# ID: svediakorp-gov448353
# author: Prodi, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-05-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,565
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr Cox, mina damer och herrar!
I dag är ett högtidligt tillfälle för mig, för det är min sista chans att tala inför er, eftersom EU: s väljarkår om bara lite drygt en månad kommer att förnya parlamentets demokratiska mandat.
Det har varit fem år av nära och konstruktivt samarbete mellan kommissionen och parlamentet.
Ibland har vi haft våra meningsskiljaktigheter; ibland har våra förslag väckt hetsig debatt här i kammaren.
Debatten har dock alltid varit ärlig, öppen och konstruktiv.
Jag skulle därför vilja erbjuda er mitt uppriktiga tack för samarbetet och stimulansen och även för den kritik som har riktats mot mig.
Mina damer och herrar!
Samtidigt som ett kapitel avslutas inleds i dag ett nytt kapitel i historien om europeisk integration: ett viktigt nytt kapitel.
Vi har väntat länge på dessa dagar, men utvidgningen är äntligen ett faktum.
För mig är och förblir den 1 maj 2004 min bästa dag någonsin i kommissionen.
I själva verket leder utvidgningen in alla institutioner i framtiden, och kommissionen går nu in i en ny fas, en övergångsperiod som tar slut den 1 november.
Under de senaste veckorna har ni träffat kommissionärerna en och en under de diskussioner ni har haft med dem.
Jag kan i dag presentera dem som ett organ – det nya EU: s första kommission.
Under denna interimsperiod lägger vi upp övergången från den nuvarande kommissionen till den nya kommissionen med 25 ledamöter, som kommer att tillträda i november.
Det är anledningen till att vi har vidtagit den nya åtgärden att para ihop våra nya kommissionärer med tio redan tjänstgörande kommissionärer utan att tilldela portföljer, vilket skulle ha inverkat negativt på kollegiets arbete under dessa sista månader av dess mandat.
Dessa kommissionärer kommer dock att delta fullt ut i kollegiets beslut, och deras röster kommer att ha samma vikt som alla de andra kommissionärernas.
De kommer att få – i själva verket har de redan – ett större ansvar, eftersom de ännu tydligare är Europeiska unionens ansikte utåt för sina landsmän och landsmaninnor: de spelar en avgörande roll vid en tidpunkt när våra nya medborgare håller på att bekanta sig med unionen och dess arbetssätt.
Samtidigt som min kommission i formell bemärkelse går mot slutet av sitt egentliga mandat har vi från praktisk synpunkt en full dagordning framför oss.
Under de närmaste månaderna måste vi nå de strategiska mål som anges i det arbetsprogram som vi drog upp med er och som vi lovade er att vi skulle följa.
Vi har beslutat att inte ta några nya initiativ under denna övergångsperiod utan koncentrera oss på att fullgöra de viktiga åtaganden som ligger framför oss.
Jag skulle i stora drag vilja ta upp huvudfrågorna när det gäller dessa viktiga åtaganden som vi redan har utarbetat med er.
För det första har vi det länge emotsedda beslutet om den europeiska konstitutionen, även om det inte beror direkt på oss.
Jag är säker på att den kommer att antas; detta kommer att vara ett tydligt budskap om unionens framtid och utgöra den apparat som behövs för att unionen skall fungera effektivt.
Förutsättningarna är de rätta för att Europeiska rådet vid det kommande mötet i juni skall få saker och ting att röra på sig igen och att slutföra regeringskonferensen.
Kommissionen kommer att samarbeta med ordförandeskapet på varje tänkbart sätt i avsikt att få till stånd en överenskommelse om konstitutionen.
Det andra viktiga målet är en lyckosam utvidgning.
Nu när dessa medlemsstater har anslutit sig måste vi ta vederbörlig hänsyn till de andra kandidatländernas ambitioner, och vi måste under de närmaste månaderna således lyfta fram förhandlingarna med Bulgarien och Rumänien, som går bra.
Vi har redan rekommenderat att förhandlingar skall inledas med Kroatien, och rådet kommer i slutet av året att fatta beslut om Turkiet på grundval av en rekommendation som kommissionen har uppmanats att anta i höst.
Slutligen måste vi påskynda arbetet med att fastställa den nya budgetplanen för perioden efter 2006.
Som ni vet har vi gått längre än att tänka enbart i redovisningstermer och gett uppgiften en politisk utgångspunkt, eftersom vi måste lägga upp det politiska projektet för ett utvidgat EU i linje med de resurser som behövs för att genomföra det.
Det politiska projekt vi föreslår stöder sig på tre pelare: hållbar utveckling, europeiskt medborgarskap och EU: s roll i världen.
I fråga om den första pelaren, hållbar utveckling, har det nu en tid funnits en växande oro för tillståndet i den europeiska ekonomin.
