# ID: svediakorp-gov448579
# author: Nassauer (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-07-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 394
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Under denna valperiod måste vårt parlament axla en ny roll, en roll som också finns med i utkastet till konstitutionellt fördrag.
Det sägs allmänt att detta fördrag kommer att ge kammaren nya rättigheter.
En närmare granskning visar att kammaren får en egen roll endast när den i sitt arbete kan stödja sig mot en absolut majoritet av sina ledamöter.
Detta gäller framför allt i lagstiftningsarbetet.
Endast om parlamentet fattar beslut med absolut majoritet spelar det sin roll i den makttriangel som utgörs av parlamentet, kommissionen och rådet.
Det visar sig nu att den konstitutionella verkligheten här i kammaren är sådan, och det leder oss till vissa politiska slutsatser.
Tidigare hände det alltför ofta att parlamentet hamnade i kläm mellan rådet och kommissionen, därför att det saknades en stabil majoritet och antingen rådet eller kommissionen kunde spela ut parlamentet mot den andra institutionen.
Vi är därför övertygade om att vi från och med nu måste anstränga oss här i kammaren för att ta plats och också för att ta vårt ansvar.
Detta kräver politiskt samarbete i kammaren.
Om man ser till den relativa styrkan hos våra politiska grupper är det oundvikligt att även de två stora grupperna måste överväga om de kan samarbeta med varandra och i så fall på vilka områden.
Faktum är att detta numeriskt sett är det enda sättet att åstadkomma majoritet i kammaren, och det är därför vi möts av den ovanliga synen av partier som i sin inhemska, naturliga, nationella verklighet som regel är varandras fullständiga motsatser – socialister å ena sidan, kristdemokrater och konservativa å den andra – men som i denna kammare ibland försöker samarbeta, vilket i många fall väcker misstro på hemmaplan.
Den politiska verkligheten ser dock annorlunda ut här.
Jag tycker inte att vi bör låta vårt beslutsfattande präglas av enbart nationella överväganden.
Vi bör ha tillräckligt mycket självförtroende för att klargöra att vi fattar politiska beslut på ett sätt som skiljer sig från den nationella, inhemska verkligheten i våra nationalstater.
Vi vill därför framhålla vikten av att försöka upprätta stabila majoriteter, för det är parlamentets enda möjlighet att, tillsammans med kommissionen och rådet, spela en roll i makttriangeln.
