# ID: svediakorp-gov448772
# author: Schreyer, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,799
# sentences: 75
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Fru talman, herr rådsordförande, herr Lewandowski, herr Garriga, mina damer och herrar!
Budgetar innebär alltid en stressig och intensiv arbetsperiod, och därför är det helt normalt att en viktig budgetdebatt äger rum vid det nya parlamentets första ordinarie plenarsammanträde.
Detta är debatten om budgeten för år 2005, eller det som kommer att bli den utvidgade unionens första hela budgetår, och framför allt den första budget som debatteras och antas av 25 medlemsstater, och av parlamentsledamöter från 25 medlemsstater.
Prioriteringarna för denna budget är givna för kommissionen.
För det första måste integreringen av de nya medlemsstaterna främjas.
För det andra måste tillväxtkrafterna i gemenskapen och sammanhållningen i den utvidgade unionen stärkas.
Vi bör leva upp till vårt ökade ansvar i världen, och tyvärr har vi inget annat val än att sätta kampen mot terrorismen överst på dagordningen.
Herr rådsordförande!
Ni har presenterat huvuddragen i rådets budgetförslag och resultaten av rådets första behandling.
Jag skulle vilja gå igenom de viktigaste siffrorna i kommissionens preliminära budgetförslag en gång till.
Vi har föreslagit ett totalt budgetbelopp för 2005 på 109,5 miljarder euro, vilket motsvarar 1,03 procent av den utvidgade unionens bruttonationalprodukt.
Agenda 2000, som är den gällande budgetplanen, föreskriver en mycket högre siffra för budgetåret 2005, nämligen 1,08 procent av det sammanlagda ekonomiska resultatet.
Om man också tar hänsyn till att Europeiska utvecklingsfonden för närvarande inte ingår i budgeten utan måste finansieras vid sidan om, kommer man upp i en faktisk siffra på 1,11 procent för den ekonomiska planeringen för 2005.
Jag nämner detta nu, eftersom ett beslut måste tas om huruvida kommissionens förslag för nästa period verkligen är en sådan dramatisk ökning.
Siffran 1,11 procent i ekonomisk planering bör därför jämföras med vårt förslag på 1,14 procent för 2007 och följande år.
I dag talar vi inte om ekonomisk planering för den allra närmaste framtiden, utan om 2005 års budget, som är den första att inbegripa direkt stöd till jordbrukare i de nya medlemsstaterna.
Det beror på den eftersläpning som finns inom jordbruksområdet och som gör att utgifterna infaller ett år senare.
Detta är därför första gången som direkt stöd till jordbrukarna i de nya medlemsstaterna ingår i budgeten.
Det är en mycket kraftig ökning av de totala utgifterna för jordbruket för 2005, på totalt 44,5 miljarder euro enligt kommissionens preliminära budgetförslag, och på 3,5 miljarder euro enligt rådets budgetförslag.
Detta beror främst på utvidgningen, men jag vill framhålla att 240 miljoner euro av ökningen helt kan hänföras till förändringar av växelkursen mellan euro och dollar.
Viktigast av allt är att effekten av de beslut som jordbruksministrarna i rådet fattat om jordbruksreform inte kommer att minska jordbruksutgifterna nästa år, utan öka dem.
Vi måste därför ta rådets beslut med i beräkningen, och naturligtvis betonar jag detta med tanke på de kommentarer som ofta hörs om att det endast är kommissionen och parlamentet som föreslår ökningar på detta område.
Vi tvingas ofta att införliva rådets beslut i budgeten.
Rådet föreslår nu att jordbruksutgifterna sänks med 1 miljard euro, även om det återstår att se om detta går att genomföra.
Som vanligt kommer vi att lägga fram aktualiserade beräkningar för jordbruksutgifterna i oktober, och då brukar överenskommelsen vara att de nya beräkningarna skall användas.
Nu måste jag gå in lite mer i detalj på strukturfonderna.