Vår analys av situationen är välbekant och har fått stöd av er alla.
Grundvalen för våra åtgärder är strategin från Lissabon och Göteborg, som stakar ut vår väg för utveckling och tillväxt fram till årtiondets slut.
Vårt projekt syftar till att ge den europeiska utvecklingsmodellen ny fart genom en fokusering på konkurrenskraft, sysselsättning och solidaritet mellan regioner och generationer.
Jag måste än en gång uttrycka min besvikelse över långsamheten i de beslut som fattats hittills; kommissionen och parlamentet måste fortsätta att uppmana medlemsstaterna att gå längs den väg som de själva har stakat ut men inte följt.
Förslagets andra pelare handlar om att fylla begreppet europeiskt medborgarskap med verkligt innehåll.
Hittills har unionen fokuserat särskilt på att skapa ett ekonomiskt område med rörelsefrihet och gemensamma regler.
I framtiden måste vårt enade Europa bli ett område av säkerhet, rättvisa och medborgerliga friheter.
När det gäller den tredje pelaren, EU i världen, föreslår vi att EU skall föra sin modell för att hantera förbindelser mellan länder ut i världen.
Vi skulle därigenom ge ett praktiskt svar på den försämrade internationella situationen, som vi ser på med största oro.
För länderna runtomkring oss föreslår vi vår grannskapspolitik, som syftar till att sprida den modell för fred, demokrati och välstånd som är unionens kännemärke till hela kontinenten Europa.
Vi kommer att bli tvungna att lägga ned en hel del hårt arbete på denna viktiga grannskapspolitik under de närmaste fem åren.
Detta är alltså i allmänna ordalag det politiska projekt vi arbetar med.
Under de närmaste tre månaderna måste vi fastställa genomförandeåtgärderna och budgetplanen, så att den nya kommissionen kan fullgöra sina uppgifter enligt den tidsplan som har uppställts.
Mina damer och herrar!
Under dessa fem år har stora framsteg gjorts, och jag vill lyfta fram några händelser som jag anser har varit särskilt betydelsefulla.
Den första är euron.
Efter år av anmärkningsvärda men ogripbara landvinningar har EU nu i sin gemensamma valuta ett enastående instrument för politisk och ekonomisk enighet, och jag menar både politisk och ekonomisk enighet.
Den praktiska och symboliska betydelsen av allt detta är till och med större än vi kunde ha förväntat oss.
Den andra viktiga händelsen var de asiatiska jättarnas inträde på den globala ekonomiska arenan, med Kina först.
Allt detta skapar en helt ny balans i fråga om produktion och handel som vi inte kan ignorera.
Det är en ny verklighet som vi måste lära oss att hantera, och vi kan bara klara det om vi förblir enade i försvaret av våra intressen och värderingar.
Den tredje händelsen är konventet.
Även om vi fortfarande väntar på konstitutionen är det inget tvivel om att konventet innebar ett helt nytt sätt att bedriva politik i EU.
I debatten om Europas framtid deltog alla huvudsakliga aktörer; den ägde rum i full öppenhet, och resultatet blev en sammanhängande text med vilken regeringskonferensen har kunnat arbeta effektivt.
Jag anser att dessa stora steg framåt i unionens demokratiska liv har banat väg för den fjärde händelse som jag vill erinra om, nämligen uppkomsten av en sant europeisk folkopinion.
Jag syftar i synnerhet på de händelser som omgärdade konflikten i Irak från slutet av 2002.
För första gången i vår historia såg vi en opinionsvåg som lockade stora majoriteter i alla unionens länder.
EU: s folk krävde att varje militärt ingripande till försvar för vår säkerhet, när alla förhandlingsvägar hade stängts, skulle grunda sig på internationell legitimitet av det slag som Europeiska unionen förkroppsligar och förespråkar.
Under dessa fem år har alltså förändringar långt utöver det vanliga ägt rum; takten i vår historia har ökat avsevärt.
Jag ser en mycket tydlig följd av allt detta: tidigare var EU-skepsisen kanske en lyx som unionen kunde tolerera; i dag, efter dessa förändringar, kan EU-skepsisen bara medföra säkert nederlag.
Mina damer och herrar!
De år jag har använt till att tjäna den europeiska saken har åstadkommit djupgående förändringar även i mig.
Jag vet utan skuggan av ett tvivel att jag under kommande månader och år skall fortsätta att kämpa för en bestämd och passionerad EU-idé.
Det finns inte längre tid för likgiltiga åsikter och halvhjärtade åtaganden; det finns inte längre tid för kluvenhet.
EU behöver beslutsamhet, visioner och kurage, och jag skall bidra med all den entusiasm och styrka jag kan uppbåda i kampen.
