# ID: svediakorp-gov448523
# author: Balkenende, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-07-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,956
# sentences: 136
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Låt oss börja med att än en gång framföra vårt tack och vår uppskattning till kommissionens ordförande Romano Prodi och hans kommissionärer.
Ni har med all rätt framhållit att mycket har gjorts under de senaste åren: euron, utvidgningen, det nya konstitutionella fördraget, och i detta har också kommissionen haft en stor del.
Stort tack för det!
Jag ser fram emot att arbeta tillsammans med er till dess att den nya kommissionen tillträder.
Ni har hört uppskattande ord från till exempel Hans-Gert Poettering, som också föreslår att ni skall uppgraderas när Europeiska rådet fotograferas – detsamma gäller för övrigt Europaparlamentets talman.
Jag tycker att det är en god idé att titta närmare på det här.
Jag vill också tacka talarna för deras bidrag.
Tack för att ni stöder det nederländska ordförandeskapet, och tack också för era kritiska synpunkter.
I mitt förra anförande sade jag att kritik inte bara är av ondo, utan en viktig del av demokratin.
Likgiltighet är någonting mycket allvarligare, och i dag har jag inte märkt av någon likgiltighet alls, vilket innebär att vi är engagerade i samma sak här i dag.
För det tackar jag er ur djupet av mitt hjärta.
Sedan berättade Graham Watson för oss att detta verkligen är ett kort ordförandeskap – tre och en halv månad, närmare bestämt – delvis på grund av sommarledigheten.
Det innebär att vi måste arbeta effektivt under vårt ordförandeskap, och naturligtvis betyder det också att vi, av detta skäl, gläder oss åt att samarbeta med er, till exempel i fråga om att föra lagstiftningsprocessen framåt.
För ministern för europeiska frågors räkning vill jag också vädja till er att samarbeta så mycket som möjligt i denna lagstiftningsprocess.
Sedan sade ni att ni bara hade knappa tio minuter på er.
Jag har haft 26 talare, vilket skulle motsvara omkring 23 sekunder per talare.
Jag tycker att det vore bättre att behandla ämnena lite mer tillsammantagna, och det skall jag göra med avseende på de tre frågor som ni också tog upp.
Jag anser att det finns tre saker som är viktiga för framtidens Europa.
För det första trovärdighet och rent spel, för det andra framsynthet och för det tredje att ha tid för Europas medborgare.
Först några ord om trovärdighet och rent spel: låt oss börja med diskussionerna om Köpenhamnskriterierna.
Om kriterier har satts upp måste de tas på allvar.
Detta gäller för ett land som Rumänien, och jag har talat med premiärminister Adrian Nastase om det.
Bollen ligger hos dem, och de måste ändra sin lagstiftning och annat.
Samma trovärdighet och rena spel måste känneteckna debatten om Turkiet.
Jag har lyssnat uppmärksamt på er.
Det finns olika synpunkter i Europaparlamentet, men just nu vill jag säga: låt oss slå vakt om konsekvensen i beslutsfattandet och förfarandena.
Talesättet har nämnts här, och det handlar om en öppen process där vi är strikta i fråga om tillämpningen av kriterierna men samtidigt inte ändrar reglerna under spelets gång.
Detta innebär dessutom att vi kommer att lyssna intresserat på Europeiska kommissionens slutsatser när rapporten om Turkiet offentliggörs i början av oktober, och detta kommer också att slå an tonen för beslutsfattandet i december.
Det nederländska ordförandeskapet arbetar på ett beslut som människor om några år kommer att kunna kalla ett hållbart och riktigt beslut.
Några korta kommentarer om stabilitetspakten, fortfarande med avseende på trovärdighet och rent spel.
Många av er har också tagit upp denna.
Vad ordförandeskapet anbelangar är stabilitetspakten inte bara en fråga om några kriterier, utan om de mål som dessa syftar till.
Jag har till exempel hört att det talas om en hållbar finansiering av pensionerna i framtiden.
Det är viktigt att titta på målen för pakten igen, och delvis av det skälet har en deklaration om stabilitetspakten lagts till det konstitutionella fördrag som nyligen antogs, i vilken det än en gång bekräftas att det är ett regelbaserat system och att vi måste ta dessa kriterier på allvar.
Diskussionerna kommer självfallet att fortsätta.
