# ID: svediakorp-gov448767
# author: De Palacio, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,633
# sentences: 104
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Jag skulle vilja börja med att tacka de olika talarna för deras vänliga ord om mitt samarbete med parlamentet.
Jag börjar med att nämna Joseph Daul som vi under hela den här tiden har samarbetat med i hans egenskap av ordförande för utskottsordförandekonferensen för att underlätta samarbetet mellan parlamentet och kommissionen.
Jag skulle vilja påminna er om att våra förbindelser var mycket komplicerade när denna kommission inledde sitt arbete.
Den avträdande kommissionen hade blivit tvungen att avgå just på grund av påtryckningarna, debatterna och konfrontationen med parlamentet.
Vi var tvungna att rätta till situationen och skapa en helt och hållet annorlunda grundval för att återuppbygga det slags samarbete mellan de två institutionerna som är nödvändigt för att bygga EU, och det är genom dessa två institutioner som Europeiska unionens intressen på ett eller annat sätt företräds.
I detta avseende skulle jag vilja tacka parlamentet, både ledamöterna och tjänstemännen, men även de tjänstemän inom Europeiska kommissionen som genom att arbeta med åtskilliga handlingar och överenskommelser har gjort det möjligt att skapa ett ramavtal oss alla emellan och därefter att utarbeta metoderna för att föra en strukturerad dialog mellan parlamentet och kommissionen.
Dessa två handlingar, som nu har kompletterats med det interinstitutionella avtalet – som rådet också deltar i av hänsyn till en bättre lagstiftning –, är dessutom resultatet av diskussioner och förhandlingar som inte varit okomplicerade.
De har däremot varit knutna till något som vi alla har engagerat oss djupt i genom att se till att saker och ting förlöper väl och genom att arbeta ordentligt för att bygga EU på ett mer effektivt sätt.
Jag skulle vilja uttrycka min tacksamhet för det aktiva deltagandet av de ärade ledamöterna som har haft ett direkt ansvar, och för samarbetet från var och en som har deltagit i detta arbete.
Joseph Daul har hänvisat till framstegen och nyttan av den strukturerade dialogen och sagt att den måste utvecklas i framtiden.
Jag tror också att vi kan få den att fungera bättre, men detta kommer att förhandlas med den nya kommissionen och jag önskar er lycka till med dessa samtal och förbättringar.
Han talade slutligen om bättre kommunikation, om demokrati med bättre deltagande och ökad effektivitet.
Vi är alla överens om detta.
Han har talat om att i god tid lägga fram lagstiftningsprogram och att introducera nya begrepp som hittills knappt har tagits med i beräkningen, som t.ex. vilka möjligheter de nationella parlamenten kommer att få i framtiden i fråga om vissa texter.
Jag skulle vilja säga att allt detta utan tvivel kommer att införlivas, men samtidigt finns det gränser för vad vi kan göra för att inte fullständigt lamslå maskineriet.
Hur som helst, samarbetet med rådet måste förbättras, och det arbetar vi på precis som vi gör med koherensen mellan lagstiftningsprogram och budgetar.
Antagandet av de framtida budgetplanerna kommer att visa om detta är sant och om dessa budgetplaner verkligen kommer att återspegla de politiska prioriteringarna i dagens Europeiska union, med undantag för de specifika avtal som förekommer när det gäller vissa specifika aspekter.
Vi får vänta och se.
Ledamöterna kommer att vara mycket aktiva här.
Jag kommer att vara någon annanstans, men givetvis kommer jag att följa debatterna i fråga mycket noga.
Det har poängterats att vissa frågor naturligt nog fortsätter att vara framträdande och att vissa frågor är än mer utmärkande.
Det är möjligt.
Även om det inte är min uppgift att säga detta, ordförande Prodi kommer att säga det till parlamentet, anser jag att nuvarande kommissions övergripande arbete har varit mycket positivt.
Det återstår naturligtvis arbete att utföra under nästa år, och det är lika så gott för annars skulle våra efterträdare stå utan sysselsättning, vilket inte är till gagn för någon.
