# ID: svediakorp-gov448591
# author: Bonino (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-07-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 465
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr ordförandekandidat!
Min kollega Marco Pannella och jag kommer att stödja er utnämning och det kommer vi att göra främst av institutionella skäl.
Vi anser att en kommission behöver ett starkt stöd från parlamentet för att kunna fylla sin funktion, vilket först och främst, som det står i själva fördragen, måste vara resultatet av en stark koppling mellan parlamentet och kommissionen.
Det är en naturlig allians för var och en som tror på en utveckling av EU: s institutioner.
Låt mig dock kommentera och rekommendera vad jag hoppas kommer att bli ett starkt stöd från parlamentet.
För det första påpekade ni att det finns en utbredd EU-apati i Europa, vilket visade sig vid det senaste valet.
I mina ögon är denna EU-apati inget annat än konsekvensen – den logiska följden – av apatin i EU-institutionerna och det europeiska ledarskapet.
Låt oss börja med oss själva, med det faktum att nästan alla av oss förde sina kampanjer i nationella frågor.
Låt oss börja med det faktum att vi själva, att ni själva, att Europas ledare själva väldigt ofta ger intryck av ett inåtvänt, skrämt och ofta lamslaget Europa, ett Europa som hellre förnekar problem än att göra något åt dem och acceptera det ansvar, de risker och de konsekvenser som hör till.
Utan risker, ledarskap och ansvar undrar jag hur vi skall få medborgare som är passionerade när det gäller Europa när vi själva i de allra flesta fall inte heller är passionerade.
Avslutningsvis vill jag rikta en viktig politisk uppmaning till er.
Ni har klart och tydligt nämnt behovet av en agenda för välstånd, stabilitet, solidaritet och ett Europa som främjar fred och stabilitet.
Jag är ganska säker på att ingen vill ha en agenda för fattigdom, krig, instabilitet och så vidare.
Problemet är i själva verket medlen.
Vi radikaler är övertygade om att till och med välstånd, fred och stabilitet blir meningslöst och ouppnåeligt utan en stram, tydlig och sammanhängande agenda för att främja och stödja rättssäkerhet, demokrati, frihet och civila och politiska rättigheter, inte bara för våra 400 miljoner EU-medborgare utan även för hela världens befolkning, med början i den närmaste omvärlden.
Det är er och vår gemensamma sak att uttrycka denna djupt förankrade övertygelse om att det inte finns någon utveckling utan frihet, ingen fred utan frihet och ingen stabilitet utan rättsstatsprincipen.
Detta är Europas identitet.
Vi är inget religiöst projekt och inget geografiskt projekt, utan vi är ett politiskt projekt baserat på rättsstatsprincipen.
Jag menar att detta är vad vi bör främja, med kraft och ledarskap.