Kommissionen arbetar på det här, och vi kommer också att diskutera det mer inom Ekofin.
Utan tvivel kommer också debatten med er om detta att fortsätta.
Det är naturligtvis viktigt att vi tar reglerna på allvar, just med tanke på Europas trovärdighet.
En tredje punkt gäller ratificeringen av Europas konstitutionella fördrag.
Många av er har talat om de folkomröstningar som skall hållas och de debatter som kommer att föras.
Låt mig först ta upp det som Johannes Blokland sade.
Han säger: föregriper vi inte den nya konstitutionen för mycket?
Jag anser inte att vi kan föregripa den, och inga beslut som har rättslig grund i konstitutionen fattas.
Det betyder att ni inte kan föregripa den, av respekt för ratificeringsprocessen.
Å andra sidan ser vi också att 25 regeringar har ställt sig bakom konstitutionen och att den kommer att undertecknas i Rom den 29 oktober.
Det är också ett politiskt faktum – vi måste ta hänsyn till konstitutionens mål i vår planering.
Det gäller till exempel diskussionen om allmänhetens tillgång som Kathalijne Maria Buitenweg tog upp.
Naturligtvis är det så att när vi väl har ett nytt fördrag så kommer dessa frågor att lösas, men vi kan se vad vi borde kunna göra – också om vi föregriper den.
Det har dessutom diskuterats om vi inte borde arbeta för en folkomröstning på en och samma dag, vilket för övrigt är en önskan som jag förstår.
Österrike har också tagit upp denna punkt med jämna mellanrum.
Jag vill dock framhålla att de konstitutionella traditionerna skiljer sig åt.
Folkomröstningar har inte samma ställning i alla medlemsstater.
Bland annat av det skälet tror jag inte att det är möjligt att organisera allt till en dag, helt enkelt på grund av de olika konstitutionella traditionerna.
Å andra sidan är det viktigt att vi hinner med samordning och en ordentlig debatt, och också i det sammanhanget kommer vi att resonera om detta i samband med RASEP [Risk assessment in support of EU policies].
Några korta kommentarer om budgetplanen när det gäller trovärdighet och rent spel: Vi vet alla att detta är ett känsligt ämne med stora åsiktsskillnader.
Ett brev om 1 procent har nämnts.
Jag står inte här i egenskap av Nederländernas premiärminister.
Jag står här i egenskap av ordförande för Europeiska rådet, som har ansvaret för att se till att det blir en rättvis process där olika synpunkter utbyts.
En process som måste kännetecknas av öppenhet och insyn.
En process som också måste kännetecknas av goda kontakter med ert parlament.
Jag vet att ni uppskattar att parlamentet är så delaktigt, och som en del i förlikningen fattades det beslut om kontakter mellan ordförandeskapet och Europaparlamentet den 16 juli.
Jag anser att vi behöver en ärlig debatt om framtiden och om prioriteringar, om frågan om hur vi också kan göra saker på andra sätt i Europa, och jag tycker också att vi bör ta hänsyn till påpekandet om girighet och vishet från Flandern.
Jag har lyssnat uppmärksamt på er.
Å andra sidan måste vi också alltid se till att använda medlen på bästa sätt, att vi är effektiva och även inser att vi kan uppnå mer, ibland med samma summa pengar.
Alla dessa beståndsdelar har sin plats i en ärlig och öppen debatt.
Jag kommer nu till min andra punkt: framsynthet.
Era inlägg vittnar så tydligt om att ni vill säga ” låt oss ha tid för 2000-talets Europa, tid för framtiden ”.
Många talare har nämnt vikten av EU: s ekonomi och en starkare ekonomisk struktur, och i det sammanhanget har ni krävt att det skall tas stor hänsyn till Lissabonprocessen.
Sophia Helena in ' t Veld tog till exempel upp detta på ett mycket tydligt sätt.
Det bör sägas igen att Lissabonprocessen måste kännetecknas av tre element: det handlar om tillväxt och om att förstärka teknik, kunskap och nytänkande.
För det andra handlar det om social sammanhållning, den sociala sammanhållning som Francis Wurtz, Hans-Gert Poettering, Martin Schulz och andra har talat om.
Jag har också nästan redan haft en debatt med min högt värderade landsman Margrietus van den Berg, som framförde ett antal kritiska påpekanden.
