# ID: svediakorp-gov448490
# author: Prodi, Romano, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-07-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,208
# sentences: 84
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Inledningen av det nederländska ordförandeskapet är ett bra tillfälle att fundera över de prestationer som har gjorts under dessa år och, framför allt, de åtaganden som väntar oss inom den närmaste framtiden.
Senare kommer parlamentet att lyssna till den utsedde ordföranden för nästa kommission, José Manuel Durão Barroso, och tillsammans vill vi önska den nya ordföranden all lycka.
Under denna nya etapp kommer det sannerligen att vara viktigt att garantera fullt och nära samarbete mellan de tre institutionerna, med respekt för var och ens privilegier.
Samarbete mellan de tre institutionerna är verkligen av högsta prioritet, i synnerhet medan de nya institutionerna håller på att inrättas.
Vi har fungerat bra ihop tillsammans under dessa fem år: vi har gjort så mycket, och har fullständigt förnyat den institutionella strukturen.
Det har varit en stor glädje och ära för mig att leda kommissionärskollegiet, och de personer som det består av bildar ett utomordentligt lag, som alla Europas medborgare bör vara stolta över.
Den största prestationen under dessa fem år har varit den slutliga nedrivningen av den mur som hade delat kontinenten i ett halvt århundrade.
Ett verkligt politiskt kraftprov fullbordades den 1 maj, och aldrig tidigare hade unionen så väl lyckats uttrycka styrkan i sin modell och i de värderingar som den bygger på: fred, frihet och solidaritet.
Jag är övertygad om att utvidgningen har stärkt vår säkerhet och framtidsutsikterna för tillväxt i unionen, och dessa, som premiärminister Jan Peter Balkenende har sagt, är de frågor som det nederländska ordförandeskapet är mest engagerat i.
Om vi ser mot framtiden efter denna framgång måste vi slutföra enandet av Europa genom att öppna dörren för Balkanländerna.
Den makedoniska regeringen har redan inlämnat sin ansökan om anslutning, och ger sig nu i väg i denna riktning med beslutsamhet.
För Kroatien har resan redan börjat.
De andra länderna kommer att följa efter, vart och ett i sin egen takt, men kommissionen kommer aldrig att försumma att stödja denna process som kompletterar den europeiska referensramen.
Ända sedan början av mitt mandat har jag i själva verket vidhållit att endast Europeiska unionen kan garantera varaktig stabilitet och utveckling i denna del av vår kontinent.
Endast den europeiska modellen kan hjälpa dessa folk, våra grannar, att överbrygga sina motsättningar och sina gamla tragedier.
I vår nya grannskapspolitik har vi funnit en nyskapande och realistisk formel för att föreslå en ny modell för ännu närmare förbindelser med våra nya grannar och skapa en ring av vänskapligt inställda länder över hela regionen, från Marocko till Ryssland.
Att skapa en bred, ny region i politiska, ekonomiska och mänskliga termer var ett av de stora strategiska målen för denna kommission.
I dag är det målet en politisk realitet.
Under dessa fem år har kommissionen även främjat ekonomisk och social förnyelse av unionen och arbetat hårt för att garantera makroekonomisk stabilitet.
Den viktigaste åtgärden har utan tvivel varit införandet av euron.
Den gemensamma valutan har redan hållit löftet om stabilitet, och under dessa svåra år för världsekonomin har våra egna ekonomier visat hur väl de lyckas stå emot externa chocker.
Det har inte varit något tumult på växelmarknaderna och inga kriser i statsfinanserna, inte ens under de senaste månadernas svåra tider, och inflationen har förblivit låg.
Tänk bara på vad som skulle ha hänt om vi inte hade haft den gemensamma valutan.
Avslutningsvis är det viktigt att minnas att texten till den första konstitutionen för Europa skapades under denna kommissions mandattid, vilket jag redan i morse talade utförligt om.
Herr talman, mina damer och herrar!
Medan euron, utvidgningen och konstitutionen är de mest synliga prestationerna får vi inte glömma bort kommissionens andra framgångar.
Utan att ta upp dem alla måste jag erinra om det utomordentliga arbete som har gjorts med statliga stöd och ledningen av stabilitets- och tillväxtpakten.
När det gäller detta har kommissionen förblivit trogen sin uppgift som fördragens väktare och har garanterat fullständig likabehandling av alla berörda parter, stora som små medlemsstater.
