# ID: svediakorp-gov448437
# author: Talmannen. (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-07-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 975
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Mina damer och herrar!
Mina första ord som Europaparlamentets talman måste bli några ord av tacksamhet, men också av förpliktelse och framåtblickande, men framför allt tacksamhet.
Allra först ett tack till ålderspresident Giovanni Berlinguer, för hans sätt att leda vårt första sammanträde denna mandatperiod, ...
... och för det andra till de kandidater som har erbjudit sin förmåga och vilja att tjäna EU som parlamentets talman.
Jag är säker på att jag kommer att kunna samarbeta i en ärlig och positiv anda med dem och dra nytta av Francis Wurtz stora politiska erfarenhet från Europaparlament och av Bronisław Geremeks erfarenhet av de händelser som har format vårt Europa.
Jag måste uttrycka min respekt för och min vilja att samarbeta med de ledamöter som av olika skäl inte röstade på mig liksom min tacksamhet till alla som gav mig sitt förtroende, däribland Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, som nominerade mig som kandidat.
Den majoritet jag har fått ger stabilitet åt vår institution, och efter debatten och det demokratiska beslut som har fattats anser jag mig nu ha all den legitimitet jag behöver för att leda parlamentets arbete, och jag uppmanar er alla att arbeta effektivt från och med nu.
Jag vill berömma vår förre talman, Pat Cox, för hans sätt att utföra sitt arbete de senaste trettio månaderna.
Han har varit en lysande talman, fylld av respekt för samtliga grupper och ledamöter, mycket aktiv i arbetet med Europas återförening och alltid uppmärksam när det gäller att synliggöra parlamentet i politiken.
Konventets själva existens och den drivkraft som parlamentet har gett åt dess arbete beror i hög grad på Pat Cox ’ vilja att föra unionen bort från det mellanstatliga och göra parlamentet till EU-medborgarnas företrädare, vilket nu uttryckligen erkänns i utkastet till konstitution.
Jag vill också passa på att tacka de ledamöter från alla länder som har företrätt vårt parlament i konventets arbete, för deras insatser.
Jag vet av egen erfarenhet hur viktigt deras bidrag var och även om jag inte kan nämna dem alla vid namn vill jag ändå understryka den viktiga rollen hos de ledamöter som företrädde oss i presidiet: Klaus Hänsch och Íñigo Méndez de Vigo, samt Elmar Brok, som följde regeringskonferensen.
Som parlamentets talman vill jag slutligen särskilt välkomna de ledamöter som företräder de tio nya medlemsstaterna, och jag hoppas att ledamöter från Rumänien och Bulgarien snart kommer att ansluta sig till oss och därmed göra slut på det som Milan Kundera kallade kidnappningen av halva Västerlandet.
Och när jag ändå citerar denne store europeiske författare vill jag påminna om att i filmen ” Varats olidliga lätthet ” är de tak och kupoler som vi tror finns i Prag egentligen belägna i Lyon, ett bra bevis för den gemensamma identiteten hos två delar av ett område som har ärvt samma kultur.
Därför menar jag i detta ögonblick, som för mig är mycket känslofyllt, att demokrati inte bara är ett politiskt organiserat system som bygger på institutioner valda av medborgarna.
Demokrati – och det gäller framför allt vårt system som innefattar många nationer och därför är mer komplicerat – bygger på en uppfattning om människan som fanns före styrelseskicken.
Jag är medveten om det tunga ansvar som hädanefter vilar på mig i vilket kärleken till demokratin och till Europa förenas i en och samma utmaning, och jag vill vänta med att presentera min strategiska vision för denna mandatperiod till nästa plenarsammanträde efter sommaren.
Jag anser att detta är bäst av två skäl: För det första därför att vi måste få tid och tillfälle att utbyta intryck och att gemensamt utarbeta denna strategiska vision tillsammans med vice talmännen, när dessa har blivit valda, och med de politiska gruppernas ledare.
Vi måste alla bidra till en vision som inte bara är talmannens utan hela kammarens.
För det andra är rådets ordförande här i dag och om några timmar kommer vi att lyssna till José Manuel Durão Barroso, som är rådets kandidat till posten som kommissionens ordförande och som parlamentet kommer att rösta om, och jag anser att vi behöver en tidpunkt som är mer medievänlig än vad som är fallet nu, då så mycket annat händer.
Som jag redan har sagt i min presentation är det mitt politiska ansvar att göra allt jag kan för att Europaparlamentet skall bli delaktigt i processen att ratificera det konstitutionella fördraget, särskilt i de länder som skall hålla folkomröstning.
Vi vet alla att vi, utöver denna stora fråga, redan har fullt upp med andra ärenden: den nya kommissionen, att skapa nya yrkesmässiga förbindelser med den och med rådet, att granska EU: s budgetplan, att analysera läget för stabilitets- och tillväxtpakten efter EG-domstolens olyckliga beslut nyligen, framtida utvidgningar, att genomföra parlamentets nya lagstiftande befogenheter och att fortsätta det arbete som påbörjats av Pat Cox i samarbete med de nationella parlamenten och Europa – Medelhavsförsamlingen.
Därutöver måste vi uppmärksamma många internationella frågor.
Omvärlden knackar på EU: s dörr och särskilt på parlamentets.
De mest brådskande frågorna är nog de som rör den dramatiska situationen i Mellanöstern.
Mina damer och herrar, ärade ledamöter av Europaparlamentet!
Det återstår bara för mig att försäkra er om att jag kommer att satsa all min viljekraft och förmåga, allt mitt förstånd och all min passion på att kunna leva upp till den höga institutionella och strategiska ställning som ni har anförtrott mig.
Mitt sista tack går till alla anställda vid denna institution utan vilkas insatser vi inte skulle kunna utföra vårt arbete.
Tack så mycket, allihop.
