# ID: svediakorp-gov448556
# author: Wiersma (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-07-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 663
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Jag beklagar förvirringen, fru talman, men det är en hel del nytt folk i det nya parlamentet.
Jag vill gratulera er till att ni blev vald till vice talman och att ni omgående kunde agera talman i dagens viktiga debatt.
Herr Barroso!
Jag vill koncentrera mig på en fråga, nämligen utrikes- och säkerhetspolitiken.
Ordföranden för min grupp har redan lagt fram en rad frågor för er, och detta var en av dem.
Enligt vår mening kan framtidens europeiska kommission ge ett viktigt bidrag till den vidare utvecklingen av en stark och egen utrikespolitik för EU.
Detta kan åstadkommas genom att kommissionens och rådets befogenheter slås samman, och sedan kan naturligtvis den höge representanten och kommissionens ordförande spela en viktig roll.
Vi vill ha en mer ambitiös europeisk union, och säkerhetspolitiken är en viktig del i det.
Som vi ser det får den aldrig bli en kopia av den amerikanska modellen, en modell som vi vill beskriva som militär överhöghet.
Enligt vårt sätt att se på saken representerar de europeiska länderna en annan tradition, och vi förordar en brett baserad säkerhetspolitik med företräde för civila medel.
Militära medel skall alltid vara den sista utvägen och endast utnyttjas på grundval av beslut som fattats av Europeiska unionen.
När det gäller den bredare säkerhetspolitiken vill vi förespråka utveckling, stöd till utvecklingsländerna, rättvis handel och en strävan efter att inte bara inrikta sig på osäkerheten utan också på dess orsaker.
I våra ögon är konfliktförebyggande ett lika centralt begrepp som multilateralism.
EU måste därför våga göra egna val, oavsett om det handlar om Kyoto, Internationella brottmålsdomstolen eller kärnvapenspridningen.
Om det över huvud taget är möjligt måste detta ske i samarbete med Förenta staterna.
Vi underskattar inte värdet av verkligt samarbete, men om det inte finns några andra val måste vi agera på egen hand.
Jag kommer nu fram till vad som kan kallas debattens kärna, något som fortfarande är en levande fråga för oss i Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet: kommissionens ordförandekandidat har inte övertygat oss om att han också tänker sig en liknande självständig roll för Europeiska unionen.
En förkrossande majoritet i Socialdemokratiska gruppen var emot kriget i Irak.
Senare kom det fram att den resolution som rättfärdigade kriget byggde på misstag eller ofullständig information om Iraks massförstörelsevapen eller Iraks samröre med al-Qaida och andra terroristgrupper.
Vi kan fortfarande läsa mycket om detta, i dagstidningarna bland annat.
Det saknades också ett FN-mandat, vilket vi ansåg var viktigt.
Det har sedan dess blivit uppenbart att det krävdes stor möda för att få Irak att foga sig.
Vi har också sagt vad som har behövt sägas om detta under det senaste halvåret.
Som Portugals premiärminister spelade José Manuel Barroso en viktig roll genom att anordna och stå som värd för ett toppmöte på Azorerna.
Därmed gav han oss intrycket att han identifierade sig med amerikanernas synsätt, som vi uppfattar som unilateralt.
Inte en enda gång sedan dess har han tagit avstånd från detta.
Frågan är om han – om han ställdes inför samma beslut – skulle reagera på samma sätt igen och om detta är hans centrala och grundläggande övertygelse.
Hela frågan blir allt viktigare för Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och kommer att vara central i de överläggningar som vi kommer att avsluta i kväll.
I dialogen med Socialdemokratiska gruppen uppmärksammade Barroso de andra premiärministrar i EU som har stöttat den amerikanska politiken.
När en kandidat skall bedömas är det självklart relevant att veta vilken politik den aktuella politikern tidigare fört – men ingen av hans tidigare premiärministerkolleger ställer upp som Europeiska kommissionens ordförandekandidat.
Jag hoppas att han förstår att vi vill ha en ordförande som åtminstone kan känna empati med våra uppfattningar om en säkerhetspolitik för Europeiska unionen.
