# ID: svediakorp-gov448408
# author: Talmannen. (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 3,051
# sentences: 137
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Punkten är avslutad.
– Jag vill på parlamentets vägnar välkomna Republiken Moçambiques president och Afrikanska unionens ordförande Joaquim Chissano till åhörarläktaren.
Flera kolleger och jag hade ett utmärkt åsiktsutbyte med presidenten tidigare i dag.
Jag är säker på, herr president, att ert besök har varit intressant och informativt och kommer att förbättra våra förbindelser i framtiden.
Jag vill också välkomna hennes kungliga höghet kronprinsessan Victoria av Sverige, som i dag återigen har tagit plats på åhörarläktaren.
– I dag, kolleger, är det sista gången jag har förmånen att tala till denna kammare i egenskap av talman.
Det är ett tillfälle för eftertanke och tillbakablick på detta mandat.
Tack vare det beslutsamma ledarskapet av våra utskott och deras ordförande tycker jag att ni, ledamöterna i denna kammare, kan vara stolta över ett gediget lagstiftningsarbete.
Ni har hanterat ett viktigt skifte och har varit ett extremt hårt arbetande parlament under hela mandatperioden.
Ert arbete har visat att ett Europaparlament som åläggs ett ansvar tar sitt ansvar.
Omfattningen av vårt engagemang i lagstiftningen och vårt engagemang i de europeiska institutionerna, som har bidragit till ett klimat av förtroende, har medfört legitimitet, effektivitet och tillit.
Omfattningen av vår oerhörda – om jag så får säga – utgångshastighet de senaste månaderna, som omfattar antaganden av över 80 betänkanden vid våra senaste sammanträdesperioder, vittnar om en allmän upptrappning av parlamentets arbete under dess femte mandat.
Lärdomen är att parlamentet fyller en politisk funktion – och jag hoppas att väljarkåren inser detta i juni.
Det centrala budskapet för detta mandat är att Europaparlamentet har visat sig vara en erfaren och pålitlig lagstiftningspartner för rådet och kommissionen.
Vi har alltid gett politiken företräde.
Under de fem senaste åren har vi lyckats avsluta 403 medbeslutandeförfaranden och 86 förlikningsförfaranden.
Det är 250 procent mer än under de fem föregående åren.
Det var endast två förslag som inte antogs och det skedde genom ett demokratiskt val: uppköpsdirektivet 2001 och hamntjänstsdirektivet 2003.
Detta parlament, som har verkat mellan 1999 och 2004, lämnar efter sig en lagstiftning som kommer att göra det möjligt att förbättra livskvaliteten för våra folk och fastställa villkoren för ökat välstånd.
Förteckningen över lagstiftningen illustrerar hur omfattande och genomgripande vår verksamhet är inom områden som miljö, transport, kulturellt utbyte, finansiella tjänster och konsumentskydd.
Vi har också använt våra lagstiftningsbefogenheter med flexibilitet och kompetens: 28 procent av våra medbeslutandeförfaranden antogs vid första behandlingen, hälften av det totala antalet avslutades vid andra behandlingen genom förlikning.
Vi har med andra ord inte alltid använt vår parlamentariska befogenhet maximalt, utan vi har använt våra befogenheter strategiskt och med en stark politisk medvetenhet.
Vid slutet av vårt mandat kan vi i parlamentet – som den enda av de lagstiftande institutionerna i denna union – skryta med en hundraprocentig lagstiftningsförteckning som vi verkligen kan vara stolta över att ha genomfört under mandatet.
Som ni vet föreslog och nådde vi ett viktigt interinstitutionellt avtal för framtiden och bättre lagstiftning.
Lagstiftningen har varit en viktig uppgift, men det är inte den enda uppgift vi har haft.
Vår verksamhet har varit mycket mer omfattande.
När det gäller budgeten, till exempel, visar siffrorna tydligt – och se till att detta budskap når fram till rådet med tanke på det konstitutionella fördraget – att detta parlament har varit försiktigt när det gäller den diskretionära utgiften för gemenskapens budget, verkligen mer försiktigt än den andra parten i budgetmyndigheten – rådet.
Vi har återigen visat att tilldelningen av ansvar på budgetområdet i sin tur genererar parlamentariskt ansvar.
Parlamentet har lärt sig läxan om utövande ansvarsskyldighet genom erfarenheten från 1999.
Den allt större rollen för kammaren och budgetkontrollutskottet visar hur vi har tagit till oss lärdomarna av den tidigare krisen, särskilt att parlamentarisk ansvarsskyldighet är ett nödvändigt krav vid myndighetsutövning från unionens sida, och inte bara ett extra tillbehör.
Befogenheten att samtycka har utövats ansvarsfullt, till exempel när kammaren samtyckte till anslutningsfördraget.
