# ID: svediakorp-gov448455
# author: Ahern, Bertie, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-07-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 3,549
# sentences: 167
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


(Talman Borrell, ordförande Prodi, ärade ledamöter av Europaparlamentet, mina damer och herrar!
Jag är mycket glad över att vara här i dag vid det nya Europaparlamentets första plenarsammanträde.
Jag vill ta detta tillfälle i akt för att gratulera alla ledamöter, från alla Europeiska unionens 25 medlemsstater, till att de förra månaden valdes i det största överstatliga utövande av demokrati som världen någonsin har skådat.
Att se bekanta och nya ansikten är lika trevligt.)
Herr talman!
Jag ser att några ledamöter har svårigheter med att få sin tolkning till iriska.
När iriskan blir fullständigt erkänd i EU kommer vi kanske att ha en svårighet mindre.
Det gläder mig mycket att vara här i dag vid det nya Europaparlamentets första plenarsammanträde.
Jag vill ta detta tillfälle i akt att gratulera alla ledamöter, från alla Europeiska unionens 25 medlemsstater, till att de förra månaden valdes i det största överstatliga utövandet av demokrati som världen någonsin har skådat.
Att se bekanta och nya ansikten är lika trevligt.
Talman Borrell!
Jag vill även gratulera er till ni har valts till talman för Europaparlamentet och önska er lycka till.
I Irland, och i synnerhet som avgående ordförandeskap, är vi mycket väl medvetna om den centrala och konstruktiva funktion som parlamentet fyller i Europeiska unionens arbete.
Under vårt ordförandeskap kunde vi glädja åt oss en oerhörd samarbetsanda och ömsesidigt stödjande förbindelser med Europaparlamentet, vilket var en grundläggande faktor i genomförandet av många av vårt ordförandeskaps mål.
Jag önskar er all lycka i utövandet av ert ämbete under de kommande åren.
Jag är här i dag för att rapportera om resultaten av Europeiska rådet i juni och om det irländska ordförandeskapets arbete under det första halvåret 2004.
Innan jag gör detta vill jag emellertid skissera huvuddragen i de två nyckelprinciper som Irlands ordförandeskap bygger på och som även ligger till grund för Irlands allmänna inställning till EU-frågorna.
Den första och mest grundläggande princip som präglar vår strategi är att EU måste arbeta för medborgarna – och att det är viktigt att folket uppfattar EU på det sättet.
Diskussionerna om EU-frågor glider alltför ofta över i jargong och teori.
I och med detta löper debatten en verklig risk att förlora folkets uppmärksamhet, och att förlora våra medborgares stöd i sinom tid.
Europeiska unionen handlar inte om teori.
Unionen har gjort och kommer att fortsätta att göra en verklig skillnad i EU-medborgarnas liv.
Utan unionen skulle Europa inte ha kunnat återhämta sig från världskrigens förödelse.
Utan unionen skulle Europa inte ha kunnat inrätta en pulserande inre marknad och en stabil gemensam valuta.
Utan unionen skulle vi inte ha haft de ramar för socialt och miljömässigt skydd som utgör hörnstenarna i den europeiska modellen.
Och, naturligtvis, utan unionen skulle vi inte ha kunnat ta emot och stödja de européer som har utstått ett halvt århundrades totalitärt förtryck.
Vi måste alla inrikta oss på att göra den nya utvidgade Europeiska unionen relevant och mottaglig för våra medborgare.
För att göra detta måste vi inrikta oss på det som förenar oss i stället för det som skiljer oss åt.
Vi måste inrikta oss på de frågor som är viktigast för medborgarna: arbetstillfällen, socialt och miljömässigt skydd, fred och säkerhet.
Dessa frågor har varit beståndsdelarna i EU: s framgång.
De måste även i fortsättningen stå i centrum för vår uppmärksamhet som ledare, lagstiftare och européer.
Den andra princip som underbyggde vår inställning till EU-frågorna var principen om rättvisa.
Vare sig en medlemsstat är stor eller liten – som Irland är – är det viktigt med regler.
Ännu viktigare är att dessa regler tillämpas rättvist, opartiskt och öppet.
Europeiska unionen har skapat ett område där alla frågor som berör medborgarna respekteras, där allas identitet stärks och allas grundläggande intressen och rättigheter skyddas.
Det är absolut nödvändigt att traditionerna jämställdhet, rättvisa och samarbete, som har varit Europeiska unionens huvudprinciper, förstärks i den nya utvidgade unionen.
