# ID: svediakorp-gov448563
# author: Mayor Oreja (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-07-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 485
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, herr Durão Barroso!
Jag vill börja med att gratulera José Manuel Barroso till innehållet i eftermiddagens meddelande, och jag vill uttrycka min tillfredsställelse över det faktum att han är den kandidat som föreslås som ordförande för Europeiska kommissionen.
Som ni så riktigt har framställt det är inte detta något vanligt tillfälle; detta är inte normala omständigheter, och det är inte någon vanlig kommission ni kommer att leda under de kommande åren.
Det finns åtminstone tre skäl till varför situationen just nu är så ovanlig.
Det första skälet är utvidgningen – jag är inte säker på att vi till fullo inser att detta blir den första kommissionen efter utvidgningen.
Det andra skälet är att för fem år sedan, när den föregående kommissionens mandat inleddes, hade ännu inte de fruktansvärda terrorattackerna den 11 september och den 11 mars i Madrid inträffat.
Det tredje skälet är att vi dessutom har sett ett minskat deltagande i Europavalet.
På grund av just dessa tre skäl borde vi kanske, för att uttrycka det vardagligt, ta en rast på vår färd.
Men det gives inga raster i politiken, och Europeiska unionen kan inte ta rast eller stanna.
Då måste denna rast i stället ersättas av ännu mer djupgående reflektioner, vilka samtidigt låter oss sikta högre än någonsin när det gäller Europeiska unionens framtid.
Jag tror att vi i eftermiddag hittat en lösning som vi alla är överens om: vi har alla sagt att vi måste stärka de europeiska institutionerna, och vi har alla i synnerhet betonat att kommissionen måste stärkas.
Detta är vi eniga om.
Frågan är nu hur vi kan stärka kommissionen ytterligare.
Ni har också framställt det mycket väl – det är inte en fråga om att kommissionen skall ha mycket makt, utan om att den skall ha förmågan att styra, vägleda, organisera och fastställa prioriteringar.
För mig kvarstår två av de huvudfrågor ni lyft fram under eftermiddagen: för det första att kommissionen framför allt måste kunna styra, vägleda och organisera arbetet bland ministrarna från de länder som utgör unionen, och för det andra att Europeiska unionen inte kan ha någon utrikespolitik om vi inte först har en stabil inrikespolitik som kan hantera de gemensamma problem som vi européer delar.
Frågan inför morgondagen blir därför: Hur skall vi stärka kommissionen?
Genom att stärka eller stjälpa kommissionens ordförande genom vår omröstning?
Jag är säker på att kommissionen endast kan stärkas om kommissionens ordförande kan räkna med hela kammarens fulla stöd, och därför vill jag, när vi går till omröstning i morgon om utnämningen av denna kandidat, uppmana er att tänka högre och längre än personliga hänsyn och ideologiska frågor, och framför allt värna om den institutionella stabiliteten.
