Hittills har inga barn vad jag kan minnas utsatts för attacker vid terroristdåd, även om detta inte gällt vid krig.
För första gången har ett nytt element tillkommit, ett som säger: ” Vi bryr oss inte, vi tar en hel skola som gisslan och vi bryr oss inte om vad som händer med barnen. ”
Det mål man har i sikte rättfärdigar alltså att barn offras.
Terrorismen har verkligen tagit ett avgörande steg, och det är mot detta vi måste skydda oss.
Detta är skälet till att jag i denna debatt skulle vilja peka på en sak: Eftersom vi alla vet hur dessa terrorister tänker måste vi också göra två kopplingar här.
Det finns en uppenbar koppling mellan Tjetjenien och islamisk terrorism och tanken att använda Tjetjenien och Ingusjien, områden där det främst bor muslimer, som ett sätt att ta konflikten vidare till Nordossetien, där det bor människor med en annan religion, och utvidga konflikten åt två håll.
Men när barnen togs som gisslan skedde också något som inte har uppmärksammats i medierna.
För första gången på länge förekom inga demonstrationer i något arabland till stöd för ett terroristdåd.
Det fanns inte en enda tidning i den islamiska världen som inte fördömde handlingen.
Till och med de mest radikala islamiska ledarna fördömde och förkastade detta slags terrorism.
Det är detta element som inrymmer en möjlighet att återuppliva en dialog som vi inte har kunnat nå fram till.
Om vi kan se en minsta gemensam nämnare, vilket jag tror att vi kan, så tror jag att den är vårt gemensamma avvisande av detta slags terrorism, och denna minsta gemensamma nämnare innebär också en möjlighet att inleda en dialog, och det är en möjlighet vi måste dra nytta av.
Det är därför vår grupp har diskuterat behovet av att dra den logiska slutsatsen att faktiskt undvika att tala enbart i termer av kulturell konfrontation och i stället tillvarata möjligheterna till interkulturell dialog när de visar sig, även om det sker vid ett moraliskt bottenläge som detta.
Efter alla de insiktsfulla saker som sagts här vill jag tillägga att det finns en viss fråga som regeringarna inom vår gemenskap står inför, särskilt i detta parlament.
Den är följande: Europaparlamentet stödde enhälligt de stater som avvisade avskräckande krigföring som ett sätt att bedriva utrikespolitik och som en modell för konfliktlösning.
Vi kommer snart att diskutera Irak och misslyckandet för det förhållningssätt enligt vilket internationella kriser och konflikter kan lösas genom avskräckande anfall.
För att vara konsekventa måste vi då säga att man inte hanterar sådana kriser bättre genom att upphäva det demokratiska systemet, genom att avskaffa rättsstaten eller genom att återinföra auktoritära strukturer.
Vi kan inte ge Ryssland några råd, men den som återinför dödsstraffet avlägsnar sig från vår handlingsplattform, vilken vi, om jag får tillägga, har gemensam med våra kolleger i Europarådet.
Detta är något som ärligt måste sägas, och om vi inte kan säga det till en vän så tror jag att det redan är för sent, men då vi har vänner i Ryssland och då Ryssland är Europas viktigaste partner måste det sägas tydligt.
Avskräckande krigföring är inte mer användbar än återinförandet av auktoritära strukturer.