Hur som helst kan saker och ting alltid förbättras.
Jag anser att den nya utvidgningen medför stora utmaningar, att vi måste fortsätta att göra framsteg i fråga om grannskapspolitiken och stabilitetspakten för Balkan genom att se till att de åtföljs av synnerligen konkreta åtgärder.
Skapandet av el- och gasmarknader över hela Balkan är exempel på synnerligen konkreta åtgärder som står i samband med stabilitetspakten för Balkan.
Den kan och bör behållas av den nya kommissionen och aktivt stödjas under 2005.
Jag anser att det måste finnas en balans mellan konkurrenskraft, ett socialt EU och miljön, men vi måste vara medvetna om att det, ifall vi saknar konkurrenskraft och inte skapar välstånd i en globaliserad värld, kommer det att bli svårt för oss att tillmötesgå behoven för ett socialt EU eller de miljörelaterade intressena.
Det är något som vi inte får glömma.
Konkurrenskraften måste utgöra en central ram för allting, för utan konkurrenskraft och utan att skapa välstånd och arbetstillfällen kommer vi inte att skapa något annat är frustration, eftersom vi då kommer att ha utlovat och enats om saker som inte kan förverkligas.
Sådant kan endast förverkligas på grundval av ekonomisk utveckling och skapande av sysselsättning, och detta kräver obestridligen konkreta åtgärder när det gäller aspekter som teknologisk utveckling och forskning.
I fråga om förorts- och kollektivtrafik gjorde Johannes Swoboda ett antal observationer.
När det gäller investeringar skulle jag vilja påpeka att det finns mycket viktiga aspekter av kollektivtrafiken som berörs av Altmark-domen.
Det är en betydelsefull dom som måste tas med i beräkningen, inte bara för transportsektorn utan för all kollektivtrafik i Europeiska unionen, och även för införandet av konkurrens och möjligheten till offentligt stöd i syfte att garantera en viss servicenivå, men på ett öppet och konkurrenskraftigt sätt.
Jag skulle vilja tacka Françoise Grossetête för hennes vänliga ord och detta leder mig direkt till en fråga som jag anser vara viktig: en rad aspekter av problemet med konkurrenskraften.
Utlokaliseringar inom vissa områden kommer att äga rum och det är rimligt att de gör det eftersom den enda möjligheten som erbjuds nya länder på global nivå är vissa typer av mindre teknologisk produktion som inte uppvisar några problem när det gäller byggande eller produktion i ytterområden som inte behöver vara belägna i närheten av konsumenten.
Utlokaliseringar sker emellertid vissa gånger på grund av att vi inte beaktar våra mål i egentlig mening utan snarare instrumenten för att uppnå dem.
Jag skulle dessutom vilja rikta en vädjan med hänsyn till Kyotoprotokollet och direktivet om handel med utsläppsrätter.
Vi har godkänt ett direktiv och vi måste iaktta det, men jag skulle också vilja göra en anmärkning som jag har gjort offentligt inför kommissionen.
Vi bör inte rätt och slätt i förbigående fastslå om vi är för eller emot Kyotoprotokollet.
Nej.
Jag är för protokollet.
Jag stöder minskningen av växthusgaser.
Inte nog med det, jag anser det vara en av de viktigaste utmaningarna inte bara för Europeiska unionen utan för hela mänskligheten.
Det är en utmaning som verkligen äventyrar framtiden för mänskligheten om den inte åtgärdas på ett lämpligt sätt.
I detta hänseende och när det gäller energieffektiviteten stöder jag förnybar energi och en sann, ärlig och modig diskussion om kärnenergi.
Det här är absolut nödvändigt – och det säger jag naturligtvis för min egen del, det vill jag göra helt klart – och jag anser att nästa kommission tillsammans med parlamentet måste konfronteras med denna fråga under de kommande åren.
Tiden går och angelägenheten är tydlig.
Den här sommaren och den förra sommaren har vi börjat se de första tecknen på en ökning med knappt en grad av jordens genomsnittliga temperatur.