Kommissionen har föreslagit en betydande ökning av betalningsbemyndigandena för 2005, liksom en ökning av åtagandebemyndigandena.
Rådet har inte gjort några nedskärningar i åtagandebemyndigandena och kan faktiskt inte heller göra det, eftersom allt inom detta område har fastställts genom dels Agenda 2000, dels anslutningsfördragen.
Inga ändringar kan därför göras i åtagandebemyndigandena.
När det gäller hur stora betalningsbemyndiganden vi behöver nästa år anser rådet att vi kan klara oss med 3 miljarder euro mindre än det belopp som kommissionen föreslagit.
Jag vill dock framhålla att vi 2005 kommer att befinna oss i det sjätte året av det nya programmet, och vi behöver större betalningsbemyndiganden eftersom genomförandet av strukturfondsprogrammen till sist är i full gång.
Under de senaste åren har det upprepade gånger förekommit att medlemsstaterna har överskattat sina möjligheter att utnyttja strukturfonderna.
I år tycks de dock ha underskattat sin förmåga, och hur som helst har vi en betydligt högre genomförandegrad för strukturfonderna än i fjol.
I slutet av augusti hade vi redan förbrukat 67 procent av fonderna, medan motsvarande siffra förra året endast var 44 procent, och detta har medfört att min kommissionskollega Jacques Barrot redan har begärt ytterligare medel.
Under de kommande veckorna kommer vi att undersöka om omfördelningar är möjliga inom budgeten, men åtminstone en sak är uppenbar, och det måste jag göra fullständigt klart för rådet: antingen behöver vi ytterligare medel före utgången av 2004, eller också måste vi se till att det finns tillräckliga medel 2005.
Nedskärningar är helt uteslutna inom detta område.
Regeln n + 2, som ni också känner till, betyder att vi måste se till att budgeten innehåller tillräckligt med medel för att täcka ansökningar om utbetalningar i den takt de görs.
Med hänsyn till denna utveckling kan jag inte annat än hålla med parlamentets föredragande, Salvador Garriga, som också har gjort klart i sitt betänkande att vi måste använda siffrorna i det preliminära budgetförslaget.
Här vill jag kort kommentera den diskussion som nyligen inleddes om huruvida strukturfonderna bör skäras ned för nya medlemsstater som sänker sin företagsbeskattning i betydande grad.
Som svar kan jag endast betona att förslaget är oacceptabelt och verkligen helt omotiverat.
För det första har de nya medlemsstaterna förutom förskottsbetalningar inte tagit emot några strukturfonder.
För det andra kommer varje ny medlemsstat att behöva bidra genom samfinansiering för att alls kunna göra anspråk på några strukturfonder.
I princip betyder detta att behovet av nationella offentliga medel har ökat snarare än minskat.
Detta är något som vi också måste ta hänsyn till.
För det tredje är det ändå omöjligt att enbart jämföra skattesatser utan att beakta bredden i det skatteunderlag som används i beräkningarna.
Många reformer i de nya medlemsstaterna har faktiskt haft till syfte att avskaffa beskattningsundantag, eller snarare att täppa till beskattningsmässiga kryphål.
Alla dessa aspekter måste beaktas.
För det fjärde behöver de nya medlemsstaterna hjälp att överbrygga det stora ekonomiska avståndet.
Vi får inte börja att ifrågasätta den solidaritetsanda som alltid varit och som måste fortsätta att vara en av Europeiska unionens hörnstenar redan några månader efter utvidgningen, som var en sådan lysande historisk händelse.
För att gå vidare till den inre politiken vill jag särskilt framhålla en punkt som alltid varit viktig för parlamentet i fråga om pilotprojekt och förberedande åtgärder.
Jag kan försäkra parlamentet om att vi håller på att förbättra dialogen mellan kommissionen och parlamentet i denna fråga och att vi snart kommer att ge er en aktuell rapport om genomförandet.
