# ID: svediakorp-gov448477
# author: Evans, Jonathan (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-07-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 439
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Den överenskommelse om konstitutionen som träffades vid Europeiska rådets möte i juni var en dålig överenskommelse för Europa.
Min ståndpunkt i fråga om konstitutionen – som delas av mina kolleger bland Europademokraterna – är klar och välkänd.
Vi anser att konstitutionen är ett misstag.
Vi anser att EU inte behöver någon konstitution: det är länder som har konstitutioner, och EU är inte – och bör inte heller försöka bli – ett land eller en stat.
Toppmötet i Laeken 2001 uppmanade Europeiska konventet och regeringskonferensen att se till att resultatet av deras arbete skulle föra de europeiska institutionerna närmare folket.
Jag tror inte att det har inträffat.
Konstitutionen gör ingenting för att göra nationalstaterna och människorna mera delaktiga i unionens beslutsförfaranden.
Genom en betydande utvidgning av majoritetsbesluten ökar i själva verket makten på central nivå kraftigt.
Detta är en uppfattning som kanske bekräftades genom några påpekanden av den nederländske utrikesministern nyligen, då han antydde att vi måste ägna oss åt en process med självreflexion för att kunna avgöra om inte vissa politikområden bör föras tillbaka från EU-nivå till nationell nivå.
Detta är intressanta påpekanden från den regering som nu innehar ordförandeskapet för unionen under de närmaste sex månaderna.
De visar att jag inte är ensam om att föra fram dessa idéer.
EU hade kunnat välja en bättre väg.
Unionen kunde ha beslutat att snygga till fördragen i ett förenklande dokument, den kunde ha gett de nationella parlamenten ett verkligt inflytande över EU-lagstiftningen, den kunde ha tittat närmare på vad som görs av de nationella regeringarna och den kunde uppenbarligen ha ålagt sig att ta itu med bedrägeri och vanstyre.
Jag har en känsla av att vi har låtit en möjlighet gå oss ur händerna.
Jag välkomnar att Frankrike skall hålla en omröstning om konstitutionen.
Jag välkomnar den debatt om en eventuell folkomröstning i Tyskland som Edmund Stoiber har tagit initiativ till.
Det är rätt att folket får sista ordet när det skall avgöra sin egen framtid.
Ledaren för mitt eget parti tror på ett EU där man lever sitt eget liv och låter andra leva sitt, med andra ord ett EU där de som önskar integreras närmare bör ha möjlighet att göra det under förutsättning att de som inte önskar det inte heller tvingas att göra det.
När folkomröstningarna hålls hoppas och tror jag att många människor kommer att utnyttja tillfället och rösta för ett EU som inte präglas av konformism utan av mångfald, ett EU som respekterar nationalstaternas rättigheter.