När jag talade inför parlamentet i januari lade jag fram fem huvudarbetsområden för det irländska ordförandeskapet.
Vi ville ha ett snabbt och framgångsrikt resultat av regeringskonferensens arbete.
Vi ville ha en framgångsrik utvidgning, och vi ville göra framsteg i de pågående anslutningsförhandlingarna.
Vi var fast beslutna att se till att Europeiska rådets vårmöte bidrog till att ge ny livskraft och styrka till Lissabonstrategin.
Jag redogjorde detaljerat för denna fråga inför parlamentet i mars 2004.
På området för rättsliga och inrikes frågor ville vi genomföra åtagandena i Amsterdamfördraget och Tammerforsprogrammet.
Sist, men absolut inte minst, försökte vi ge Europeiska unionens externa dagordning förnyat sammanhang och ny drivkraft.
En av huvudfrågorna på vår dagordning, som jag till min glädje kan säga att vi nådde framgång med, var nomineringen av en ny ordförande för Europeiska kommissionen.
José Manuel Durão Barroso deltog till fullo i sökandet efter nästa ordförande för kommissionen.
Det var först mot slutet av processen som han tillät att hans namn kom upp som kandidat till tjänsten.
Jag blev därför mycket glad över att Europeiska rådet enhälligt enades om att föreslå José Manuel Durão Barroso som sin kandidat till ordförande för Europeiska kommissionen.
Vid en sådan avgörande tidpunkt i unionens utveckling kunde vi inte ha funnit en bättre kandidat.
José Manuel Durão Barroso är en man som har ledaregenskaper och beslutskraft.
Han är en engagerad europé och har en djup förståelse för alla medlemsstaters intressen, stora som små, gamla som nya.
Jag tvekar inte att rekommendera honom till er.
Jag är också glad över att det var möjligt att enas om andra viktiga utnämningar.
Javier Solana, som har varit enastående i sina nuvarande funktioner, kommer att fortsätta på posten som rådets generalsekreterare, och Pierre de Boissieu kommer att fortsätta som ställföreträdande generalsekreterare.
När den europeiska konstitutionen träder i kraft, efter det att den ratificerats i alla medlemsstater, kommer generalsekreteraren och den höge representanten Javier Solana att bli unionens första utrikesminister.
En särskild höjdpunkt under vårt ordförandeskap var naturligtvis den överenskommelse om en ny konstitution som vi nådde vid regeringskonferensen den 18 juni.
Detta var kulmen på över två och ett halvt års arbete, vilket inleddes med Laekenförklaringen i december 2001.
Den nya konstitutionen är ett bevis på det engagemang och den politiska vilja som finns hos alla deltagare i Europeiska konventet och i regeringskonferensen.
I dag vill jag ändå ge ett särskilt erkännande till Europaparlamentets arbete.
Genom hela processen, i Europeiska konventet och under regeringskonferensen, har parlamentet visat ett djupt engagemang för Europeiska unionen och för de medborgare vars intressen det direkt företräder.
Resultatet av konventets arbete – varav det mesta förblev oförändrat under regeringskonferensen – avspeglade i synnerhet många av de frågor som lades fram för diskussion av parlamentets företrädare.
Jag är även medveten om att samma positiva, flexibla och konstruktiva inställning rådde under hela regeringskonferensen.
Jag vill särskilt erkänna parlamentets stora ansträngningar för att finna lösningar på frågor som är särskilt viktiga för det, och som det var nödvändigt att nå allmän enighet om.
Det skulle inte ha varit möjligt att nå en slutlig överenskommelse utan parlamentets medverkan och engagemang.
Jag vill varmt tacka er alla, i synnerhet Elmar Brok och Klaus Hänsch och naturligtvis Europaparlamentets förre talman, Pat Cox.
De var till enorm hjälp och oerhört stöd och visade ett stort engagemang för mig och Dick Roche, min Europaminister, som är här med mig i dag.
Vi uppskattar djupt all deras hjälp.
Vid det här laget känner ni alla väl till konstitutionens innehåll.
Jag vill ändå belysa några av de grunddrag som gör den till ett så positivt steg framåt för unionen.
Vi har i ett enda dokument tydligt lyckats fastställa vad unionen är och vad den gör.
Vi har fastställt en uppsättning värderingar och mål som vi alla kan dela och som gör Europeiska unionen unik i världen.
Vi har stärkt Europeiska unionens demokratiska legitimitet genom att utöka Europaparlamentets befogenheter.
Vi har också stärkt de nationella parlamentens roll och öppnat ministerrådet för mer offentlig granskning.
