# ID: svediakorp-gov448727
# author: Schroedter (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 590
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Debatten om Vitryssland har återigen kännetecknats mer av misströstan än av hopp.
Som Jan Marinus Wiersma sade, har det varit så i flera år.
Även om vi har hållit ett öga på Vitryssland i flera år, är ett av det återförenade Europas misslyckanden att vi ännu inte har lyckats förhindra en diktatur av mörk och stalinistisk prägel inpå våra egna knutar.
Tvärtemot det Vitrysslands president sade i en sändning från sitt lands TV-bolag, som alla följer partilinjerna, ger hans makt ingen säkerhet till folket, utan snarare fruktan och skräck.
Han styr genom statsunderstödda yrkesmördare och genom att använda våldstaktik, såsom att tysta all opposition, kriminalisera engagemang i det civila samhället och förbjuda åsikts- och yttrandefriheten.
Listan kan göras mycket längre, som ni vet.
Det kommer att bli mycket svårt för Vitryssland att hitta vägen tillbaka till demokratin, och det är mot denna bakgrund som folkomröstningen bör ses.
För att behålla sin personliga makt väljer Lukasjenko dagen för parlamentsvalet, den dag då demokratin kunde ha återvänt till landet, för att kräva ett förtroendevotum för honom, för att avleda uppmärksamheten från de verkliga problemen, de verkliga frågor som folket ställer sig; om varför det blir värre och värre medan läget i grannländerna förbättras, varför de inte får ta del av grannländernas välstånd, varför konsekvenserna av Tjernobyl förnekas, varför biståndsprojekt förbjuds, varför det skärs ned på sjuk- och hälsovården och varför experter som samlar in uppgifter för att möjliggöra bistånd fängslas.
Det har gått 18 år sedan olyckan, men man har ännu inte tagit itu med konsekvenserna av Tjernobyl, och en stor del av folket exponeras för radioaktiva föroreningar.
Jag går nu över till diktator Lukasjenkos senaste åtgärd; stängningen av det humanistiska universitetet i Minsk.
Det var det sista universitetet som understödde och undervisade i liberala och europeiska värderingar, och det stängdes trots motstånd från studenter och folket.
Därför får vi inte tiga, vi måste protestera, för detta är ännu en metod för att driva ut den verkligt proeuropeiska eliten ur landet.
Jag måste säga, fru kommissionär – och här håller jag med den första talaren – att Europeiska unionen kan anklagas för att inte ha gjort tillräckligt för att dra ut Vitryssland ur det svarta hålet av självisolering, och vi vet varför; våra instrument är olämpliga.
Inte ens de nya instrument som ni föreslår som en del av grannskapspolitiken räcker på långt när till för att ta itu med detta speciella problem.
Ni har inte tagit någon hänsyn till parlamentets förslag om att införa särskilda program för detta med andra alternativ och annan finansiering, vilket äntligen skulle göra det möjligt för oss att vidta de åtgärder som det finns ett så trängande behov av, såsom till exempel utveckling av det civila samhället och stärkande av åsikts- och yttrandefriheten.
Låt mig allra sist nämna min vän – min bästa vän i Vitryssland – Viktor Gonchar, som är ett av offren för de lejda mördarna, vilket ni alla vet.
Jag anser att vi måste göra mer för att se till att mördarna straffas och hans död utreds öppet, men vi bör även föra hans vision av ett demokratiskt Vitryssland vidare, ett Vitryssland där folket får möjlighet att dela Europas framåtskridande och välstånd.
