# ID: svediakorp-gov448720
# author: Crowley (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-09-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 773
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Även jag vill sälla mig till mina kolleger och gratulera er till utnämningen och tacka för ert anförande tidigare i morse.
I stället för att lägga fram en önskelista för varje ny politisk linje eller idé, vill jag mycket kort beröra några av de punkter som ni tog upp och försöka att åter sätta dem i relation till vår roll och vårt arbete här i parlamentet.
Till att börja med nämnde ni massakern i Beslan och särskilt den slakt av oskyldiga som ägde rum.
I kraft av den institution som vi är delaktiga i och i kraft av den moraliska auktoritet som parlamentet har som folkets demokratiskt valda röst, åligger det oss att stå upp och motsätta oss allt våld mot människor.
Vi måste vara en hoppets och lugnets ledstjärna för de som vill göra sin åsikt hörd.
Ni nämnde i ert anförande att ni inte ser på saken som en konflikt civilisationer emellan.
För några år sedan skrev Storbritanniens överrabbin, Jonathan Sachs, en bok med titeln (olikheternas värdighet).
Om det är något som Europaparlamentet och Europeiska unionen har uppnått så är det idealet att respektera olikheternas värdighet.
Det finns saker som gör oss annorlunda, men dessa saker behöver inte skilja oss åt om vi kan visa tolerans, respekt och förståelse för dem.
Under de kommande fem åren av parlamentets mandatperiod, borde vi försöka se till att i alla aspekter av vårt yrkesliv visa en sådan respekt och tolerans för skilda ståndpunkter.
Vi kanske inte håller med eller delar dessa ståndpunkter, men vi bör respektera parlamentsledamöternas och andra valda företrädares rätt att hysa dessa åsikter och att försöka föra fram dem.
Vi kommer att ställas inför denna situation ännu oftare nu på grund av utvidgningen nyligen och återförenandet av Europa.
Det finns numera människor här i parlamentet som vet hur det är att inte ha någon yttrandefrihet, att inte ha friheten att använda sitt eget språk och att inte ha rätten att undervisa sina barn i sin egen historia och kultur.
De vill se till att dessa rättigheter aldrig försvinner igen.
Somliga här i parlamentet och på många andra platser kan använda ledamöternas passion för och tro på skyddet av kulturerna och den språkliga mångfalden inom Europeiska unionen som ett sätt att angripa dessa ledamöter.
Vi måste förstå resonemanget bakom det synsättet.
Herr talman!
Ni sade med rätta att språkfrågan bör tas upp av rådet när det gäller vad som är lämpligt eller inte.
Vi bör också ha ett visst spelrum i parlamentet: För inledande kommentarer i en ledamots första anförande eller för andra viktiga tillfällen under ordförandeskapet, bör man tillåtas att använda sitt eget språk, även om det kanske inte är ett officiellt arbetsspråk, under förutsättning att man lämnar över en översättning till tjänsteenheterna innan man håller sitt anförande.
Min sista kommentar är att parlamentet runt om i Europa måste betraktas som ett parlament som skall behandlas med respekt och vördnad, eftersom vi har ett mandat och det är vi som gör folkets röst hörd så nära EU: s hjärta som möjligt.
Det måste också finnas respekt för parlamentsledamöternas arbete och deras arbetssätt.
Om vi inte är villiga att respektera oss själva inom parlamentet, om vi inte är villiga att arbeta enligt de regler och lagar som fastställts i vår egen arbetsordning och åberopa våra rättigheter och befogenheter enligt de olika fördragen och enligt den nya konstitutionen – om den antas –, då kommer heller ingen utanför parlamentet att respektera oss.
Mot bakgrund av våra tidigare samtal och det arbete ni redan utfört i detta hänseende sedan ni tillträdde er tjänst, litar jag på att ni kommer att visa ledarskap genom att se till att respekten för parlamentet och dess värdighet alltid skyddas.
Enskilda ledamöters rättigheter kommer främst när det gäller detta skydd.
Sammanfattningsvis vill jag ge ett kort citat som bäst kan beskrivas som en gammal irländsk dikt.
Jag kommer inte att använda originalets gaeliska: ” Vem kommer att tala för de ensamma och förtryckta?
Om inte ni, så vem annars?
Vem kommer att tala för de kuvade och orättfärdiga?
Om inte ni, så vem annars?
Vem kommer att tala för er?
Om inte ni, så vem annars? ”
Vi har befogenhet att tala för de som inte har någon röst och att leda de som måste visas den sanna vägen.