Samtidigt har diskussionerna och omröstningarna om ett passagerarregister mer än väl visat att parlamentet inte är någons nickedocka.
I allt högre grad har vi som parlamentariker kunnat ge uttryck för den oro som folk känner där de befinner sig.
Debatterna om till exempel ” Erika ” - och ” Prestige ” - katastroferna ledde till en verkligt effektiv lagstiftning.
Sammanfattningsvis har vårt parlament varit en effektiv lagstiftare, en försiktig budgetplanerare, Europeiska unionens plattform för utövande ansvarsskyldighet och en effektiv företrädare för Europas folk.
Kolleger!
Ni kanske kommer ihåg de övergripande mål som jag satte upp när jag talade till er efter att jag blivit vald: att delta i utvidgningen, att förbättra kommunikationen med medborgarna och att främja interna reformer i vår kammare, särskilt ledamotsstadgan.
Jag har engagerat mig i alla tre målen och vill nu rapportera tillbaka till er i dag.
Jag har fullgjort ett omfattande och fulltecknat schema som talman.
I parlamentet har jag haft 90 sammanträden med talmanskonferensen med 669 punkter på dagordningen.
Jag har haft 54 sammanträden med kammarens presidium om 934 punkter på dagordningen.
Jag har haft 450 andra sammanträden i detta Europaparlament.
Jag har haft 334 sammanträden med besökande personer och politiker och 16 besök av statschefer.
Jag har representerat er i denna kammare vid 12 sammanträden med Europeiska rådet.
Utanför parlamentet har jag på era vägnar gjort 203 besök i Strasbourg och Bryssel.
Jag har varit i 33 stater, däribland Europeiska unionens stater och blivande kandidatländer.
I 24 stater har jag haft förmånen att tala på era vägnar vid plenarsammanträden i nationella parlament.
Jag har gett mer än 1 000 medieintervjuer i Bryssel och Strasbourg och lika många under mina 203 besök utomlands på era vägnar.
Jag har vid 24 tillfällen talat till denna kammare utöver de vanliga plikterna för ordförandeskapet och jag har hållit 130 större tal utanför denna kammare på era vägnar.
Vår korrespondens uppgår totalt till nästan 10 000 skrivelser och ytterligare 10 000 ärenden.
Jag tackar mitt kabinett för dess uthållighet och dess arbete.
Min främsta prioritering – och det övergripande allmänna syftet med mitt ordförandeskap – har varit utvidgningen, som nådde sin kulmen den här veckan.
Det arbete som har utförts av vice talmännen, presidiet, gruppledarna och talmanskonferensen, det långsiktiga budgetarbetet för tidig integration, allt detta har inneburit att vårt arbete den här veckan med vårt nya parlament i ett Europa med 25 stater har fungerat helt friktionsfritt.
Jag är stolt över detta faktum.
Detta skedde inte av en tillfällighet, det var en del av en strategisk politisk och administrativ plan.
Jag tackar Julian Priestley och hans grupp för det professionella arbete de har lagt ned på det här.
Hur har vi parlamentariker bidragit till utvidgningen?
Vi har bidragit genom insatserna av vårt utskott för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik och av våra föredragande, genom våra politiska grupper och genom mina egna besök.
Vi har blåst liv i politiken.
Vi har åstadkommit ett EU som bygger på värderingar.
Vi har försökt förmedla ögonblickets historiska och spännande karaktär och åskådliggöra detta för EU: s medborgare.
Vi har fört debatten vidare från det andefattiga i regelverket till ögonblickets vitalitet, vi har uppmuntrat till nödvändiga kompromisser och nått nödvändig enighet om budgetplanen.
Samtidigt har möjligheten till medlemskap lett till en enorm omvandling också i de nya staterna.
I parlamentet har vi betonat den parlamentariska dimensionen.
November 2002 var ett särskilt etappmål när vi inbjöd alla parlamentariker att vara med oss före toppmötet i Köpenhamn samma år.
År 2003 var parlamentens och parlamentarismens år.
Ni tog det unika steget – det var första gången det skedde även om detta var den femte utvidgningen – att bjuda in parlamentsledamöter från varje stat som observatörer, och det hedrar er.
Låt mig uttrycka förhoppningen att detta försoningens Europa skall innebära att försoning kan och kommer att uppnås i Cypern och att vår sista delade huvudstad så småningom kan återförenas.
Utvidgningen medförde ett erkännande av behovet av en ny regelbok för unionen och av att sammankalla ett konvent för att förbereda EU: s framtid.
Mot alla förväntningar antogs konventets förslag, som lades fram av detta parlament och av vårt utskott för konstitutionella frågor, och mot mångas förväntningar visade det sig bli en total framgång.
Det finns fortfarande arbete som behöver göras när det gäller det konstitutionella fördraget.