Vi har klargjort befogenhetsfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna.
Det är nu klart hur besluten fattas, och vem som har rätt att fatta dem.
Subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna har också stärkts.
Stadgan om de grundläggande rättigheterna ingår nu fullständigt i konstitutionen.
Ett viktigt framsteg på området för mänskliga rättigheter är att unionens institutioner och medlemsstater kommer att vara bundna av stadgan när de tillämpar unionens lagstiftning, och unionens medborgare kommer att ha rätt till rättslig upprättelse om de anser att deras rättigheter inte har upprätthållits.
Dessutom kommer unionen att ansluta sig till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, vilket kommer att bidra till att garantera konsekvens mellan domstolarna i Strasbourg och Luxemburg.
Vi har enats om en institutionell ram som fullständigt respekterar alla medlemsstaters rättigheter i alla unionens institutioner.
Varje medlemsstat kommer att utse en medlem av kommissionen fram till 2014.
Då kommer åtgärder att vidtas för en mindre kommission med ledamöter från två tredjedelar av medlemsstaterna som väljs på grundval av fullständigt jämbördig turordning, om inte Europeiska rådet enhälligt beslutar om en annan utformning.
Vi har följaktligen tillhandahållit en grund för en effektiv kommission inför framtiden, något som, och jag vet att ni håller med mig, är av central vikt för unionen.
Principen om omröstning med dubbel majoritet, som är ett uttryck för den dubbla karaktären hos en union av stater och medborgare, kommer att genomföras på ett sätt som respekterar de frågor som alla deltagarna i regeringskonferensen anser vara viktiga och som ökar beslutsfattandets effektivitet.
Arrangemanget av det nya ordförandeskapet, som sammanför tre medlemsstater för att genomföra ett överenskommet program, kommer att bidra till att rådet blir mer effektivt och ändamålsenligt.
Den nya ständiga ordföranden för Europeiska rådet, utrikesministern och tjänsten för externa åtgärder kommer att stärka samordningen och ge unionen möjlighet att spela en effektivare roll i omvärlden.
Allt detta är anmärkningsvärda prestationer, som många trodde var omöjliga i början av konventets arbete.
Jag tackar alla i konventet, alla som hjälpt oss, min goda kollega kommissionens ordförande Romano Prodi, hans kolleger som arbetade så hårt för att hjälpa oss i vårt arbete och naturligtvis Valéry Giscard d ' Estaing, som var konventets ordförande.
Arbete pågår nu för att förbereda texten för undertecknande av stats- och regeringscheferna den 29 oktober i Rom.
Efter undertecknandet kommer uppmärksamheten att inriktas på ratificeringen, vilken bör vara avslutad senast den 1 november 2006.
Några medlemsstater kommer att hålla folkomröstningar, andra kommer att ratificera texten genom parlamentariska förfaranden.
Oavsett vad medlemsstaterna väljer att göra åligger det oss alla att förklara vad konstitutionen innehåller och varför den kommer att bli så fördelaktig för unionen, medlemsstaterna och i synnerhet för våra medborgare.
De frågor som lades fram vid Europeiska rådet i Laeken i december 2001 – hur vi skall göra unionen mer effektiv och ändamålsenlig, hur vi skall förbereda den för att fylla en effektivare funktion i omvärlden och hur unionen skall föras närmare sina medborgare – har besvarats väl.
Vår nya konstitution kommer att göra oss rustade för att, med tillförsikt, möta de utmaningar som unionen står inför när den fortsätter att vidgas och fördjupas.
Under de senaste åren har unionen genomgått en långvarig och omfattande process för att ändra fördragen.
Nu måste vi ha tillförsikt och se den nya konstitutionen som unionens grundval på samma sätt som Romfördraget har tjänat oss så väl i över ett halvt århundrade.
Vi måste nu helt inrikta oss på att utforma och genomföra den politik som våra medborgare förväntar sig av oss.
Allteftersom vår union utvidgas kommer det att vara av central vikt att den fortsätter att fatta beslut som tjänar våra medborgares behov.
Den nya europeiska konstitutionen kommer att göra det möjligt för oss att konstruktivt ta itu med unionens framtida utmaningar och möjligheter.
Under vårt halvår som ordförandeskap hade Irland äran och förmånen att den 1 maj välkomna tio nya medlemsstater in i Europeiska unionen.
Vi markerade denna tilldragelse med en formell och symbolisk ceremoni – en ” välkomstdag ” – i Dublin.
Detta var ett verkligt historiskt ögonblick för Europeiska unionen.