Vi kan visserligen diskutera de bestämmelser som vi har getts och se på hur de bör ändras, hur vi skall kunna anpassa dem mer till den nya ekonomiska verkligheten, men det är kommissionens uttryckliga plikt att tillämpa de befintliga bestämmelserna opartiskt, och endast eftersträva det gemensamma intresset.
Dessutom måste jag påminna om det ständiga arbetet med att bygga upp den inre marknaden, i vilket vi ofta var tvungna att övervinna medlemsstaternas motstånd och brist på samordning.
Tack vare detta arbete kostar det nu emellertid europeiska konsumenter mindre att flyga, ansluta sig till Internet och göra betalningar från en medlemsstat till en annan inom unionen jämfört med för fem år sedan.
Jag måste tillägga att det inte finns någon verklig tillväxt inom det europeiska projektet om det inte omfattar alla regioner i unionen.
På grund av denna åtgärd har klyftorna mellan regionerna i EU minskats märkbart under de senaste åren när det gäller inkomst och utvecklingsutsikter.
Detta är ett undantagsfall; det som vanligtvis sker i stora ekonomiska aggregationer är, såvida det inte finns en stark politik, nämligen att de rikare områdena blir rikare och de fattigare områdena blir fattigare.
Naturligtvis måste mer göras i framtiden även på detta område, i synnerhet att besvara den begäran om solidaritet som de medlemsstater som just har anslutit sig till unionen ger uttryck för.
Euron garanterar vår finansiella stabilitet, men vår framtida tillväxt beror trots detta på förnyelse av vårt ekonomiska system enligt Lissabonmålen.
Som ni vet är detta fortfarande en känslig punkt, eftersom resultaten inte når upp till förväntningarna, men jag försäkrar er om att projektet fullständigt skulle ha gått på grund om det inte hade varit för vår ständiga press på medlemsstaterna.
Vi har nästan nått halvvägs i denna tioårsstrategi, och det finns fortfarande mycket kvar att göra.
Jag är tacksam mot premiärminister Jan Peter Balkenende för att han har fattat ståndpunkt för denna väg, som fortfarande är den väg som har gett de minst positiva resultaten jämfört med förväntningarna.
Kommissionen har dock lagt en gedigen grund för att detta arbete till slut skall lyckas.
Eftersom Lissabonmålen bygger på både återupplivande av ekonomin och skapande av ett verkligt konkurrenskraftigt kunskapssamhälle har vi, för de frågor som ligger inom vårt ansvarsområde, avsevärt ökat medlen för forskning, utbildning och yrkesutbildning i EU.
Tillsammans med projekten för att skapa expertnätverk lämnar vi till nästa kommission över vårt förslag att fördubbla gemenskapens forskningsbudget för perioden 2007 – 2013 för att föregå med gott exempel på kraftfullt beslutsfattande för alla medlemsstater.
När det gäller utbildningsfrågan var en av de bästa stunderna under vårt mandat när den miljonte universitetsstudenten reste för att studera utomlands inom ramen för Erasmusprogrammet.
En miljon är en ovanligt stor siffra, och till slutet av detta årtionde kommer vi att ha tredubblat den siffran.
Att riva ned dessa gränser bidrar till att skapa ett kunskapssamhälle, men det kommer också att bidra till utvecklandet av en generation av verkligt europeiska medborgare, eftersom rörlighet och EU-medborgarskap är nära förenade, och det är i synnerhet genom att inrikta oss på unga människor som vi lägger grunden för morgondagens union.
Det gläder mig därför att det nederländska ordförandeskapet betraktar rörlighet och unga som en av sina prioriteringar.
Samma princip gäller också för våra yttre gränser.
Det är nödvändigt att dra full fördel av den externa dimensionen av EU: s politik för utbildning, yrkesutbildning och unga.
Därför har kommissionen startat program för universitetssamarbete och utbyte med Medelhavsområdet, Balkanländerna och Centralasien.
Det sista tillskottet till denna familj är Erasmus Mundus, ett program av central vikt som kommer att föra tusentals studerande från hela världen till våra universitet och bidra till att återupprätta Europas roll som världsledande på forskning och högre utbildning.
Detta är just det mål som Jan Peter Balkenende belyste tidigare, och utan det kommer EU inte att lyckas nå Lissabonmålen.
Mina damer och herrar!
Efter att ha påmint om några av prestationerna under detta mandat, låt oss nu se på vad som återstår för oss att göra till början av oktober.
För det första kommer vi att energiskt att fortsätta med förberedelserna för den nya budgetplanen.
Som ni vet godkände kommissionen förra veckan ett lagstiftningspaket som uppföljning till det politiska program som antogs i februari förra året.
