# ID: svediakorp-gov448540
# author: Wurtz (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-07-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 629
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skall inte lägga an samma ton som den föregående talaren.
Problemet för mig är inte i första hand rådet utan den politik som den framtida kommissionsordföranden tänker följa.
Min grupp uppskattar den beredvillighet som José Manuel Barroso har visat i denna korseld och flod av frågor från ledamöter som inte tillhör hans närmaste politiska fränder.
Denna förmåga att föra dialog är en verklig kvalitet, men skyler naturligtvis inte de välkända skillnader som finns mellan oss när det gäller den huvudriktning den europeiska integrationen bör ta.
Ekonomiskt och socialt sett är José Manuel Barroso liberal.
Det har han tydligt visat prov på när han fullgjort sina nationella skyldigheter.
Även om de val han träffat som Portugals regeringschef inte automatiskt betyder att han kommer att fatta likadana beslut i det europeiska ämbete han föreslagits till visar de tydligt vilka preferenser han har.
De är mycket talande.
Jag hade önskat att José Manuel Barroso hade berättat för oss om hur de erfarenheter han gjort nationellt påverkar honom i hans europeiska mandat, om han får det.
Det gäller t.ex. de kraftiga nedskärningarna i de offentliga utgifterna, bland annat för utbildning, eller den kompromisslösa tillämpningen på vårdsektorn av de kriterier som brukar användas för styrning av privata företag.
Om detta kom som en chock för befolkningen är nog sanningen den att en sådan behandling verkligen kan ifrågasättas.
Det handlar om ekonomin i ett land som gått igenom en allvarlig lågkonjunktur och som lider av kronisk brist på investeringar i humankapital, trots att sådana är själva nyckeln till modern utveckling.
Hur värderar ni den erfarenheten, herr Barroso?
Tror ni att det är rätt väg framåt, eller skall vi slå dövörat till för den liberala sirensången?
Hittills har vi inte känt så väl till José Manuel Barrosos stora internationella politiska avsikter, förutom den väg han valde i samband med en ganska stor händelse som gjorde att världens strålkastarljus hamnade på honom.
Jag talar om det berömda toppmötet på Azorerna i mars 2003, ett dystert minne för oss.
Jag har redan haft tillfälle att framhäva vad frågan om krig eller fred innebar för vår grupp, och jag skall inte återkomma till det.
Mera allmänt anser jag att vi på alla större ansvarsområden inom unionen behöver män och kvinnor som är beredda att kraftigt motverka de allvarliga tendenser som tvingar in Europa i en kris framför våra ögon och som gör Europa värnlöst mot många av världens problem.
Här lider vi inte av ett överflöd av klarhet utan snarare av en plågsam brist på kritiskt tänkande.
Det betyder att vi saknar en framtidsvision som kan ge oss motivation.
Världen behöver Europa, men ett annat Europa.
Vi vet att sex miljoner, jag upprepar sex miljoner, människor dog i aids, tuberkulos eller malaria förra året, att den globala uppvärmningen går mycket snabbare än de avsedda åtgärderna förmår bromsa, för att inte tala om att åtgärderna inte följs.
En miljard människor saknar arbete, en av sex har inte tillgång till dricksvatten, krig rycker närmare i Mellanöstern, fortsätter i Tjetjenien och dränker Darfur i blod.
Därför är det vår plikt, oavsett på vilken nivå beslut fattas i Europa, att se bortom marknaden och längre än enbart solidaritet över Atlanten.
Det är den utmaning Europa behöver ge sig i kast med i dag.
Vi är inte rustade för det.
Det är därför som, om vi vägrar ge José Manuel Barroso vårt förtroende i morgon, den rösten inte riktas mot en individ utan uttrycker ett universellt krav på förändring.