Det var en stund av stora möjligheter och stort hopp för alla Europas folk.
Utvidgningsprocessen avslutades naturligtvis inte den 1 maj.
Vi gläder oss åt att ha nått avsevärda framsteg i förhandlingarna med Bulgarien och Rumänien.
Europeiska rådet noterade med stor tillfredsställelse att Bulgarien preliminärt hade avslutat förhandlingarna om alla kvarstående kapitel.
Dessutom gjorde Rumänien avsevärda framsteg, och stängde preliminärt tre kapitel om gemenskapens regelverk.
Som ett exempel på ett mycket konkret steg framåt mot anslutningen har det nederländska ordförandeskapet just inlett arbetet med ett utkast till anslutningsfördrag.
Vi uppmuntrar båda länderna att upprätthålla och påskynda sina ansträngningar och ser fram emot deras anslutning i januari 2007, om de är redo.
Vid Europeiska rådets junimöte välkomnades de betydande framsteg som Turkiet har fortsatt att göra i reformprocessen och den turkiska regeringens ihärdiga ansträngningar för att uppfylla de politiska Köpenhamnskriterierna.
Unionen har på nytt bekräftat sitt åtagande att inleda anslutningsförhandlingar med Turkiet utan dröjsmål om Europeiska rådet i december 2004 beslutar att Turkiet uppfyller de politiska kriterierna.
Detta beslut kommer att fattas på grundval av kommissionens rapport och rekommendation.
Det kommer att fattas på ett objektivt och öppet sätt.
Under sitt junimöte beslutade Europeiska rådet även att Kroatien är ett kandidatland för medlemskap och att förhandlingar bör inledas i början av 2005.
Vårt ordförandeskap hade ansvar för att leda den inledande förhandlingsfasen om den framtida budgetplanen som kommer att fastställa unionens finansiering från 2007 till 2013.
Vårt mål var att undersöka kommissionens förslag i detalj och ge återkoppling till kommissionen inför utarbetandet av dess lagstiftningsförslag.
Vi gjorde detta, och Europeiska rådet ansåg att den rapport vi utarbetat var ett användbart bidrag.
I juni enades vi också om att nå en politisk överenskommelse om denna fråga nästa år.
Vårt ordförandeskaps fokus på området för rättsliga och inrikes frågor var att uppfylla åtagandena i Amsterdamfördraget och i det bredare Tammerforsprogrammet för inrättandet av ett område för frihet, säkerhet och rättvisa.
Vi antog direktivet om normer för asylberättigande och nådde en politisk överenskommelse om direktivet om asylförfaranden.
De två hörnstenarna för ett gemensamt asylsystem finns nu på plats.
Vi sköt upp överenskommelsen om inrättandet av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid de yttre gränserna.
Detta är en viktig åtgärd i ansträngningarna för att bekämpa olaglig invandring.
Vi nådde även en politisk överenskommelse om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier och därmed sammanhängande syften, i vilken det positiva bidrag som den lagliga invandringen utgör för unionen erkänns.
Vi arbetade för att underlätta bättre tillgång till gränsöverskridande rättvisa för unionsmedborgare, genom att till exempel anta direktivet om brottsoffer för att garantera att dessa får ersättning.
År 2004 markerar slutet på detta femåriga Tammerforsprogram.
I juni enades Europeiska rådet om att det är dags att inleda nästa fas av processen, och kommissionen kommer nu att utarbeta förslag som kommer att övervägas i december.
När det gäller terrorismen, som har med detta att göra, och i efterdyningarna av de förfärliga terroristattackerna i Madrid, antog Europeiska rådet ett uttalande om bekämpning av terrorism vid sitt möte i mars.
I juni noterade vi de avsevärda framsteg som gjorts med att genomföra de åtgärder som fastställs i uttalandet och det arbete som skall genomföras av EU: s samordnare för kampen mot terrorism.
De kommande stegen har nu stakats ut i den omarbetade handlingsplanen, vilken också antogs i juni.
På området för yttre förbindelser arbetade vi för att ge förnyat sammanhang och drivkraft till Europeiska unionens komplicerade externa dagordning, som vägleds av den europeiska säkerhetsstrategi som antogs av Europeiska rådet i december förra året.
Jag anser att våra ansträngningar på detta område var mycket framgångsrika.
Vi betonade effektiv multilateralism, konfliktförebyggande och utveckling av en europeisk säkerhets- och försvarspolitik.
Vi arbetade för att stärka och utveckla nyckelpartnerskap, däribland de transatlantiska förbindelserna, på grundval av våra delade intressen och värderingar.