Om så är fallet kan vi inte tillgripa lösningar som låter bra men som är falska.
Låt mig förklara vad jag menar: handelssystemet med utsläppsrätter kan vara en god idé om det genomförs inom ramen för ett världsomfattande avtal.
Det är den enda möjligheten för att handeln med utsläppsrätter skall få verkliga effekter.
Om detta system kommer att verka i ett sammanhang där endast Europeiska unionen uppfyller dessa förpliktelser men där Kyotoavtalet inte har ratificerats av vare sig Ryssland eller Förenta staterna – de enda två länder som kan få den kritiska massan att låta avtalet träda i kraft – kanske vi upptäcker att vi går miste om vårt stål, vår cement, vårt tegel, vår keramik och andra industrier som förbrukar energi, vilket inte innebär att föroreningarna skulle stoppas eftersom föroreningar skulle skapas i tredjeländer, vars villkor är mycket mindre krävande.
Stål, cement och keramik skulle fortfarande produceras och vi skulle vara tvungna att importera dem till EU, lägga till kostnaderna för och utsläppen från den transport som berörs, alltmedan vi teoretiskt sett fortfarande skulle uppfylla kraven på minskade utsläpp.
Är minskade utsläpp en realitet på en övergripande global nivå?
Nej, det är det inte.
Det här måste tas med i beräkningen eftersom vi äventyrar en del av vår industri utan att i slutändan uppnå några resultat när det gäller det huvudsakliga syftet, det vill säga att minska utsläppen på global nivå.
Detta kan inte göras om vi saknar modet att konfrontera problemen med kärnenergin.
Vi måste också skapa insyn och öppenhet för medborgarna, och härav kommissionens förslag.
Vi måste också inse att EU är tvunget att öka sin potential och kapacitet när det gäller kärnenergin och vi bör inte lägga fram lättvindiga argument i förhållande till kärnenergin om vi vill behålla tillväxten och en viss konkurrenskraft och samtidigt bekämpa klimatförändringen.
Vi måste dessutom göra detta på en global nivå.
EU kan inte klara detta på egen hand.
Om vi gör alla de kraftansträngningar som jag har hänvisat till kommer vi att minska koldioxidutsläppen med mer eller mindre 400 miljoner ton per år.
Enbart Kina kommer att öka sina koldioxidutsläpp med 4 000 miljoner ton under de kommande femton åren.
Dessa är de stora utmaningar som skyndsamt måste konfronteras under de kommande åren.
Jag hoppas att parlamentet kommer att konfrontera dem och naturligtvis är jag säker på att nästa kommission kommer att göra det.
Frågan om kärnenergin är en personlig hållning, men om vi inte konfronterar det här problemet menar jag att vi säkert kommer att misslyckas att uppfylla våra skyldigheter ordentligt.
Vi måste agera ansvarsfullt, för vi känner alla till att det förekommer stora problem i fråga om popularitet och offentlig acceptans.
Vi måste därför tillhandahålla förklaringar, information, insyn, säkerhet och garantier.
Kompetensflykten.
Det är inte bara så att våra bästa förmågor ger sig av.
Det är också så att det är till Förenta staterna – vår allierade, vän och partner – som inte bara våra bästa förmågor utan även de bästa förmågorna i världen beger sig.
Och EU mottar inte de bästa förmågorna från tredjeländer.
Vi har slutat att attrahera begåvning, nyskapande och forskning.
Det är nyckeln till framtiden.
EU måste acceptera detta, det är en av de prioriteringar som vi har lagt in i de kommande budgetplanerna och vi hoppas att det kommer att begripas.
Med hänsyn till de aspekter som togs upp av Timothy Kirkhope i fråga om konkurrenskraft skulle jag vilja poängtera att han i huvudsak hänvisade till en ansvarsfull skattepolitik och koherens inom den breda ekonomiska politiken, och jag kan bara instämma i detta.
Jag anser att debatten om att förbättra stabilitetspaktens funktion, som för närvarande äger rum i EU, är ytterst viktig och att det är den strategi vi bör välja.
