# ID: svediakorp-gov448456
# author: Prodi, Romano, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-07-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,297
# sentences: 59
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, ärade premiärminister, mina damer och herrar!
Låt mig först och främst än en gång gratulera den nye ordföranden till att han nyligen har blivit vald.
Det gläder mig att se att de valda ledamöterna från alla medlemsstater äntligen träffas i parlamentet i en utvidgad kammare.
För första gången är det i denna kammare möjligt att sträcka ut handen och röra vid det nya Europa, vilket är en spännande och betydelsefull händelse.
Vår union behöver nu verktyg för att fatta beslut och vidta åtgärder.
Detta ansluter till vad premiärministern just har sagt om det irländska ordförandeskapets framgångar och i synnerhet till resultatet av Europeiska rådets möte.
Jag gratulerar det irländska ordförandeskapet och i synnerhet Bertie Ahern och hans kolleger till deras diplomatiska skicklighet, politiska sinne och stora engagemang för den europeiska saken.
Först och främst avslutades regeringskonferensen under den sista terminen med överenskommelsen om en europeisk konstitution.
Som alla vet är den sista sträckan på vägen till en konstitution alltid den svåraste, och det irländska ordförandeskapet ledde konferensen med respekt för allas ståndpunkter och med uppmärksamhet på varje detalj.
Det föreslog nyskapande lösningar utan att förlora den övergripande balansen och övertygade alla parter om att detta både är ett starkt dokument och en allvarlig och realistisk kompromiss.
Med andra ord är detta konstitutionsfördrag i dag den bästa möjliga överenskommelsen.
Vi får inte underskatta det arbete som utfördes av premiärministernHan gjorde en stor personlig ansträngning för att överbrygga hindren i de känsligaste frågorna.
Om vi ser tillbaka på de senaste fem åren kan vi inte undgå att se att vår union har utvecklats på ett enastående sätt.
När jag talade i denna kammare för första gången den 5 maj 1999 hade Amsterdamfördraget nyligen trätt i kraft.
Ingen föreställde sig då att vi skulle kunna få en ny konstitution.
Men nu står det klart för oss att den inte bara finns utan att den också behövs, och anledningen till detta är enkel: konstitutionen gör det möjligt för unionen att fungera effektivare i våra medborgares intresse.
Konstitutionen stärker demokratin, öppenheten och ansvarskänslan.
Den innehåller våra värderingar och våra principer, och den förser vår politik med en solid rättslig grund.
Jag vill understryka att den framför allt innehåller stadgan om de grundläggande rättigheterna och inför principen om dubbel majoritet för rådsbeslut som fattas med kvalificerad majoritet.
Ingen påstår att detta är en perfekt konstitution.
Som ni vet hade kommissionen föredragit starkare makt för unionen inom vissa områden, i synnerhet ekonomisk förvaltning.
I detta avseende välkomnar jag det beslut som nyligen fattades av EG-domstolen och som klargjorde vissa regler i fördraget och i stabilitets- och tillväxtpakten.
Enhällighet krävs fortfarande på områden som beskattning, egna resurser, budgetplanen och, delvis, social- och utrikespolitiken.
Trots detta innebär konstitutionen ett stort framsteg på vägen till europeisk integration, och i framtiden måste vi alla samarbeta och inrikta oss på ratifikationsprocessen.
Väljarna i många länder kommer att uppmanas att uttala sig om konstitutionen i folkomröstningar.
Vare sig det sker genom folkomröstning eller ratificering i parlamenten är det i detta ögonblick som ståndpunkterna måste klargöras.
Under de närmaste månaderna måste vi därför förklara för väljarna vad unionen är, och vad den inte är, varför vi måste få den att fungera på rätt sätt och vilka de nya reglerna är.
Vi måste inleda en grundlig debatt om konstitutionen och vad den innebär för Europas framtid.
Vi måste se till att folkomröstningarna eller parlamentsomröstningarna inte bara blir en återspegling av den politiska situationen i varje medlemsstat utan att de ger ett väl underbyggt och genomtänkt svar på sakfrågorna på EU-nivå.
Som jag sade gäller den verkliga frågan själva Europa, eftersom det skulle innebära ett enormt bakslag för integrationsprocessen att förkasta konstitutionen.