När Martin Schulz redan hade sagt att vi borde ha tid för social sammanhållning sade ni dessutom igen ” hur stämmer det överens med den här agendan ”?
Får jag påminna er om Kokrapporten, den första Kokrapporten om arbetsgruppen för sysselsättning: ” jobb, jobb, jobb ” -rapporten.
Enligt min mening gör man i den rapporten en bra koppling mellan dynamik i Europa och socialt innehåll, och inför diskussionen här och som förberedelse för vårt arbete har jag i veckan också fört diskussioner med företrädare för den europeiska fackföreningsrörelsen.
Jag frågade dem om de kan identifiera sig med denna första Kokrapport, rapporten om arbetsgruppen för sysselsättning, och fick positiv respons på innehållet i denna rapport från generalsekreteraren för den europeiska fackföreningsrörelsen.
Jag tycker att det verkar som om vi skulle kunna komma långt med innehållet i den här rapporten.
Min tredje punkt är hållbarhet.
I mitt förra anförande nämnde jag vikten av att bry sig om miljön.
Detta är också en del av Lissabonmålen, och om vi talar om att förstärka ekonomin måste vi också se till att minska den administrativa bördan, herr van den Berg.
Vi vet alla att det ibland också för företag är svårt att vara nyskapande och framgångsrik.
Därför bör vi verkligen titta på denna administrativa börda.
Jag ser fram emot en bra debatt mer er om denna mycket viktiga fråga, för vi kan tala om ett fördrag, vi kan tala om medborgarna, men det ligger i medborgarnas intresse att det finns fler arbetstillfällen i Europa, att det finns möjligheter för våra barn och barnbarn och att Europa fortfarande har en stark ställning om 30 eller 40 år, också på den globala arenan.
Det är verkligen en kombination av tillväxt, social sammanhållning och hållbarhet.
I samband med Europas framtidsinriktning finns det ytterligare en fråga, som har med rådets (rättsliga och inrikes frågor) agenda att göra: att göra den konstitutionella staten rättvisa i Europa, trygga säkerheten och bekämpa terrorismen.
Martin Schulz sade med all rätt att vi måste ” se till att institutionerna fungerar ”.
I det sammanhanget nämnde ni särskilt Europols direktör.
I måndags beslöts det att förfarandet skulle startas om, och alla medlemsstaterna har bundit sig för att en ny direktör skall utses under det nederländska ordförandeskapet, just av de skäl ni anförde.
Ni har alldeles rätt: om man strävar efter säkerhet måste institutionerna fungera.
När vi talar om agendan för rådet (rättsliga och inrikes frågor) finns det förstås mer att säga.
Tammerforsprocessen måste följas upp.
Vi måste till exempel se till att diskussionen om asyl och migration går framåt.
Frågan om huruvida vi borde ha mer av majoritetsbeslut har tagits upp, och jag tror att det bör sägas igen att den allmänna strävan naturligtvis går emot omröstning med kvalificerad majoritet.
Emellertid är vi självfallet beroende av medlemsstaterna, och när det skapas större manöverutrymme kommer också detta område att bli mer lätthanterligt.
Jag har lyssnat uppmärksamt på er, till exempel på Kathalijne Buitenweg, som är kritisk till ett asyldirektiv.
Vi var medvetna om era åsikter, och ni framhöll dem mycket klart här igen.
Saken är nu den att det finns ett direktiv enligt vilket asylsökande skall ges ett effektivt rättsmedel.
Dessutom är det medlemsstaterna som avgör huruvida ett överklagande normalt skall leda till att verkställigheten skjuts upp, som ni vet.
Hur skall det gå till, när det finns enorma skillnader mellan rättssystemen?
Det är just därför man har valt det tillvägagångssättet.
Om det vidare inte är aktuellt att ett överklagande som standard skall ha uppskjutande verkan skall medlemsstaterna enligt direktivet avgöra om en asylsökande kan yrka på uppskjutning.
När det gäller frågan om huruvida det är möjligt att utvisa asylsökande och först efter detta låta dem överklaga vill jag säga följande: enligt direktivet skall alla bestämmelser överensstämma med internationell lag, däribland Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
De normer som återfinns däri och i domstolens utslag måste därför följas.
Då är det lämpligt att ta upp en annan fråga, nämligen frågan om den konstitutionella staten, och i det sammanhanget nämnde Martin Schulz Guantánamo Bay.