Vi arbetade hårt för att se till att millennieutvecklingsmålen, med deras starka betoning på fattigdomsutrotning, hållbar utveckling och hiv / aids-pandemin, gavs den starka inriktning som dessa frågor förtjänar.
Många av er i parlamentet följer nära en rad olika frågor som berör yttre förbindelser som är av särskilt intresse för er och era väljare.
Ni känner följaktligen till de framsteg som har gjorts under de gångna sex månaderna och vad som återstår att göra inom många utmanande områden.
När det gäller dessa frågor – vare sig det rör de transatlantiska förbindelserna, Europeiska unionens engagemang i Afrika eller behovet av att stärka våra förbindelser med Ryssland och Asien – kan vi rapportera verkliga och varaktiga framsteg.
Vi har delat ut en rapport om Irlands ordförandeskap till samtliga parlamentsledamöter, i vilken vi beskriver de viktigaste framstegen när det gäller de yttre frågorna under vårt halvår samt utvecklingen när det gäller unionens interna dagordning.
Jag besvarar gärna era frågor under den följande debatten.
Dessa sex månader har varit utmanande och givande för oss alla.
När jag talade inför parlamentet i början av vårt ordförandeskap sade jag att vårt övergripande mål var att säkra resultat som skulle få positiva följder för européernas liv.
Jag är fast övertygad om att unionen har tagit ett stort steg framåt i och med den framgångsrika utvidgningen, överenskommelsen om den europeiska konstitutionen, de goda framsteg som har gjorts med Lissabonmålen och rättsliga och inrikes frågor under de senaste sex månaderna samt våra förbindelser med nyckelpartner.
Vi måste alla fortsätta att arbeta för att kommunicera bättre med våra medborgare, så att de blir bättre informerade och mer engagerade i unionens utveckling, som påverkar deras dagliga liv på så många positiva sätt.
Jag tvivlar inte på att Nederländernas ordförandeskap kommer att bli lika framgångsrikt som utmanande.
Liksom parlamentet önskar jag det lycka till.
Temat för Irlands ordförandeskap var ” européer i samarbete ”.
Under det senaste halvåret anser jag att rådet och Europaparlamentet har samarbetat på ett exemplariskt sätt.
Denna erfarenhet har gjort att jag är starkt övertygad om att vi, genom att samarbeta – som medlemsstater och institutioner – kan bygga ett bättre Europa och bidra till en rättvisare, säkrare och fredligare värld.
Det är en stor ära för mig att rapportera om det irländska ordförandeskapets halvår, men det handlar inte bara om dessa sex månader, eftersom alla ordförandeskap har en introduktion på ungefär ett år.
Under de senaste 18 månaderna har jag följaktligen haft kontakt med ledarna för parlamentets politiska grupper.
Jag vill tacka dem för den tid de gav mig och för deras besök i Dublin i december 2003.
De gav mig mycket goda råd.
Under ordförandeskapet var både minister Brian Cowen och i synnerhet minister Dick Roche här många gånger.
Alla mina kolleger bemöttes mycket väl.
Vi är fast beslutna att föra ett nära samarbete med parlamentet, att ägna det mycket tid och lyssna till dess åsikter för att avspegla dessa genom institutionerna och vårt arbete.
Erfarenheten har varit oerhört givande.
Det var en utmaning för ett litet land.
Vi kan inte skicka 800 tjänstemän till Europeiska rådets möten, inte heller tre flygplan.
Vi har ingen ofantlig byråkrati.
Vi har ambassadör Anne Anderson och hennes personal, som arbetade mycket hårt för oss i Bryssel, och vår personal som arbetade här i parlamentet.
Vi var ett litet lag, och på så vis lärde vi känna så många människor här personligen.
Av den anledningen vill jag säga hur det gläder mig att vara här i dag för att tacka er för ert samarbete och önska det nya parlamentet lycka till, i synnerhet de nyvalda ledamöterna.
De inleder en spännande fas i sina politiska karriärer.
Till de återvändande ledamöterna vill jag säga att jag hoppas att Irland kan upprätthålla de goda förbindelser som vi har upprättat.
Jag vill särskilt önska alla mina irländska kolleger av alla politiska övertygelser lycka till under de kommande sex månaderna.
Avslutningsvis, som jag sade till er i början, talman Borrell, har ni ett svårt arbete att utföra – en mycket krävande uppgift – såväl inom parlamentet som internationellt.
Jag önskar er all lycka med detta.
