# ID: svediakorp-gov448473
# author: Brok (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-07-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 493
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande!
Jag anser att James Hugh Allister kastade in något ganska häpnadsväckande i debatten genom att, som han gjorde, säga sig vara emot EU: s institutioner men för att EU ger Nordirland en massa pengar.
Det är inte, menar jag, det sätt vi bör tänka på här i kammaren.
Den region jag kommer ifrån omvändes – i likhet med Johannes Voggenhubers del av världen – till kristendomen av en irländare, Sankt Bonifatius, känd som ” aposteln ” för tyskarna.
Jag hoppas att ni inte kommer att möta samma öde som Bonifatius, som dödades av friserna, varav de flesta nu är nederländare.
Det är naturligtvis en ren slump att vi nu har ett nederländskt ordförandeskap för rådet.
Från djupet av mitt hjärta vill jag tacka er, herr premiärminister, er utrikesminister Dick Roche, ert lag, men även ett antal personer som sitter längre bak, på dess andra, tredje och fjärde rad, vilkas extraordinära engagemang och sakkunskap har gjort det möjligt för oss att få en europeisk konstitution.
Irland har därigenom skrivit historia.
Konstitutionen medför inte en superstat; den skapar i stället balans genom att fördela befogenheter – en roll som nationella parlament söker undvika.
Den är tänkt att skapa en rättvis balans mellan nivåerna.
Medborgarna har en uppgift att fylla, för stadgan om de grundläggande rättigheterna ger dem rättigheter, och det kan i framtiden därför inte bli tal om det slags kohandel om kommissionens ordförandeskap som vi har bevittnat i år, eftersom det kommer att vara medborgarna som bestämmer vem som skall bli kommissionens ordförande.
Vi kommer att se avgörande förbättringar.
Vi kommer att få en kanon av värderingar; det är ett sannskyldigt mirakel att tjugofem stater kan enas om en som är bindande, en som – enligt min mening – grundar sig på den kristna uppfattningen av vad människan är.
Tack vare denna kanon av värderingar kommer vi verkligen att kunna bedriva politik gemensamt i stället för att förlita oss på den mekaniska process som föreskrivs i de gamla fördragen.
Den ger även EU förmåga att handla.
Det är absolut nödvändigt att vi alla åker tillbaka till våra länder och ser till att ratificeringen blir av.
Vi bör inte diskutera – som man gör i vissa länder, däribland mitt eget – vad som är mest fördelaktigt i parti- eller inrikespolitiska termer, eller hur vi därigenom kan göra oss själva ett namn.
Jag hoppas att regeringarna – och även oppositionerna – i alla våra länder kommer att vara starka nog att sätta i gång ratificeringsprocessen med en känsla av ansvar för oss alla och inte i avsikt att framställa sina partier i en så fördelaktig inrikespolitisk dager som möjligt.
Det blir vår uppgift framöver.