I själva verket är jag rädd att de nationella frågorna kommer att överskugga sakfrågorna i den europeiska debatten och att kortsiktiga kapitalintressen äventyrar det framsteg som konstitutionen kommer att innebära för oss.
Det betyder att vi i första hand måste ställa de rätta frågorna i de nationella debatterna i varje land.
I synnerhet vill jag besvara den kritik som har cirkulerat någon tid, enligt vilken konstitutionen innebär ett steg bakåt för Europa i socialt hänseende.
Jag måste säga att så inte är fallet.
Genom konstitutionen bibehålls unionens gemensamma politik oförändrad på alla väsentliga punkter, men en referensram införs inom vilken institutionerna bättre kan inrikta sig på att verka för det gemensamma bästa.
Detta gäller både åtgärder som omfattar den inre marknaden och socialpolitiken.
Mina damer och herrar!
Jag påminner er om att konstitutionen också gör vissa framsteg.
Full sysselsättning och sociala framsteg har blivit unionens mål, medan jämställdhet och minoritetsrättigheter erkänns som gemensamma värderingar i medlemsstaterna.
I konstitutionen fastställs också att unionen måste främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna, att unionen erkänner och formellt främjar den roll som båda sidorna av industrin har på EU-nivå och underlättar deras dialog, medan den helt respekterar deras självstyre och att unionens handelspolitik inte får hindra organisationen av tjänster för social omsorg, utbildning och hälsa.
Slutligen inser den värdet av offentliga tjänster och deras roll för att främja social och territoriell sammanhållning.
Överlag är konstitutionen därför mer ambitiös, mer sammanhängande och mer heltäckande än de nuvarande fördragen, även på det sociala området.
Det här är väsentligen politiska snarare än tekniska punkter, och vi måste fortsätta vårt politiska arbete för att åstadkomma framsteg i denna riktning.
Våra medborgare lägger alltid i högre grad märke till Europas sociala dimension, och en mer politisk union kommer därför att bidra till att befästa den.
Därför ber jag alla ledamöter se till att medborgarna vet vilka sakfrågor som gäller när vi måste ratificera konstitutionen.
Att rösta för konstitutionen betyder också att rösta för detta mångfaldiga europeiska sociala ramverk.
Konstitutionen är förvisso en prestation av historiska dimensioner, men den är inte det enda beslut som har fattats av Europeiska rådets senaste möte.
Bland de andra punkterna påminner jag om erkännandet av Kroatien som kandidatland.
Detta beslut innebär en bekräftelse av unionens vilja att erbjuda möjligheten till anslutning till de plågade länderna i denna del av vår kontinent.
Nu då rådet anser att Kroatien uppfyller Köpenhamnskriterierna kan förhandlingar inledas i början av 2005.
Den makedoniska regeringen har nu också lämnat in sin ansökan att få gå med och arbetar hårt för att dess begäran skall antas.
Inom området för rättsliga och inrikes frågor har handlingsplanen för kampen mot terrorismen haft stor framgång, men det finns också några osäkra punkter.
Vi gör fortfarande framsteg vad gäller Tammerforsprogrammet, som emellertid nu måste gå in i en ny genomförandefas.
Rådet har också bett medlemsstaterna att slutföra genomförandet av de åtgärder som är knutna till Lissabonstrategin.
Detta är en komplicerad sak där de vidtagna åtgärderna och framstegen har varit otillräckliga och framför allt inte motsvarar de förväntningar som vi hade i Lissabon när vi godkände kapitlet.
Slutligen gratulerar jag det irländska ordförandeskapet till att ha uppnått en överenskommelse om namnet José Manuel Durão Barroso, som utan vidare fick enhälligt stöd i rådet.
För mig var denna överenskommelse ett kraftprov i demokrati och politik.
Jag lyckönskar också ordförandeskapet till beslutet att utnämna Javier Solana till unionens utrikesminister när konstitutionen väl har trätt i kraft.
Till José Manuel Durão Barroso och Javier Solana framför jag mina varmaste lyckönskningar och till Bertie Ahern och hans kolleger mitt varmaste tack.