Låt mig försäkra kammaren här i dag att under denna övergångsperiod – nu och fram till juli, då kammaren återsamlas för sitt sjätte mandat – tänker jag, tillsammans med våra företrädare Klaus Hänsch och Elmar Brok och gruppledarna, beslutsamt arbeta för att se till att Europaparlamentet spelar en så framträdande roll som möjligt de återstående veckorna.
Låt mig formulera denna föresats: vi kommer att samarbeta för ett framgångsrikt genomförande av ett konstitutionellt fördrag under det irländska ordförandeskapets mandat.
När det gäller ekonomiska reformer har parlamentet gjort vad som har krävts av oss.
Det finns inga brister när det gäller Europaparlamentets förmåga att nå sina mål, men det gör det tyvärr för Lissabon, en stor brist som riskerar att bli en brist på trovärdighet.
Kommunikation är ett nödvändigt och växande krav för en parlamentarisk demokrati, särskilt för ett parlament som vårt, som omfattar en hel kontinent.
Vi har intensifierat vår kommunikation med övriga europeiska institutioner och nationella parlament.
Genom att göra så har vi visat att Europaparlamentet är en beslutsam och pålitlig partner för europeisk utveckling.
Nästa parlament gör klokt i att investera ännu mer resurser i kommunikation och i att sälja vårt koncept – ett koncept som vi kan vara stolta över.
Men – och detta är min bestämda uppfattning – ingen information och inga informationskampanjer kan ersätta en realpolitik som baseras på övertygelse, engagemang och förnuft.
Vi parlamentariker står i direkt kontakt med våra väljare.
Vi känner till deras farhågor och förväntningar.
Vi måste skapa visioner och ge ledning.
Vi är en nödvändig länk i en obruten kedja av demokratisk ansvarsskyldighet mellan våra väljare, regioner, stater och det europeiska idealet.
De svåra dagarna och veckorna 2003, när vi genomgick Irakkrisen i Europeiska unionen, innebar en motgång för effektiv multilateralism inom ramen för FN men också för Europeiska unionen och de transatlantiska förbindelserna.
Vi har mycket att reflektera över och lärdomar måste dras för framtiden.
Krisen utgjorde en avvikelse från vårt europeiska handlingssätt.
Den visade att institutionella och konstitutionella bestämmelser riskerar att bara bli ett tomt skal om de inte underbyggs av en politisk vilja och ett gemensamt allmänt syfte.
Detta mandat har präglats av vårt ställningstagande för verklig anständighet i internationella frågor och för europeiska värderingar.
Jag är mycket stolt över att vi har tagit ställning för en rättvis rättslig prövning i Internationella brottmålsdomstolen, vilket inte skett i Guantanamo Bay.
Min stora stolthet över vår bekräftelse av multilateralism nådde sin höjdpunkt när FN: s generalsekreterare Kofi Annan var på besök den 29 januari 2004 och tog emot Sacharovpriset på FN: s vägnar och för de kolleger som dog i Bagdad.
Det signalerade på ett kraftfullt och känslofullt sätt vårt parlaments engagemang i det multilaterala sättet att bedriva politik.
Vi har försökt att utveckla förbindelser inom andra områden, till exempel med Ryssland och USA.
Vi har haft en viss begränsad framgång, men mer behöver göras.
Jag kan med stor stolthet berätta för er om målet att upprätta den parlamentariska församlingen för Europa – Medelhavsområdet, som inrättades i mars förra året i Aten.
Som ni vet spelade parlamentet från början en central roll för att se till att församlingen från och med dag ett skulle vara ett effektivt instrument för demokratisk dialog, där pluralismen är påtaglig och verklig.
När det gäller reformer, det sista ämnet som jag gav löften om för nästan två och ett halvt år sedan, har presidiet utfört ett viktigt internt arbete under rubriken ” Raising the Game ” i form av nya interna strukturer, där tyngdpunkten inför nästa mandat ligger på att stödja ledamöterna genom att ge rättslig och förfarandemässig rådgivning i en omfattning och av en kvalitet som förut inte var möjlig.
Dessa reformer har varit konkreta och nyttiga och jag hyser inga tvivel om att de kommer att bidra med kvalitet och förbättring till vårt arbete.
En stor besvikelse under mitt mandat har dock slutligen varit rådets misslyckande att få kvalificerad majoritet för antagandet av en gemensam stadga för ledamöterna i Europaparlamentet.
Vi gick med på kompromisser, även dem som föreslogs av rådet, men ändå blockerade en minoritet vår väg i sista ögonblicket.
Ett system där ledamöterna i samma parlament har 25 olika rättsliga och finansiella system är enligt min uppfattning varken önskvärt eller hållbart på lång sikt.
Även om våra ansträngningar inte bar frukt denna gång är det min starka förhoppning att stadgan slutligen kan antas i början av nästa mandatperiod.