Och det innebär att tillhandahålla säkerhet och trygghet, vi kan alltså inte öka godtyckligheten när vi värderar olika typer av omständigheter.
Godtycklighet måste undvikas så att vi inte agerar på ett egenmäktigt sätt.
Det måste undvikas så att det finns säkerhet, tydlighet och garantier för marknaderna.
Med hänsyn till säkerhet talade Ville Itälä om säkerhet, miljön, konkurrenskraft och stabilitetspakten och jag instämmer till fullo i det han sade.
Jag instämmer också i allt det som Marianne Thyssen sade dessförinnan i fråga om problemen med att främja konkurrens och sammanhållning.
Jag anser att Kokbetänkandet är en fantastisk grundval för att arbeta i denna riktning, och till Sarah Ludford, som talade om retorik och realitet, vill jag säga att jag inte kan hålla med henne även om det finns ögonblick i politiken då vi alla vet att verkligheten inte riktigt överensstämmer med vår beskrivning av den.
Detta är emellertid budgetarbetets konkreta verklighet.
Generaldirektoratet för rättsliga och inrikes frågor är en av de poster som har ökat mest i förslaget till budgetplaner för 2007 – 2013 enligt kommissionens förslag.
Rådet kommer att fatta de slutgiltiga besluten.
Parlamentet skall också ge sin åsikt.
När det gäller de motsättningar eller den brist på motsättningar som Koenraad Dillen nämnde, så är det inte något jag kommer att gå in på.
Givetvis är inte alla överens hela tiden, men i slutändan når man en överenskommelse – och det är demokrati – i enlighet med majoritetens åsikt, som är institutionens åsikt.
Under alla dessa år har vi inom kommissionen inte alltid haft samma åsikter, men vi har varit tvungna att nå överenskommelser och vi har alla stött den ståndpunkten.
Mina damer och herrar!
Det har varit en ära för mig att företräda kommissionen i förbindelserna med Europaparlamentet och att ha blivit vald till detta.
Låt mig passa på tillfället och tacka ordförande Romani Prodi för att han satte sin tillit till mig och föreslog mig som vice ordförande för förbindelserna med Europaparlamentet.
Jag måste säga att jag inte blott och bart accepterade det, utan snarare bad jag om det och blev förtjust, för jag betraktar mig själv först och främst som parlamentsledamot.
Jag har troget försökt samarbeta med parlamentet under dessa år och jag tror mig ha gjort det.
Jag skulle dessutom särskilt vilja tacka er för det arbete ni har lagt ned på medbeslutandeförfarandet, där ni allmänt sett har gjort framsteg – ibland skapar vi en del sköna ting utöver det vanliga för att nå samstämmighet – men de övergripande resultaten är väldigt positiva, eftersom parlamentet återspeglar känsligheten hos medborgarna i Europeiska unionen i kombination med känsligheten hos regeringarna i Europeiska unionen.
I denna interaktiva dialog, där kommissionen lägger fram ett förslag och sedan agerar medlare, anser jag att vi har gjort de förslag som nyligen har antagits mer realistiska.
Jag menar att de reformer som har införlivats i det nya konstitutionella fördraget, som vi alla hoppas skall ratificeras i vederbörlig ordning så snart som möjligt, kompletterar, generaliserar och utvidgar dessa parlamentariska funktioner genom att man ser till att Europaparlamentet, som redan nu innehar praktiskt taget alla funktioner som varje annat parlament i världen, får utvidgade funktioner som omfattar samtliga områden med lagstiftningsansvar.
Jag skulle vilja poängtera att kontrolluppgiften har varit oerhört effektiv, om än stundtals obekväm, men den har utförts ytterst effektivt och på ett ansvarsfullt, förnuftigt, professionellt och ärligt sätt av er ledamöter och era föregångare.
Jag är säker på att det nya parlamentet tillsammans med den nya kommissionen kommer att fortsätta detta arbete.
Detta är Europaparlamentets grundläggande delar, och parlamentet är den av de tre stora institutioner som tillåter alla att delta i detta extraordinära och unika projekt att bygga EU.
