# ID: svediakorp-gov448374
# author: Prodi, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 371
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru Maes!
Ni tog upp ett antal mycket viktiga frågor och den första var nolltolerans.
Jag kan uppriktigt säga att vi, för första gången i EU-institutionernas historia, har genomfört en grundlig, genomgripande reform av våra arbetsmetoder, och för detta vill jag verkligen tacka kommissionär Neil Kinnock.
Detta brukar vara en uppgift som ingen vill ta på sig, just för att den under många långa år bara leder till huvudvärk och inte till några resultat.
Trots detta har vi ändå verkligen lagt grunden för nolltolerans.
Vi har stränga regler nu och jag hoppas att vi verkligen kommer att kunna följa dem.
De två andra frågorna ni tog upp är särdeles viktiga och jag skulle vilja koppla samman dem.
Då undrar ni kanske vad Afrika har med jämställdhet att göra?
Ni förstår, att häromdagen träffade kommissionen Afrikanska unionens kommission, där antalet kvinnor och män är lika stort.
Jag måste säga att jag skämdes en smula, för de lärde oss en viktig sak om att hänga med i utvecklingen.
När det gäller Medelhavsområdet vill jag säga att vår Medelhavspolitik är en grundläggande del av det som jag kallade vänkrets.
Vi får inte glömma bort att detta kommer att kräva betydande resurser under den närmaste femårsperioden.
Jag hoppas att Medelhavsstiftelsen och därefter Medelhavsbanken också kommer att godkännas direkt, för frågan om fred hänger på det.
Skiljemuren mellan våra olika kulturer är just den fråga där det för närvarande råder ett spänt läge, och det är denna mur som vi måste riva ned.
Genom ekonomisk dialog inom ramen för banken och kulturell dialog inom ramen för stiftelsen finns det därför goda utsikter till nära förbindelser och en krets av nära vänner i södra Medelhavsområdet.
Jag anser att ett annat starkt och genuint steg framåt har tagits de senaste dagarna i våra förbindelser med Libyen.
Detta har inte skett för demagogins skull utan för att vi verkligen måste skapa ett område med fred kring Medelhavet.
Ingen kan förstå situationen bättre än ni, som lever där mitt i den, men detta är avgörande för vår framtid.
