# ID: svediakorp-gov448758
# author: Daul (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 795
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru vice kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Som talmanskonferensens ordförande skulle jag vilja börja med att uppriktigt tacka Loyola de Palacio för hennes enastående samarbetsvilja och ständiga tillgänglighet under sin ämbetstid.
Under de senaste åren har vi vandrat många mil tillsammans – och gjort det framgångsrikt.
Låt oss påminna oss om att det i början av förra valperioden inte fanns någon strukturerad dialog mellan våra två institutioner i fråga om utarbetandet av kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram.
I dag förs det – i hög grad tack vara era insatser – en verklig dialog mellan institutionerna, vilket gör att kommissionens lagstiftningsprogram från och med nu bättre kan återspegla parlamentets prioriteringar, så resultaten av denna pågående dialog är alltigenom uppmuntrande.
Dock skulle jag mot bakgrund av våra erfarenheter under de senaste åren – och detta är vad jag menar med lägesrapport – vilja erbjuda några tankegångar om de områden som är av störst intresse för framtiden.
Först och främst menar jag att den interinstitutionella dialogen i ännu högre grad bör vara inriktad på de viktigaste lagstiftningsprioriteringarna, och ni har redan nämnt några aktuella exempel på dessa, såsom framtida budgetplaner eller förslagen om REACH.
Vi måste så tidigt som möjligt försöka fastställa de mest brådskande förslagen för att bättre kunna organisera vårt arbete när den tiden kommer.
Paketet med förslag om framtida budgetplaner är ett utmärkt exempel.
Parlamentet kommer i veckan att fatta beslutet att inrätta ett tillfälligt utskott som skall samordna arbetet med dessa förslag.
Att välja prioriteringar handlar även om att fastställa vad som inte längre är relevant för dagens frågor.
Med detta i åtanke välkomnar jag kommissionens beslut nyligen att dra tillbaka en hel rad av förslag.
Med detta sagt finns det, trots denna uppstädningsaktion, fortfarande ett antal framlagda förslag med liten chans att förverkligas.
Låt mig ta tillfället i akt att be mina ledamotskolleger att noga studera förteckning över pågående arbeten och sedan be den nya kommissionen att dra tillbaka eller ersätta varje kompletterande ärende som inte längre är relevant.
Det andra viktiga område som bekymrar mig har att göra med att förbättra sättet att relatera lagstiftningsprogrammet till anslagen i budgeten, och det tycks mig vara lämpligt att inom parlamentet överväga bättre samordning mellan debatterna om budgeten och dem om politiska prioriteringar.
För att tala i praktiska ordalag skulle man i framtiden kunna anordna en storskalig budgetdebatt i närvaro av hela kommissionen, för att därigenom göra debatten så specifik som möjligt och göra det möjligt att staka ut de faktiska och önskvärda riktningarna för lagstiftningsprogrammet.
En sådan debatt bör hållas vid en tidpunkt då lagstiftningsprogrammet har nått ett framskridet skede, och sammanträdesperioden i november förefaller mig – för närvarande – vara idealisk för detta.
Sådana överväganden får mig att ta upp en tredje mycket viktig fråga som rör tidsplanen för att lägga fram lagstiftningsprogrammet.
Jag anser att det är absolut nödvändigt att använda alla till buds stående medel för att se till att detta i god tid blir tillgängligt för alla inblandade aktörer, däribland de nationella parlamenten, europeiska samrådsorgan och i sista hand allmänheten själv.
Slutligen är det väsentligt att ytterligare förbättra samordningen mellan vårt och rådets arbete.
Vi har de verktyg vi behöver för att göra detta, med vilket jag menar rådets fleråriga program och det årliga programmet som utarbetats av två på varandra följande ordförandeskap.
Jag vill också tillägga att vi dessutom nyligen har slutit ett interinstitutionellt avtal som lägger grunden till ” bättre lagstiftning ” i Europeiska unionen.
För närvarande är vår uppgift att genomföra dessa nya instrument till gagn för allmänheten, och jag undrar om detta inte skulle kunna vara rätt tidpunkt för våra institutioner att undersöka om de prioriteringar som tar formen av ett lagstiftningsprogram har en framtid.
Fru vice ordförande, mina damer och herrar!
Vi har under de senaste åren gjort väldiga framsteg med att fastställa gemensamma prioriteringar och med att planera vårt lagstiftningsarbete tillsammans.
Det finns tre saker som jag betraktar som viktiga om vi skall vinna våra medborgares förtroende för vårt gemensamma projekt.
I framtiden behöver vi sprida kunskap om de viktigaste prioriteringarna och frågorna inom ramen för vårt lagstiftningsarbete.
Vi måste stärka deltagandedemokratin, och för att detta skall gå är det väsentligt att alla berörda parter ges så mycket tid som de behöver för att fastställa prioriteringarna för det kommande året.
Avslutningsvis måste vi visa att våra institutioner är effektiva, både när det gäller deras inre funktion och deras förbindelser med varandra.
Jag hoppas att dessa tankar kommer att hjälpa oss att nå våra mål.