Det är ett ämne som med rätta intresserar er.
Europeiska unionen har alltid visat att den bryr sig om situationen i Guantánamo Bay och har, vid flera tillfällen och på flera nivåer i sina kontakter med Förenta staterna, krävt att fångarna skall behandlas i enlighet med Genèvekonventionerna och de mänskliga rättigheterna.
I förra veckan ägde ett samråd på officiell nivå rum mellan Europeiska unionen och Förenta staterna, där USA förklarade att domstolar som skall utreda fångarnas status som stridande skall inrättas efter utslagen i högsta domstolen nyligen.
EU-företrädarna gjorde sig till tolk för den oro som fortfarande finns i Europa, bland annat avseende skapandet av en ny kategori fångar, så kallade fientliga stridande.
Ni känner till det.
Det nederländska ordförandeskapet kommer att fortsätta att försöka få gehör för den oro som finns för Guantánamo Bay-fångarnas status och behandling i sina kontakter med Förenta staterna.
Slutligen kommer jag till min sista punkt, och ni har sagt det klart; det handlar om medborgarnas Europa.
Hur upplever medborgarna Europa?
Vad betyder Europa för medborgarnas välfärd och välmåga?
Här urskiljer jag två röster: Den ena säger att det finns en misstro hos medborgarna, en EU-skepsis.
Finns det ett tillräckligt stöd från befolkningen för till exempel förverkligandet av Lissabonstrategin?
Det var en signal, den kritiska kommentaren.
Å andra sidan höjs det också röster – Camiel Eurlings röst var mycket tydlig – för en effektiv union med förmåga att handla, och jag vill understryka det han sade: om vi vill att Europa skall betyda någonting för medborgarna måste vi göra framsteg på områden som säkerhet, asyl och ekonomi, ämnen som vi verkligen måste ta tag i.
Jag tror att vi kan vinna medborgarnas förtroende om Europa blir en levande kraft som kan agera myndigt och som bidrar till att lösa problem som bekymrar medborgarna.
Det är detta det handlar om.
Det som tilltalade mig i det som Hans-Gert Poettering sade var att han sade att vi också borde ha tid för den psykologiska dimensionen, eftersom vi har ett Europa med 25 medlemmar.
Medlemsstater och människor måste kunna identifiera sig med det andra Europa, och det är lämpligt att ta fram den här psykologiska sidan då och då eftersom vi är så vana att prata i termer av vad Europa kostar mig, vad Europa gör för mig och hur ekonomin går.
Låt oss också ha tid för frågan om vad som gör oss till européer!
Vilken är den psykologiska sidan av det hela?
Vilka värden binder oss samman i Europa?
Ofta har vi alldeles för lite tid för detta.
Strax före utvidgningen, 2002, noterade jag att det fanns en slags entusiasm inför att vi skulle bli ett igen, och efteråt talade vi i hela världen om Irak och svåra frågor, men låt oss se till att den europeiska elden brinner i människorna, att Europa inte blir någonting abstrakt, någonting som tillhör byråkrater i Bryssel och Strasbourg eller till och med oss själva, utan att det är någonting som lever i människornas hjärtan och sinnen.
Enligt min mening skall den attityden också gälla när vi talar om värden i Europa.
Vi skall ta initiativ på den punkten.
Frihet, solidaritet och respekt.
Ni bekänner er till 2000-talets värdegemenskap, och i egenskap av ordförande för Europeiska rådet är jag mycket medveten om att vi bara kan bli framgångsrika när det gäller att gå vidare i kampen mot terrorism, att kraftfullt genomföra Lissabonstrategin, att ha tid för en uppföljning av Tammerfors och alla dessa andra frågor om vi har ett intensivt samarbete mellan ert parlament, Europaparlamentet, Europeiska kommissionen och Europeiska rådet, och därför är jag så glad över era bidrag i morse och nu i eftermiddag, inte bara över era stödjande uttalanden utan också över era kritiska påpekanden.
Jag har lyssnat noggrant på kritiken.
Den är inträngande, och vi kommer att ta hänsyn till den under vårt ordförandeskap.
Om vi har en diskussion här är det inte för diskussionens egen skull eller för att vi helt enkelt arbetar som politiker.
Vi gör allt detta med medborgarnas intressen för ögonen.
Det är det som det handlar om, och det är det som vi brinner för.