När det gäller utrikespolitiken håller den tillgängliga budgeten för närvarande på att minska i reala termer till följd av vad som föreskrivs i Agenda 2000.
Emellertid finns inte bara den politiska viljan att gemensamt ta ett större ansvar i världen, utan vi ställs också i praktiken ständigt inför nya utmaningar.
Under de senaste åren har vi alltid i våra budgetar lyckats hitta de rätta svaren på utmaningarna, och jag är förvissad om att vi också kommer att lyckas med det under 2005.
Under de senaste åren har vi varit tvungna att utnyttja mekanismen för flexibilitet vid flera tillfällen, och jag tror att detta kommer att fortsätta att vara fallet under 2005.
Sedan kommissionen lade fram det preliminära budgetförslaget har rådet, och i synnerhet Europeiska rådet, fattat ytterligare politiska beslut som inverkar på budgeten.
Bland dessa finns för det första det politiska beslutet att inleda anslutningsförhandlingar med Kroatien, vilket kommer att påverka budgeten, och för det andra det helt berättigade politiska beslutet att ge ekonomiskt stöd till det turkcypriotiska samhället.
Detta kommer givetvis också att påverka budgeten.
Enligt kommissionens förslag kommer båda besluten att påverka budgetrubrik 7, föranslutningsstöd, men även budgetrubrik 4, där mer medel också behöver göras tillgängliga.
Under de närmaste veckorna kommer vi att överlämna ändringsskrivelser till parlamentet och rådet om 2005 års preliminära budgetförslag i denna fråga, och jag hoppas att detta kommer att göra det möjligt för oss att fatta ett positivt beslut både om budgetrubrik 7 och om budgetrubrik 4, anslag till yttre förbindelser.
Jag är också optimistisk i fråga om administrativa utgifter.
Dessa återstår fortfarande att förhandla om, men under senare år har det varit möjligt att nå en kompromiss, vilket också kommer att vara fallet för nästa år.
Herr rådsordförande, jag instämmer helt med er att det är fullständigt uteslutet att använda mekanismen för flexibilitet för administrativa utgifter.
Vi måste därför göra allt för att finna de nödvändiga medlen.
På kommissionens vägnar var jag naturligtvis nöjd med rådets förslag att bevilja kommissionen 680 nya tjänster nästa år för utvidgningen.
Men samtidigt har ni inte beviljat de nödvändiga medlen för att betala den nya personalen, vilket innebär att vi skulle bli tvungna att införa en ny europeisk volontärtjänst hos kommissionen.
Jag tror inte att fackföreningar och andra skulle godkänna detta, och vi måste därför fortsätta att försöka få fram de medel som krävs.
För att återgå till huvudsiffrorna: rådet föreslår en budget på 116 miljarder euro för åtagandebemyndiganden och 105 miljarder euro för betalningsbemyndiganden, vilket ger en skillnad på 11 miljarder euro.
Jag nämner detta igen eftersom ett antal medlemmar i diskussionen om nästa budgetplan har uttalat att kommissionen tillät alldeles för stor skillnad, medan den vi har föreslagit faktiskt är mindre än i rådets preliminära budgetförslag.
En fortsatt diskussion är nödvändig i denna fråga.
Jag hoppas att rådsordföranden inte kommer att föra 2005 års budgetdiskussion i ideologiska termer när det gäller enprocentsfrågan.
Nederländarna är helt visst kända för att agera pragmatiskt och realistiskt, och jag hoppas att vi kan utforma en budget som gör nödvändiga medel tillgängliga för gemenskapspolitiken.
Parlamentets första behandling kommer att äga rum i slutet av oktober, och jag är glad att behandlingen kommer att vara en av mina sista officiella förpliktelser.
Under mellantiden kommer vi givetvis att ägna mycket kraft åt att åstadkomma ännu en fast grund för en bra kompromiss om 2005 års budget.