Som ni vet och som ni har visat genom ert sätt att rösta behöver parlamentet uppenbart reformeras.
När det gäller frågan om utgifter har viktiga framsteg gjorts av parlamentet i reformeringen av våra regler och bestämmelser för att se till att insynen och ansvarsskyldigheten ökar.
Särskilda reformer för reseersättningar, sekretariatsersättning och andra ersättningar har beslutats av presidiet och kvestorerna under de senaste åren och har fortsatt under mitt ordförandeskap.
Inledningsvis eftersträvade jag en övergripande reform baserad på två delar: en rättvis behandling av ledamöterna i kammaren baserad på jämlikhet samt insyn i ersättningar som skall baseras på de faktiska kostnaderna.
Rådets misslyckande är inte vårt misslyckande.
Men det är beklagligt – och låt mig klargöra detta igen – att det för närvarande pågår en kampanj överallt där tvivelaktiga och bedrövliga metoder tillämpas vars huvudsyfte verkar vara att försöka misskreditera denna institution och där man försöker ifrågasätta hedern hos ledamöterna i denna kammare.
Detta har gjorts för att utan bevis orsaka maximal skada för enskilda personer, deras karriärer och deras familjer.
Det är skamligt.
Vi har nu en erfarenhet på cirka 50 år av europeisk politiskt arbete.
Under den perioden har politiken och väldigt många aspekter av det dagliga livet i våra medlemsstater i hela unionen ” europeiserats ”.
Europeisk allmän ordning och reglering är djupt inpräntad i den nationella politiska beslutsfattande miljön, men även om vi har en ” europeiserad ” policy söker vi fortfarande efter sättet att ” europeisera ” själva politiken.
Jag har därför försökt att förmedla detta budskap, särskilt under det senaste året.
Det finns en sådan mängd europeiska frågor där vi har klart olika uppfattningar i våra många partier som är representerade här, att vi inte saknar en europeisk plattform för att utkämpa ett riktigt ordentligt europeiskt val.
Det är min uppmaning till er när ni går härifrån till det valet.
Håll fast vid EU och försök att se till att det inte bara handlar om halvtidsbedömningar och nationella eller lokala skönhetstävlingar, utan att det handlar om en verklig, gedigen utformning av Europas framtid.
Jag vill göra några slutliga kommentarer om genomförandet av mitt ordförandeskap.
Den framgång jag har haft under min korta tid är allas er förtjänst.
Jag vill tacka er alla, men kanske särskilt mina kolleger, gruppledarna, som tillsammans med mig har slitit i de politiska skyttegravarna vid så många tillfällen.
Jag inser klarare än vad jag gjorde inledningsvis att ni inte kan göra alla människor nöjda hela tiden.
Jag har alltid försökt att tjäna denna kammare opartiskt, utan baktankar och förutfattade meningar, att tjäna hela kammarens intresse och inte någon av dess delar.
Jag tycker verkligen att jag har försökt att arbeta efter de principer som förespråkades av min landsman Edmund Burkes, som i ett tal till sina väljare 1774 betonade att en vald representant inte bara är skyldig att arbeta hårt, utan att han förråder väljarna i stället för att tjäna dem om han offrar sitt eget omdöme för deras åsikter.
Jag står för de omdömen jag har gjort som talman och jag är beredd att bedömas efter dem.
Jag tackar mitt kabinett.
Jag tackar Europaparlamentet och återigen, mina ord räcker inte till för att tacka och lovorda Julian Priestley, Harald Rømer och ett fantastiskt ledarskap, ett professionellt ledarskap för gränsöverskridande offentliga tjänster av kvalitet i världsklass.
Tillåt mig att avsluta med en mycket mer personlig kommentar.
Att tjänstgöra som ledamot för Europaparlamentet i 15 år, som vice ordförande och ordförande för ELDR-gruppen i mer än sju år, som talman för denna kammare i nästan två och ett halvt år, har varit mitt livs största upplevelse.
Denna morgon har jag informerat min valkrets i Munster, med mycket blandade känslor kan jag försäkra er, att jag inte tänker ställa upp i det kommande valet.
Jag vill tacka folket i Munster för deras oupphörliga stöd under årens lopp.
Jag tackar dem som har stött mig samt min familj, av vilka några är här i dag.
Även om politiken aldrig avslutas har jag lämnat ett bidrag, och jag vet att andra finns där för att anta utmaningen.
EU har varit grunden för mitt politiska liv.
Jag tänker fortsätta att tjäna den saken på alla sätt jag kan.
Jag lämnar denna kammare, men mina vänskapsförhållanden, insikter och orubbliga respekt för vad detta parlament gör kommer aldrig att lämna mig.
Framför allt, mina tack till er alla för er vänskap och för ert stöd.
Jag måste ta ett djupt andetag!