Strategin är enkel: först fastställer vi de politiska prioriteringarna för perioden efter 2007 och sedan utarbetar vi en plan över de minsta ekonomiska medel som behövs för att nå dessa mål.
Vi inriktade oss följaktligen på innehållet och de politiska målen, och inte bara de finansiella aspekterna.
Jag är nöjd med det stora arbete som har utförts, eftersom det visar att vi klarar av de nya uppgifter som Europeiska rådet har anförtrott till kommissionen.
År 2007 kommer Europeiska unionen att ha över 100 miljoner nya medborgare; trots detta lämnas taket för de nuvarande egna medlen oförändrat eftersom vi med sträng – den allra strängaste snarare – budgetdisciplin och noggrann programplanering till och med kommer att kunna öka antalet medlemsstater i unionen till 27, och ändå använda endast 1,14 procent av bruttonationalinkomsten i genomsnitt.
Faktum är att EU verkligen kan göra skillnad, men om de ekonomiska medlen saknas kommer EU: s mervärde att vara lika med noll.
Vi har utarbetat våra förslag i syfte att maximera effektiviteten av gemenskapens utgifter och, kapitel för kapitel, visa att en euro som ges ut på EU-nivå ger mer i vinst än en euro som ges ut på nationell nivå.
Där detta inte är fallet har vi inte kommit med förslag.
Unionens prioriteringar, såsom Europeiska rådet så ofta har bekräftat, är konkurrenskraft, europeisk medborgaranda och EU: s roll i världen.
Vi har fattat dessa beslut med mycket stort allvar, och det är vår uppgift att finna medel i gemenskapsbudgeten för att nå dem, eftersom vi har anförtrotts dessa uppgifter av Europeiska rådet.
Samtliga institutioner – kommissionen, rådet och parlamentet – har en gemensam skyldighet att göra heder av sina åtaganden och motsvara folkets förväntningar.
Om Europeiska unionen inte kan hålla sina löften kommer den att förlora sina medborgares förtroende.
Sedan den 1 maj 2004 har vi fortsatt våra ansträngningar för att ena Europa.
Förhandlingarna med Bulgarien är tekniskt sett avslutade.
När det gäller Rumänien har jag för avsikt att göra allt som står i min makt för att gå framåt med förhandlingarna så snabbt som möjligt, och således uppfylla de åtaganden som har gjorts och som – måste jag påminna er alla om – förutser avslutande av förhandlingarna under 2004, förutsatt att landet är redo.
I början av oktober kommer kommissionen att anta rapporten och yttrandet om inledande av anslutningsförhandlingar med Turkiet, vilka kommer att ligga till grund för rådets beslut i december.
Jag tvekade inte att tacka ja till det mandat som Europeiska rådet gav mig i december 2002 för att lägga fram denna rapport om Turkiets uppfyllelse av de politiska Köpenhamnskriterierna och komma med ett yttrande om detta.
Det skulle vara förhastat att yppa dess innehåll nu, och jag kan bara säga att vi samlar in analyser, fakta och redogörelser över hela linjen.
Jag kan följaktligen försäkra er om att det arbete vi genomför är grundligt och alltigenom objektivt.
Denna fullständiga objektivitet är vår skyldighet gentemot våra regeringar, våra medborgare och det turkiska folket, som hoppas på att få ansluta sig till oss, samt Europas medborgare.
Mina damer och herrar!
Jag inledde mitt anförande med att förklara varför jag anser att det kollegium som jag sitter som ordförande för lämnar ett stort arv och en förnyad och livskraftig institution.
Jag har gett några skäl för att säga detta, och jag skulle kunna ge många fler.
Kommissionen är emellertid inte bara kommissionärskollegiet.
Jag vill ta detta tillfälle i akt för att ge ett välförtjänt erkännande åt alla kvinnor och män som ser till att vår institution fungerar och växer varje dag, ofta ställda inför oförmåga att förstå och bristande medvetenhet.
I Bryssel och andra säten för Europeiska kommissionen har jag funnit nivåer av förträfflighet, kompetens och engagemang som många nationella förvaltningar skulle avundas.
Detta kommer att vara ett av de käraste minnen som jag kommer att behålla från min erfarenhet som ordförande för kommissionen.
Vi alla, kommissionsledamöter och personal, tror på Europa och tror på att unionen är den enda väg som kommer att leda kontinenten till en framtid av fred, välstånd och självbestämmanderätt i världen.
Detta är vår verkliga styrka.
